Alumn

Hans Blix: Fred framför formler

Klockan slår prick halv när dörren öppnas. Det doftar av kaffe och nybakad croissant. Det flödar av ljus i lägenheten där golven täcks av handknutna mattor och väggarna pryds av färgglada målningar. ”Här har jag bott sedan 1968”, säger världsmedborgaren Hans Blix och tillägger att Sverige är den delen av världen han trivs bäst i.

Hans Blix växte upp i Uppsala i en akademikerfamilj där far och farfar var professorer i fysiologi respektive medicinsk kemi. Hans gick dock sin egen väg och valde istället paragrafer framför formler. Det blev juridik vid Uppsala universitet då andra världskriget hade gjort avtryck och Hans ville ut i världen och arbeta för fred.

Tiden på universitetet skulle visa sig ge mer än bara tenterade kunskaper.
– Jag lärde mig att stå på en scen, att tala högt och tydligt, säger Hans. Jag var nämligen med i studentteatern. Där handlade det om att tolka och förmedla något, att försöka förstå vad författaren ville säga. Det var lärorikt och väldigt roligt, ett riktigt teamwork. 
Hans var också med och startade Utrikespolitiska föreningen. Där praktiserades förmågor som att leda, organisera och medla - förmågor som senare kom till användning i internationella forum. När Hans sedan som nybliven jur. kand. vann en uppsatstävling gick drömmen om arbete på en internationell arena i uppfyllelse. Det blev en månad i FN. Året var 1950.

En månad skulle komma att bli ett tjugotal år inkluderat sexton som generaldirektör i IAEA, The International Atomic Energy Agency. Hans kan också lägga till arton år på UD i egenskap av folkrättssakkunnig, utrikesråd, statssekreterare och minister. En diger lista, men det Hans kanske är mest känd för är just hans uppdrag i IAEA.
– Tyvärr gör mänskligheten framsteg baserat på olyckor, säger han. Tjernobylkatastrofen 1986 är ett sådant exempel. Men tack vare Glasnost fick vi ryssarna att komma till Wien och berätta för världens samlade kärnkraftsexpertis vad som hänt. Det var en öppenhet som världen häpnade över. På bara tre månader fick vi till stånd två konventioner, något som aldrig hänt förut.

Som chef för IAEA ställde Hans höga krav på sina medarbetare.
– En chef måste vara drivande men på ett humant sätt, säger han. Det var viktigt att få alla medarbetare att känna sig delaktiga och förstå vilka mål vi arbetade mot.

Detta var ingen smal sak i en organisation som IAEA med 2000 deltagare från 130 länder.

– När så många människor från olika kulturer ska samarbeta uppstod förstås friktion ibland, säger Hans. Men vår svenska ledarstil fungerade mycket bra. Den är mer informell och lättsam. 
– Jag hade till exempel en polack som var chef du cabinet, en schweiziska som personalchef och en budgetchef från Panama. Man måste ha en tjänstemannakår som är okorrumperad och kompetent för att kunna tjäna hela världen. Kritiskt, opartiskt och konstruktivt tänkande är fundamentalt.

Och precis de här egenskaperna kom till användning under åren 2002 – 2003 då Hans befann sig mitt i världshändelsernas centrum på grund av hotet om krig mot Irak.

UNMOVIC, The United Nations Monitoring, Verification and Inspection Commission, med

Hans som chef, sökte på uppdrag av FN efter massförstörelsevapen i Irak. Men inga sådana hittades, något som kritiserades av USA.
– Det var framförallt media som eldade på den här kritiken, säger Hans. Vi utförde 700 inspektioner på mängder av platser men inga massförstörelsevapen hittades. Därför fick inte USA och England stöd i säkerhetsrådet för en invasion. 
– De hade spioner, satelliter och annat medan vi fanns på plats. Hade de varit förståndiga hade de jämfört sina resultat med våra och kommit fram till samma slutsats som oss.
Hans fick sedermera upprättelse efter invasionen av Irak, då inte heller USA och England fann några massförstörelsevapen.

Hans bodde med sina två söner i Wien under åren i IAEA medan Hans hustru Eva arbetade i Geneve och Bryssel.

– Det var inget idealiskt familjeliv, säger han. Ett svårt pussel att lägga för två heltidsarbetande, resande föräldrar, men det var en del av det nya moderna livet. 
Men så ofta det gick tillbringade familjen tid tillsammans, gärna på tur i bergen, i svampskogen eller på sommarstället i Öregrund.

Hans har varit ”många” i sitt liv som han själv uttrycker det, inte minst utrikesminister. Men det har funnits andra uppdrag som har inspirerat honom mer.

– Statssekreterare var det roligaste att vara här på hemmaplan, säger han. Man var inte bara tjänsteman, utan också policymaker. Man kunde initiera idéer men slapp media. Ministern var ansiktet utåt. Han fick allt beröm men också allt skäll.

– Statssekreterarna är en bra grupp att rekrytera chefer till internationella organisationer ifrån. Arbete i sådana organisationer kräver handlingskraftiga, kreativa medarbetare . Därför är erfarenheten som statssekreterare bättre än ambassadörserfarenheten, då ambassadörerna ofta tvingas till att bara vara budbärare.

