Nyheter och press

Så ska vi bekämpa cancer – direkt från forskarfronten

Antalet cancerfall riskerar att dubblas på 25 år – och trots betydande framsteg ställs vetenskapen inför allt större utmaningar, men vid Uppsala universitet ser forskarna ljust på framtiden.

Begreppet cancer omfattar fler än 200 sjukdomar som alla orsakas av okontrollerad cellväxt, men trots stora vetenskapliga framsteg tycks utmaningarna alltjämt öka. Förra året larmade Cancerfonden om att antalet cancerfall kan komma att dubblas på tjugofem år om inte rätt åtgärder genomförs.
– En ökning är ofrånkomlig eftersom vi lever allt längre och i påtagligt välmående. Naturligtvis ska vi arbeta förebyggande med tydliga budskap: bli inte rökare, överviktig eller soldyrkare och kom ihåg att motionera. Men vi måste också acceptera cancer som ett i-landsfenomen och avsätta mer resurser för forskning som möjliggör tidig upptäckt och bättre behandling av spridsjukdomar, säger Bengt Westermark, seniorprofessor i tumörbiologi och under tio år Cancerfondens ordförande.

Bengt Westermark, seniorprofessor i tumörbiologi.

Svensk cancerforskning utgör ett centralt inslag i vårt lands rika vetenskapliga tradition. Ett stort steg togs 1951 då Cancerfonden grundades och stärkte de ekonomiska förutsättningarna för både experimentell grundforskning och klinisk forskning. Ledande gestalter som Lennart Philipson och Jan Pontén, båda verksamma vid Uppsala universitet, tog plats på den internationella arenan och bidrog samtidigt till att befästa grunden för lärosätets fortsatta framgångar inom området.
– Uppsala universitets alltjämt framskjutna plats inom cancerforskningen förklaras av flera samspelande faktorer. Dels kulturen som präglas av samarbete och välvilja, dels välutrustade, strategiskt placerade lokaler vid Rudbecklaboratoriet och BMC. Sammantaget ger de en bra bas för återväxt, viktiga rekryteringar och en stark position i samband med utlysningar vilket bekräftas av de många nationella och internationella anslag som beviljas våra forskare, säger Bengt Westermark.

År 2010 fick Uppsala universitet regeringens uppdrag att börja bygga en infrastruktur som skulle utgöra bas för en världsledande biobank inom cancerforskning. Sex år senare är organisation och verktyg på plats, antalet involverade patienter närmar sig 10 000 och U-Can tilldelades nyligen högsta betyg i Vetenskapsrådets utvärdering av Sveriges strategiska forskningsmiljöer.
– Genom att samla blodprov, vävnadsprov och information från tumörpatienter som vi följer genom hela vårdprocessen har vi skapat en unik databank, och Vetenskapsrådets omdöme är ett styrkebesked som bekräftar att vår kurs är både riktig och relevant. Nu är tiden kommen att fullt ut omsätta vårt material i forskning och resultat, vilket också är vår skyldighet gentemot de många, ofta svårt cancersjuka som utan att tveka ger av sin kraft för att hjälpa morgondagens patienter, säger Tobias Sjöblom, samordnare för U-Can.

Nu är tiden kommen att fullt ut omsätta vårt material i forskning och resultat, säger Tobias Sjöblom, samordnare för U-Can. FOTO: MIKAEL WALLERSTEDT

Även om varje cancer yttrar sig olika, kan erfarenheter från tidigare behandlingar utgöra skillnaden mellan liv och död för nästa människa att drabbas. Antalet ansökningar om tillgång till U-Cans biobank ökar snabbt och flera vetenskapliga studier med stöd i materialet är redan igång. Gemensam nämnare för projekten är att de inkluderar kliniskt verksamma forskare vid Uppsala universitet som medverkat i insamlingsarbetet.
– Kopplingen hit är en förutsättning för att beviljas tillgång, och med rådande stora efterfrågan på patientmaterial stärker U-Cans erbjudande våra forskares konkurrenskraft. Vi har nyligen börjat marknadsföra oss även utanför Sveriges gränser i syfte att skapa fler internationella samarbeten, och ett franskt företag har redan inlett studier baserade på det normalt svåråtkomliga biomaterial vi tillhandahåller, säger Tobias Sjöblom.

