Forskning

Antiziganism - fördomarna mot romer och resande

2015-04-27

Romska flaggan. Blått fält överst, grönt underst, i mitten rött hjul.

Den romska flaggan som antogs vid den första romska världskongressen 1971 i London. På världskongressen antogs också sången Gelem, gelem (Jag gick, jag gick) som nationalsång.

Fördomar och schablonbilder av romer och resande kallas idag för antiziganism. Ordet antiziganism har bildats delvis enligt samma mönster som ordet antisemitism men även framväxten av antiziganismen har likheter med antisemitismen. På ett föredrag i Gottsunda centrum i Uppsala berättar Jan Selling, docent i historia, om framväxten av den svenska antiziganismen.

Antiziganismen är en del av Sveriges historiska arv och nutid. När den här texten skrivs 2015 pågår som bäst efterdyningarna av den olagliga etniska registreringen, det så kallade romregistret, som polisen i Skåne använt fram till 2013.

– Antiziganism handlar inte om romernas faktiska egenskaper utan om majoritetssamhällets fördomar och schablonbilder, som läggs på romer och resande. Det handlar alltså inte så mycket om personernas egna kontakter med romer och resande utan om en schablonbild av romer och resande, säger Jan Selling, docent i historia vid Hugo Valentin Centrum vid Uppsala universitet.

Antiziganism kan existera utan romer och resande och har även riktas mot andra grupper. Det räcker med att uppfattas som "zigenare eller tattare".

Zigenare och tattare

– Begreppen zigenare och tattare har majoritetssamhället hittat på. Själva kallar de sig romer och resande och vill inte bli kallade zigenare och tattare.

Zigenare och tattare användes som synonymer fram till slutet av 1800-talet men från sekelskiftet gled betydelsen för begreppen isär. Zigenare definieras som etniskt och nationellt främmande medan tattare betecknas som socialt avvikande svenskar med "zigenskt rasinslag". Begreppen zigenare och tattare påverkar vår verklighetsuppfattning och har konsekvenser i verkligheten. När vi hör, läser eller använder orden zigenare eller tattare väcks historiskt rotade fantasier och fördomar vilket leder till att det ofta blir en exkludering av människan som betecknas som zigenare eller tattare.

Romer och resande

Romer och resande var folkgrupper som utvandrade från norra Indien omkring år 1000, alltså samtida med den nordiska vikingatiden. Varför de utvandrade är oklart, det kan ha varit krig, svält, miljöförstöring etc. Några grupper vandrade söderut, några grupper vandrade västerut mot Europa och passerade på vägen nuvarande Turkiet där den romska kulturen uppstår. De första beläggen för romer och resande i Europa är från Kreta 1322 och från Sverige 1512 i Stockholm.

– De första romerna välkomnades i Europa på 1300-talet. Vandrare ansågs vara heliga enligt religiösa föreställningar, säger Jan Selling. De tog med sig handelsvaror och kunskaper, till exempel hantverk och läkekonst inklusive veterinärkunskaper, som var användbara och nödvändiga för det medeltida Europa. 

Vinden vänder

Efter att först ha välkomnats vänder vinden under 1400-talet. Mot slutet av seklet inför fler och fler länder olika typer av lagar mot romer och genomför utvisningar.

– Förföljelsen startas av staterna och den katolska kyrkan. 1498 förklarade till exempel det tysk-romerska riket romer som fredlösa och budskapet spreds också genom katolska kyrkan. De för ut en nidbild av romer och eftersom stat och kyrka hade stor makt fick också nidbilden en stor spridning.

Tysk-romerska riket motiverade beslutet om fredlöshet med att romerna var fiender till kristendomen och spioner för turkarna. Samma typ av kollektiva anklagelser hade tidigare använts mot judar.

I Sverige förbjöd den lutherska kyrkan 1560 all form av kontakt med romerna. Prästerna fick inte döpa, viga, begrava eller vara i kontakt med romer.

Slavar fram till 1854

– Fram till 1854 hölls romer som slavar i Rumänien. Många romer känner inte ens själva till detta, men även bland historiker finns stor okunskap om detta slaveri. Man kan jämföra det med de afroamerikanska slavarna men det är mycket mer okänt.

När slaveriet upphör i mitten av 1800-talet lämnar en del romer Rumänien, det ger upphov till en andra våg av romer som flyttar till bland annat Sverige. Romerna som kom på 1800-talet fram till 1914 blev hänvisade till en verklighet som rättslösa i Sverige. Papperslösa skulle vi säga idag.

Olika grupper och dialekter

Romer och resande är egentligen samlingsbegrepp för en rad olika grupper med delvis olika kultur och dialekter av språket romska. I Sverige är romer erkänd nationell minoritet sedan 1999, samtidigt erkändes också romska som officiellt minoritetsspråk. Den i Sverige erkända nationella minoriteten romer är flera grupper som invandrat i olika skeden:

  • Resande som anses ha förfäder bland romska grupper som kom på 1500-talet.
  • På 1800-talet fram till 1914 kom Kalderash-, Tjurari- och Lovari-talande romer
  • Från 1954 har det kommit Kalé-romer, Lovari från Polen, Ungern och Tjeckoslovakien respektive Arli och Gurbeti från forna Jugoslavien.