Under det att intervjun fortgår, klarnar bilden av personen Hans Blix. Det är bilden av en korrekt och målmedveten man. Samtidigt finns en alldeles särskild värme och humor.

– Condoleezza Rice skrev i sina memoarer att jag var ”tough and honest”. Colin Powell lär ha sagt att jag var som en Volvo, pålitlig, säger Hans och skrattar.

Hans anser att diplomatins uppgift är att generera kreativa lösningar. Den ska självklart undvika, mildra och lösa konflikter.

– Min erfarenhet är att det värsta som man kan göra i internationella sammanhang är att förödmjuka någon. Man kan vara förbannad. Man kan skälla. Det gäller både stater och människor. Går man upp i falsett däremot, har man svårt att gå ner sedan.

– Men som företrädare för en stat eller en internationell organisation måste man ibland å tjänstens vägnar umgås med skurkar som Pinochet eller Khaddaffi. Trots det måste man vara korrekt. Man kanske inte kramar varandra. Men som representant för den internationella diplomatin är man hövlig.

Tonen är viktig i sådana här sammanhang. Understatments hör till spelets regler.

– Har man skällt på varandra, heter det att man har haft ett ”uppriktigt samtal”, säger Hans.
– Står man på gränsen till krig säger man att ”We have great concern. We cannot leave this untouched”.

– På 1800-talet var det riktigt illa, för då kunde man underteckna med ”I remain your obediant servant”, och samtidigt förklara krig, säger Hans och skrattar.

Humor är ett av Hans signum men något man måste vara försiktig med internationella sammanhang menar han. Det kan gå fel, och det gjorde det 2002 under en förhandling med Irak.

– Vi hade framfört bestämda krav och det irakiska ombudet var synbart besvärad, säger Hans. Då drar jag till med en riktig icebreaker: ”Jag säger som tandläkaren sa, ”It does’nt hurt. It just feels that way”. Detta mottogs inte enligt beräkning.

Hans har nu hunnit bli 86 med utflugna barn och influgna barnbarn, och för ”Private Blix” är 86 inget att göra något åt.

– Nu kör jag så länge skutan går, säger han. Det är roligare än att lägga sig för ankar.

Och med en hustru som precis tagit en master och en svåger som doktorerat i vid 70, finns hopp om att få ta del av Hans kunskaper i många år till.
Hans pekar på huset mittemot och tipsar om att man ska bo ”vid” ett vackert hus, inte ”i” ett. Varför då, undrar jag. 
– Jo för det du själv bor i ser du ju inte!

Pernilla Bovin Persson

________________________________________________

Snabba frågor & snabba svar

Titel & yrke
– Förr var jag många, men numera brukar jag skämtsamt säga att ’I’m private Blix’. 
Men FN-delegat i egenskap av folkrättssakkunig, statssekreterare och utrikesminister. Generaldirektör i IAEA och ordförande i UNMOVIC för att nämna några.

Ålder
– 86.

Familj
– Hustru, två söner och barnbarn.

Utbildning fr 1950 och framåt
Uppsala universitet, jur.kand.
University of Cambridge, högre studier och forskning i internationell rätt.
Columbia University, avhandlingsarbete. Forskningsassistent.
University of Cambridge, Ph.D. internationell rätt.
Stockholms universitet, disputation Folkrätt. Avhandling ’Treaty-Making Power.

Nation
– Upplands.

Bästa med studietiden
– Det bästa var att vi var ett gäng som höll ihop. Det roligaste var teatern.

Tips till studenter
– Studera utomlands via utbytesprogram som Erasmus. Läs internationell media, till exempel 
New York Times. Jag tillbringar tre timmar om dagen med att läsa internationell press.

Första jobb
– Docent på Stockholms universitet.

Favoritplats i Uppsala
- Engelska Parken där jag bodde och växte upp. Jag har nog ramlat ner från de flesta träden där.

På fritiden
– Spela Mahjong med barnbarnen. Gå på tur eller plocka svamp. Fiskestället i Öregrund.

Gör dig glad
– Katter och matter Det är en sorg att vi inte har några katter. Vi har rest för mycket och katter är inte kompatibla med mattor. Men Jag är medlem i Catomic society, en japansk förening för människor som älskar atomens användande och katter.
– Färger, konst, teater och konstmuseer gör mig också glad.

Gör dig arg
– Grå fasader! Den fulaste har Arkitekthögskolan. Formen är okej. Men en grå betongfasad som då var högsta sofistikering var ett olyckligt ögonblick i arkitekturens historia.

Mötte Lassie
– Jag har träffat många under årens lopp, men George Bush (junior ) var en kille som man kan ta en kopp kaffe vid köksbordet med. Han var lättsam och lite pojkaktig.

Dold talang
– Laga pomeransmarmelad.

Hans var på officiellt besök i Libyen hos Muammar Khadaffi. Önskade Hans något särskilt undrade man. Jo gärna ett par kilo pomeranser. Några veckor senare anlände en säck med bud till IAEA, men utan adressat. Efter att ha öppnat säcken och insett att där var 80 kg pomeranser, fanns misstanken att gåvan var till Hans. Hans översatte då Pernillas pomeransmarmeladrecept och gav bort recept och pomeranser till arbetskamraterna. Därefter lagades marmelad för fulla hus på IAEA, så kallad Khadaffimarmelad.

Pernilla Bovin Persson