Ett hundratal meter söderut längs Dag Hammarskjölds väg återfinns U-Care, en annan av regeringens strategiska forskningsmiljöer. Här bygger ett forskarteam en digital infrastruktur som via en rad självhjälpsprogram erbjuder onlinestöd och psykologisk behandling i samband med kroppslig sjukdom, samtidigt som effekten av terapin studeras i vetenskapligt syfte.
– Behandlingen sker uteslutande via Internet och i första hand i samspel mellan patient och portal. Självklart ingår viss mänsklig kontakt, men terapeutens insats motsvarar endast 10-20 procent gentemot traditionell behandling. Modellen lämpar sig bättre för vissa grupper, vilket talar för att vi bör anpassa deltagarurvalet, men också att vi måste bli bättre på att identifiera varje patients individuella drivkraft och sedan återknyta till den under terapin, säger Sven Alfonsson, psykolog och doktorand vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap.

De behandlingar U-CARE utför bedrivs idag inom ramen för ett tiotal studier vid Uppsala universitet. Vetenskapsrådet fastslår i en utvärdering att U-CARE utnyttjar sina resurser väl för att etablera sig som forskningsmiljö – men vägen till ett fungerande verktyg har inte varit helt rak.
– I en studie med cancerdrabbade ungdomar hade vi svårt att locka deltagare, och först i panelsamtal med målgruppen insåg vi vad som krävdes för att engagera tonåringar. Det synliggjorde vikten av att arbeta tillsammans med dem vi arbetar för, och sedan dess inkluderar vi alltid brukarna längs hela processen. Vi har även anställt en anhörig till en tidigare patient vars erfarenheter utgör viktiga pusselbitar i att utveckla portalen i linje med användarnas behov. Snart har vi en färdig produkt som vi dessutom hoppas kunna förankra i sjukvården, säger Helena Grönqvist, forskare vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap.

– Snart har vi en färdig produkt, säger Helena Grönqvist, forskare i folkhälso- och vårdvetenskap.

U-CARE är ett av många initiativ som fötts i kölvattnet av vårdsveriges allt mer ansträngda resurser. Behovet av hälsoekonomiska perspektiv ökar, behandlingens verkan måste vägas mot dess pris och nya, mer kostnadseffektiva alternativ prövas. Frågan är om senare års trend med forskning med fokus på skräddarsydda läkemedel och individanpassade behandlingar verkligen har bäring i landstingens ekonomiska verklighet?
– Min uppfattning är att vi omger det med för stora förhoppningar. I realiteten mäktar vården med standardiserade undersökningar som kategoriserar patienterna för anpassade behandlingar, menar Peter Nygren, professor i onkologi.
– Vi rör oss framåt, men med dagens takt dröjer det flera decennier innan vi når dit vi vill, och utmaningarna längs vägen är många: Bristen på finansiering, avståndet mellan preklinisk och klinisk forskning och svårigheter att reproducera resultat är bara några. Å andra sidan håller sig Sverige, och i synnerhet Uppsala universitet, väl framme. Varje investerad krona ger god utväxling och håller finansiärerna ut finns hopp om att påskynda utvecklingen.

Cancerforskning kostar, och att finna fullfinansiering för studier är en välkänd utmaning. Många lovande projekt lämnar av ekonomisk anledning aldrig laboratoriet, vilket ibland leder till kreativa grepp. I Uppsala utvecklade professor Magnus Essands team ett tumörförstörande (onkolytiskt) virus, men i brist på pengar för kliniska studier hamnade viruset bokstavligt talat i frysboxen. Långt senare uppmärksammade The Telegraph viruset, vilket utmynnade i en global insamlingsfond och mars 2016 inleddes det första testet på en patient med neuroendokrin cancer.