Många som identifierar sig med någon av dessa grupper talar dialekter av romska och betecknar sig själva ofta som romer, men inte alla. Gruppen resande inkluderas politiskt i begreppet romer men det finns resande som inte ser sig som romer.

Språket romska

Romska är officiellt nationellt minoritetsspråk i Sverige och pratas av romer och resande. Språkets namn romska kan skrivas på en mängd olika sätt (bland annat romska, romanès, romani, romani chib, čhib eller šib). Romska består av en rad olika dialekter, bland annat finns det svensk romska. De första skriftliga beläggen av ord och fraser på svensk romska är från 1700-talet. Svensk romska har varit hemligt för icke-resande och många resande har idag glömt språket. Grammatiken är till största delen svensk grammatik medan ordförrådet kommer från olika dialekter av romska.

Romska i olika dialekter har alltså talats i Sverige i cirka 500 år och givetvis finns det spår av romska i svenskan. Till exempel har de här slang- och vardagsorden i svenskan romskt ursprung:

  • tjej
  • haja (förstå)
  • lattjo (kul, lustig)
  • jycke (hund)

Motverkades på alla fronter

1923 kommer ett slutbetänkande från den statliga fattigvårdsutredningen i Sverige, den blir utgångspunkt för den moderna svenska antiziganismen med lösningar som är starkt präglade av rasbiologiskt tänkande. Utredningen fastslår att romerna inte kan bli en del av det svenska samhället och att enda lösningen är att på något sätt få romerna att lämna landet.

– Utredningen 1923 överväger att föreslå utvisningar av romer från Sverige men bedömer det som inte gångbart.

Det har gjorts försök med utvisningar tidigare, till exempel 1916, men de misslyckades eftersom de utvisade inte togs emot i något annat land. Fattigvårdsutredningen konstaterar att de flesta romer måste anses vara "svenska undersåtar" som saknar hemortsrätt i något annat land. Eftersom möjligheten med utvisning inte fungerade föreslår utredningen istället att romerna ska förmås att lämna landet frivilligt genom att begränsa rörelsefriheten och försörjningsmöjligheterna.

– Den svenska politiken var att försvåra så mycket det gick för de romer som fanns i Sverige för att de skulle lämna landet. De tvingades flytta runt, de fick näringsförbud och myndigheterna undvek att mantalsskriva dem.

Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring till Sverige dessutom förbjuden, vilket betyder att Sveriges gränser var stängda för romska flyktingar under andra världskriget och de nazistiska förföljelserna av romerna.

Tvångssterilisering och tvångsassimilering

Två andra politiska verktyg som användes mot romer och resande var tvångssterilisering och tvångsassimilering genom tvångsomhändertagning av barn.

– Fattigvårdsutredningen diskuterade möjligheten till en heltäckande tvångsassimilering av de resandes barn men den blev aldrig heltäckande. Däremot användes både tvångssterilisering och tvångsassimiliering mot romer och resande och vi vet att resande är kraftigt överrepresenterade bland tvångssteriliserade. Att det här har hänt har vi ännu inte riktigt erkänt i Sverige.

Trots alla politiska åtgärder för att få romer att lämna landet stannade de och slutligen påbörjas en omprövning av politiken. 1954 upphör inreseförbudet men det dröjer till 70-talet innan skolplikten når fram till romer och resande. Begreppet tattare försvinner till stora delar under 1900-talet när rasbiologin är slutgiltigt överbevisad. Utan rasbiologin går det inte att definiera vem som är tattare och vem som inte är det. I Sverige fördes kampen om erkännande för romer tillsammans med deltagare från majoritetssamhället.

– Det var personer som beredda att gå emot civilsamhället för att visa medmänsklighet.

Seglivade myter

Men det finns två antiziganistiska myter som än idag lever starkt i Sverige.

– Den första är att romer skulle ha en vandringsdrift i blodet, när de i själva verket har tvingats att ständigt flytta på sig. Den andra att de inte klarar att gå i skolan, när de i själva verket antingen inte har fått möjlighet eller så har skolan använts som en åtgärd för att tvångsassimilera barnen. Och i skolan har romer och resande mobbats av både barn och lärare och det skapar ju inte direkt något positivt förtroende för skolan.

Idag finns det ett behov av förebilder och inom gruppen med resande diskuteras det idag i termer av att "komma ut som resande". Men det är många som inte vågar.

– Det finns kulturpersonligheter i Sverige som inte velat komma ut som resande av rädsla för att till exempel skivförsäljningen ska rasa, berättar Jan Selling.

 

Bakgrundsfakta

Jan Selling är docent i historia och forskare vid Hugo Valentin-centrum vid Uppsala universitet. Han är Sveriges främsta akademiska expert på antiziganism. Han utkom 2013 med boken Svensk antiziganism. Fördomens kontinuitet och förändringens förutsättningar och i år med forskningsantologin Antiziganism - What's in a Word?

Föredragen i Gottsunda centrum arrangerades 2015 för andra året av Uppsala universitet. Arrangerande institutioner är Centrum för polisforskning, Hugo Valentin-centrum och Institutet för bostads- och urbanforskning, i samarbete med Uppsala Fastighets AB.