Valborg

Sista april, Valborgsmässoafton, är årets största studenthögtid i Uppsala med forsränning, sillunch, gasquer och mycket mer.

Valborgsmässoafton eller sista april har sedan urminnes tider varit föremål för folkliga vårfester, framför allt i de östra delarna av Sverige. Uppsalastudenterna under gångna sekler högtidlighöll gärna kvällen och det finns gamla räkningar bevarade som tyder på ett ganska våldsamt festande med mat och dryck.

Under tidigt 1800-tal började studenterna den kvällen gå upp till Slottsbacken för att se på slättens flammande kasar. De som var sångkunniga tog tillfället i akt; detta var studentsångens födelsetid. Det är bestyrkt att man 1823 utförde sången "Våren är kommen" intill slottet. Så småningom blev det också sed att man skulle utbringa ett leve för kungen och fosterlandet och kanske hålla ett tal till våren. I slutet av 1800-talet var ceremonien fullt utvecklad, hela studentkåren tågade upp och så blev det regel att studentkårens vice ordförande skulle hålla vårtalet. Detta ofta mycket uppmärksammade tal har radierats fr o m 1926 (med ett enda undantag, 1951). Men sedan 1971 är det curator curatorum som håller talet. Gunillaklockan ringer och Allmänna Sången medverkar fortfarande. Man kan nog hävda att Slottsbackshyllningen, som alltid börjar precis kl 21, är en av de finaste studentceremonierna i Sverige.

Mösspåtagningen äger rum nedanför Carolina Rediviva. Exakt kl 15 höjer rektor sin vita mössa och detta är signalen till alla att sätta på sig sina studentmössor och springa ned för Carolinabacken. Otaliga gånger har det talats om "vitsippsbacken". Ballonger stiger mot skyn och ett allmänt vårjubel utbryter i människomassan. Vid 1900-talets början nöjde man sig med att första gången efter vintern sätta på sig den vita mössan när man gick ut på morgonen den 30 april, men så blev det sed att man skulle samlas på Drottninggatan och ta på sig den kl 15. Man drog sig med tiden allt längre upp mot biblioteket. Någon gång på 50-talet fick Torgny Segerstedt som rektor idén att höja sin mössa som ett starttecken och så var den traditionen utbildad.

I mitten på 70-talet tillkom forsränningen, startad av uppsalateknologerna. En mängd olika farkoster, mer eller mindre fantasifullt utstyrda, glider nerför Fyrisån. Det är en grann och mycket populär tradition.