News & media

Kultur som driver utveckling

2015-10-15

Hansestaden Visby, den del av staden som ryms innanför ringmuren, utsågs år 1995 till världsarv av UNESCO.

Det lönar sig att vårda kulturmiljöer, visar forskningen. Det stärker innovationskraft, tillväxt och hållbar utveckling. Men då räcker det inte att renovera historiska byggnader.

– Idag är vi bra på att vårda kulturmiljöer och renovera historiska byggnader. Men vi behöver bli bättre på att använda dem, säger Christer Gustafsson, professor i kulturvård vid Uppsala universitetet.

I samarbete med italienska kulturekonomer och matematiker har han tagit fram en modell för att räkna ut hur kultursatsningar kan få störst effekt och främja samhällsutvecklingen.

– På så vis blir restaurering av byggnader inte bara en kostnad utan också en investering – för ju rikare kulturliv desto större chans att det blir en innovativ miljö för företagare, säger Christer Gustafsson.

Han har sitt kontor på Campus Gotland i Visby, men är ofta på resande fot. Intresset för hans forskning är stort världen över. Till exempel i Kina, Indonesien eller Bryssel, där han deltagit i arbetet med EU:s agenda för kulturarvsforskning – Getting cultural heritage to work for Europe – tillsammans andra experter på området.

I rapporten ges exempel på lyckade projekt där man har rustat kulturmiljöer och gett dem nytt liv, vilket också resulterat i nya arbetstillfällen.

Nytt sätt att tänka 

Det här är ett helt nytt sätt att tänka, enligt Christer Gustafsson. Han var tidigare landsantikvarie i Halland och satsade stort på att renovera och rusta upp kulturhistoriskt värdefulla byggnader genom att utbilda arbetslösa byggnadsarbetare i kulturvård. I byggnaderna kunde sedan företag flytta in.

– Projektet blev så framgångsrikt att vi fick exportera det till resten av Europa och det blev nominerat till världens bästa hållbar utvecklingsprojekt av FN, berättar Christer Gustafsson.

Den här typen av samhällsplanering kräver att representanter för byggbranschen sitter runt samma bord som kulturvårdare, politiker och näringslivsfolk. Nästa steg är att hitta den optimala användningen för byggnaderna.

– Vi sökte samarbetspartners som kunde analysera potentialen för kulturell tillväxt. Idén var att koppla ihop vårt projekt med någon som hade analysmetoden. Vilka projekt har störst potential för regional hållbar utveckling?

Ledande kulturekonom

Han vände sig till professor Pier Luigi Sacco, som är en av världens ledande kulturekonomer. Enligt honom har kultur fått en allt större betydelse som motor i samhällsutvecklingen och är en viktig faktor för att skapa framtidens jobb. Han har också utvecklat en analysmetod för att avgöra var i en region kultursatsningar kan få bäst effekt.

– Vi började samarbeta, enligt principen min forskning handlar om byggnaderna och din om verksamheterna. Vi skojade och sa ”jag har lokalerna och du har innehållet”. Nu har vi hållit på i snart tio år, säger Christer Gustafsson.

Sacco studerar kulturens roll för innovationsdriven regional utveckling. Till exempel har han hittat samband mellan aktivt deltagande i kulturaktiviteter och innovationskraft. Regioner eller företag som har högt deltagande i kulturaktiviteter har också utvecklat stor innovationskraft.

– Två exempel på det är Apple och Google, som idag är världens största kulturarenor. Det finns också klusterteorier som visar det här, säger Christer Gustafsson.

Algoritm visar spridning

Metoden utvecklades ytterligare av matematikern Massimo Buscema som gör algoritmer för att visa hur olika fenomen sprider sig, till exempel epidemier. En sådan algoritm kunde användas även i det här fallet.

– Vi samlade mängder av data om kulturaktiviteter och samkörde dem med all tillgänglig socioekonomisk statistik. Vi har sett att i de områden där kulturen har störst utrymme är den regionala utvecklingen som starkast.

Parallellt med dessa studier har forskarna undersökt var aktörerna helst vill bedriva verksamhet.

– I våra studier har vi sett att de flesta innovationsbenägna företag gärna vill utveckla sin verksamhet i äldre bebyggelse. Det är den viktigaste enskilda faktorn, inte skattetryck eller närheten till kunder som man skulle kunna tro, säger Christer Gustafsson och fortsätter entusiastiskt:

– Det här är ett helt nytt sätt att tänka. Kulturvård handlar inte bara om historia och kulturhistoriska värden utan hur man kan bygga plattform för en innovationsdriven utveckling.

Använder metoden

Idag används metoden i Halland och Västra Götaland. Det finns också intresse på Gotland och i Mälardalsregionen.

Metoden ger nytt underlag till beslutsfattare och politiker och öppnar nya möjligheter till finansiering till exempel när industriområden ställs om och gamla köpcentrum överges. Det innebär en ny situation för kulturvårdare, menar Christer Gustafsson:

– De är ofta utbildade i att argumentera för kulturhistoriska värden i en ombyggnadssituation, men nu räcker det inte med kunskap om hantverksmetoder och material. De behöver utveckla kompetens i regional utveckling och hur man utifrån ett proaktivt förhållningssätt skaffar resurser.

Grund för framtida satsningar

Utvecklingen märks i hela Europa. EU:s agenda för kulturarvsforskning ska ligga till grund för framtida satsningar inom Horizon 2020 och innebär också en vägändring.

– Från EU:s sida är det väldigt tydligt att något nytt behöver göras. Europa befinner sig i en politisk kris och en finanskris. Det har skett en förskjutning från det kulturhistoriska värdet till en mer samhällsorienterad policy som också tar upp demokratifrågor, som ”Vem tillhör ett kulturarv?”

Kulturarv har idag ett stort globalt värde. Efter jordbävningen i Nepal rapporterade medierna hur många världsarv som hade förstörts. I inbördeskrig har kulturarvet blivit måltavlor, till exempel i Syrien där IS skändar kulturminnen med stort symboliskt värde.

– Vi fick i uppdrag att ta fram EU:s nya strategi i en tid där världen och Europa förändras, säger Christer Gustafsson.

Deltar i EU-projekt

Han har själv nyss fått forskningsmedel från EU till det treåriga projektet Changes, som bedrivs i samarbete med forskare i från Leuven i Belgien, Delft i Nederländerna och Milano i Italien.

– Deltagandet i sådana EU-projekt ger viktig input till institutionen och bidrar till en bättre forskningsmiljö och utbildningsmiljö. Vi får direkt input i hur forskningspolitiken och kulturarvspolitiken bedrivs inom EU.