News & media services

Ungas psykiska hälsa under luppen

Anna-Kaisa Tuunainen samlar in blodprov till projektet. Syftet är att hitta biomarkörer med koppling till psykisk ohälsa.

Den psykiska ohälsan ökar bland ungdomar, men bristen på diagnostiska verktyg och resurser är stor. Vid institutionen för neurovetenskap drivs en långtidsstudie som ska öka kunskapen om biokemin bakom sjukdomarna.

Helgi Schiöth, professor i farmakologi.

I projektet deltar 800 ungdomar som har rekryterats i samarbete med skolor i Uppsala. Vid första besöket i 14–15-årsåldern får de fylla i ett frågeformulär och lämna blodprov.

– Sedan görs vi uppföljningar av hur det går för dem. Det här är en populationsbaserad studie så de är inte patienter utan friska, men tyvärr är det sannolikt att en del av dem kommer att söka vård senare, säger Helgi Schiöth, professor i funktionell farmakologi, som leder projektet.

I blodprovet mäter forskarna genotypen, alltså ungdomarnas DNA och även hur generna uttrycks. De titta också efter så kallade mikro-RNA, som finns i blodet och som inte kodar för proteiner som andra RNA-molekyler utan bidrar till hur generna regleras.

– Det som gör dem intressanta är att de kan vara biomarkörer. Det är det som är syftet med hela projektet, att identifiera biomarkörer i blodet med koppling till psykisk hälsa, säger Helgi Schiöth.

Fungerar som hormoner

Han förklarar att mikro-RNA kan fungera på liknande sätt som hormoner, då koncentrationen i blodet går upp och ned beroende på sjukdomstillståndet. Med mer kunskap om hur det kopplar till psykisk ohälsa kan fler få bättre och mer riktad vård.

– Det är väldigt många som har behov av hjälp och vänder sig till sjukvården men det finns inte alltid resurser att ta hand om dem. Det är svåra bedömningar. Vi har bra frågeformulär för att uppskatta ångest och depression och andra psykiska åkommor, men det finns inte biologiska markörer som kan ge stöd.

Sådana biomarkörer skulle kunna visa vilket neurobiologiskt system är rubbat och på vilket sätt och skulle i framtiden kunna bli ett stöd för vården. Forskarna har några kandidater, som de ska undersöka närmare.

– Andra forskargrupper har visat att det finns biomarkörer som är kopplade till självmordsrisk. Det skulle kunna vara ett effektivt verktyg om man med ett enkelt blodprov kunde indikera förhöjd risk för självmord, som motiverar en större stödapparat till den individen, säger Helgi Schiöth.

Det är sådant som man annars kan missa i ett frågeformulär?

– Ja, det händer hela tiden. Någon kommer till vården och det blir kanske inte en missbedömning, men det är svårt att bedöma utifrån. Och sedan sker det som inte får ske.

Skillnad före och efter behandling

Forskarna studerar också hur försökspersoner svarar på läkemedelsbehandling och kognitiv behandling. I en annan studie av anorexia nervosa har de gjort en hjärnscanning med magnetkamera före och efter behandling. Dels när försökspersonerna kommer in till kliniken för vård och dels något år senare, efter kognitiv behandling.

– Då ser vi att det faktiskt blir ändringar i hjärnstrukturerna, hur de olika regionerna är sammanknutna och aktivitetsbanorna, säger Helgi Schiöth.

Just när det gäller anorexia handlar det om hungerimpulser och kontroll. Att vilja äta är ett grundläggande behov, men det finns regioner i hjärnan som kan trycka ned hungerkänslorna.

– Anorektikerna har ofta lite för stark kognitiv kontroll. Anorexian kan utlösas av samhällets tryck med utseendefixering och annan problematik, men också av en förmåga att trycka ned hungerbehoven, som ofta är genetiskt betingad.

Samverkan mellan arv och miljö

Liksom anorexia nervosa har många psykiska sjukdomar en genetisk komponent, men Helgi Schiöth och hans kolleger intresserar sig främst för den så kallade epigenetiken som handlar om samverkan mellan arv och miljöpåverkan. Det kan vara trauman under uppväxten eller i unga år som skapar psykisk ohälsa. Fördelen med en långtidsstudie av unga är att prover från när de är friska som kan jämföras med prover när de mår psykiskt dåligt, och sedan med nya prover när de mår bättre igen.

– Vi vill gärna hitta försökspersonerna innan de utvecklar sin psykiska störning. Det gör det lättare att hitta samband och dra slutsatser om vad som är konsekvenser av sjukdomen och vad som är orsaker.

Samtidigt är en långtidsstudie svår att genomföra och det är inte alla 800 deltagare som har kommit tillbaka för nya prover. Helgi Schiöth tycker ändå att han har mött stor förståelse.

– Som tur är vill många i Uppsala delta i den här studien. Vi är väldigt tacksamma mot alla ungdomar, och föräldrarna som ger samtycke, att de är villiga att delta och komma tillbaka och lämna sina prover.

Läs mer:

Psykiatrin inför fortsatt stora utmaningar

2017-04-07