News & media services

Genetisk variation är ett måste

2015-04-08

Jorden förlorar just nu biologisk mångfald i en allt snabbare takt och det är enligt professor Jacob Höglund tydligt att det beror på människan.

Jorden förändras ständigt. För att arter ska kunna anpassa sig och klara förändringarna måste det finnas tillräcklig mycket genetisk mångfald, eller genetisk variation, i populationen. Men vilken typ av mångfald krävs och hur stor måste en population vara för att klara sig? Dessa viktiga frågor undersöker Jacob Höglund och hans forskargrupp vid Evolutionsbiologiskt centrum.

Att genetisk variation är en absolut nödvändighet för att arter ska frodas och må bra är känt sedan en tid tillbaka. Jacob Höglund, professor i zoologisk bevarandebiologi, liknar vitsen med genetisk mångfald vid en låda med skruv i garaget.

- Innehåller lådan bara en sorts skruv kan vi bara använda dem för en viss sorts arbeten. Har vi däremot samlat på oss en hel massa olika skruvar står vi bättre rustade att lösa alla möjliga typer av problem vi kan tänkas stöta på.

Om en art saknar möjligheter att anpassa sig till nya förhållanden kommer den att dö ut.

I alla populationer förekommer hela tiden genetisk drift – arter förlorar successivt genetisk variation. Driften är olika stark beroende på hur stor populationen är. Till exempel försvinner den genetiska variationen i en snabbare takt hos vargen, där det inte finns så många individer, än hos arten sill med väldigt många individer.

Genetisk variation kan mätas på många olika sätt. Stora delar av genomen hos olika djurarter är väldigt lika - andra skiljer sig. En av utmaningarna för forskarna är att identifiera vilka gener det är som är viktiga för att en art ska hänga med i evolutionen.

Jacob Höglund och hans forskargrupp fokuserar främst på MHC-gener, som är en sorts immunförsvarsgener. Djuren man har valt att studera är olika arter av fåglar, groddjur och fiskar. Det praktiska arbetet sker både ute i fält och i labbet, där nya tekniker inom genforskningen ger fältet en skjuts framåt.

En av gruppens aktuella studier går ut på att undersöka om den fruktade svampsjukdomen Batrachochytrium, som orsakat massdöd av grodor i andra delar av världen, fått fäste bland svenska grodor och paddor och hur känsliga dessa är för sjukdomen. Finns det populationer i olika delar av landet som är immuna?

Men – kan man då undra, vad spelar det för roll om en art grodor dör ut? Vi har väl värre problem att tampas med här på jorden?

Svaret på frågan blir förmodligen olika beroende på till vilken forskare den ställs. Någon med en annan forskningsinriktning har kanske ett annat svar, men nu ställs frågan till Jacob Höglund som forskar om evolutionär bevarandegenetik:

- Att en art försvinner ger ingen omedelbar påverkan på ekosystemet. Gradvis, så länge jorden har funnits, så har antalet arter och den biologiska mångfalden utökats. Men vi vet att det har funnits fem tillfällen med massutdöenden. Dessa har vi förknippat med katastrofer orsakade av store vulkanutbrott eller kollision med stora kometer, som när dinosaurierna dog ut. Efteråt har den biologiska mångfalden gradvis byggts upp igen. Nu står vi inför ett sjätte massutdöende, säger Jacob Höglund.

Jorden förlorar just nu biologisk mångfald i en allt snabbare takt och det är enligt Jacob Höglund tydligt att det beror på människan. Med hjälp av fossila däggdjur har man slagit fast hastigheten med vilken arter ”normalt” dör ut. Under 1900-talet och uppskattningsvis för 2000-talet ligger medeltalet för utdöendet av arter nära 1000 gånger högre än bakgrundsutdöendet.

- Förmodligen överskattar vi den biologiska mångfalden idag eftersom många arter är på väg att dö ut, menar Jacob Höglund.

På flera håll i världen lever djurpopulationer isolerade från andra populationer från samma art. De får inget tillskott av nya fräscha gener utan tappar undan för undan i genetisk variation. Populationen blir allt mindre motståndskraftig mot miljöförändringar och andra utmaningar.

- Vi måste börja sätta kunskap och siffror på hur stora populationer som behövs för att behålla våra djurarter. Man vill slippa ”emergency room conservation” – dyra insatser där vissa arter räddas i sista minuten.

Jacob Höglund menar att vi måste försöka förstå hur vi kan samexistera med andra organismer. Det räcker inte med bara människor på jorden.

- Till slut handlar det om vår egen möjlighet att överleva. Om vi utarmar naturen och förutsättningarna för existens här på planeten är allt annat oviktigt.