Professor Magnus Essands team utvecklade ett tumörförstörande (onkolytiskt) virus, men i brist på pengar för kliniska studier hamnade viruset bokstavligt talat i frysboxen. FOTO: MIKAEL WALLERSTEDT

Denna form av så kallad "crowdfunding", där givaren själv väljer vilket projekt som ska stödjas, ses av vissa som en demokratisering av forskningsbidragen, medan andra framhåller risken att den professionella granskningen går förlorad.
– Jag ser det som ett komplement. Vi hade i den prekliniska fasen stöd från bland annat Vetenskapsrådet, Cancerfonden, Barncancerfonden och Gunnar Nilssons cancerstiftelse. Men ingen av dessa kan ge tillräckliga anslag för en klinisk prövning, och i vårt fall rör det sig om nya pengar som annars inte skulle nått svensk forskning, säger Magnus Essand.

Bengt Westermark, som både formulerat och bedömt otaliga ansökningar, delar Essands uppfattning, gärna viss direktfinansiering så länge huvudspåret förblir fri konkurrens, kritisk granskning och vetenskaplig mångfald.
– Forskningsstöd placeras i huvudsak där det går bra eller där det behövs. Som forskare inom hjärntumörer, en relativt ovanlig dödsorsak som omges av många anslag, är jag gynnad, medan förhållandet kring exempelvis lungcancer är det motsatta. Sammantaget har dock avvägningarna inför fördelningar förbättrats. Statens strategiska forskningssatsningar har tillkommit och inom EU:s European Research Council (ERC) är vi med och konkurrerar om de stora anslagen.

Faktum är att då EU-kommissionen sammanfattade utfallet av Sjunde ramprogrammet utveckling inom forskning och teknik med en budget på mer än 50 miljarder euro åren 2007–2013, placerade sig Uppsala universitet på sjunde plats bland de största mottagarna av forskningsstöd inom hälsoutlysningar, framför både Cambridge och King’s College.

Fredrik Swartling forskar om hjärntumörer hos barn.

Fredrik Swartling, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi tilldelades häromåret ett Starting Grant på 1,5 miljoner euro av ERC.
– Det innebär att vi i samverkan med aktörer i Nordamerika och Europa kan arbeta långsiktigt för att öka kunskapen kring hur barn utvecklar hjärntumörer. Personligen ser jag den här typen av större, riktade satsningar på yngre forskare som nödvändiga om vi ska kunna hävda oss internationellt, och jag bedömer att förutsättningarna förbättrats, säger Fredrik Swartling.

Cancerforskningen vid Uppsala universitet har uppenbar anledning att se ljust på framtiden, och Bengt Westermark har trots ett halvt sekel i vetenskapens tjänst inga planer på att byta laboratoriet mot gungstolen.
– Faktum är att idéerna bara blir fler med åren. Nyligen ansökte jag och en rad kollegor om en djurklinik för experimentella behandlingar och vi för även samtal med sjukhusledningen kring olika möjligheter lyfta hjärntumörforskningen ytterligare en nivå. Det här är enkelt uttryckt en oerhört spännande och inspirerande miljö att få vistas i, och framför allt uppskattar jag att få se alla dessa yngre, fantastiska forskare utvecklas och ta föregående generationers arbete vidare!

Magnus Alsne

Relaterad läsning:

Nyhetsartiklar om cancerforskning vid Uppsala universitet

U-Can gör sig redo för nästa steg
Sex år har gått sedan U-Can fick regeringens uppdrag att bygga grunden till en unik biobank kring våra vanligaste tumörsjukdomar – men är de redo att göra Uppsala till ett globalt nav för ledande cancerforskning?

U-Care tar psykologin in i teknikåldern
Genom nära samverkan med patienter och anhöriga har U-Care på kort tid utvecklat och etablerat en online-portal för forskning om stöd och psykologisk behandling. Nu förbereds steget in i den svenska vården.