Nyheter och press

Bättre stöd behövs för patientsäkerheten inom intensivvården

2018-02-27

Standardiserade vårdplaner kan bidra till ökad vårdkvalité och patientsäkerhet men används bara av en femtedel av Sveriges intensivvårdsavdelningar. Petronella Bjurling-Sjöberg, intensivvårdssjuksköterska och patientsäkerhetssamordnare i Södermanlands län, visar i sin avhandling vad som krävs för ökad användning och bästa nytta.

- Standardiserade vårdplaner kan öka vårdkvalitén och patientsäkerheten men implementeringen är resurskrävande. Därför behövs stöd och samarbete. Dessutom måste traditionella hierarkiska strukturer överbryggas så vi kan få till ett sant personcentrerat förhållningssätt och interprofessionellt samarbete, säger Petronella Bjurling-Sjöberg.

Kunskapsutvecklingen har medfört stora framsteg, ändå utsätts patienter för skador som hade kunnat undvikas om vården var optimal, vilket medför mänskligt lidande och onödiga hälso- och sjukvårdskostnader. Standardiserade vårdplaner kan underlätta teamarbete och tillämpning av senaste kunskap, s.k. evidensbaserad praktik. Petronella Bjurling-Sjöberg, intensivvårdssjuksköterska och patientsäkerhetssamordnare vid Landstinget Sörmland, ville därför med sin avhandling skapa kunskap och förståelse kring standardiserade vårdplaner och teamarbete inom svensk intensivvård.

Samtliga svenska intensivvårdsavdelningar deltog i en kartläggning av standardiserade vårdplaner samt faktorer som påverkade utveckling och införande (implementeringen). Dessutom deltog en intensivvårdsavdelning i ett aktionsforskningsprojekt där teamarbetet samt implementering av en standardiserad vårdplan studerades under en femårsperiod. Data samlades från personal och chefer via frågeformulär, olika intervjuer och dagböcker samt från patientjournaler.

Studierna visade att totalt en femtedel av intensivvårdsavdelningarna använde standardiserade vårdplaner men kvalitén varierande, med ibland bristande interprofessionell inriktning, kunskapsunderlag och uppdatering. Implementeringen var en process riktad mot att skapa ett användbart verktyg, förstå nyttan och skapa nya vanor, vilket krävde entusiasm, resurser och tid. Teamarbetet handlade om att balansera ett sammanvävt ansvar och graden av samarbete berodde på omständigheterna men också på enskilda individer. En standardiserad vårdplan upplevdes förtydliga olika personalkategoriers roller, öka kunskapen samt förbättra effektiviteten och kontinuiteten.

Avhandlingen visar dock att det är en utmaning att uppnå evidensbaserad praktik och interprofessionellt samarbete. Trots framsteg finns fortfarande stor förbättringspotential. För ökad användning av standardiserade vårdplaner behöver lokala initiativ stödjas och tillräckliga resurser avsättas för utveckling, införande och kontinuerlig uppdatering. Vidare behövs nationellt samarbete, funktionella journalsystem och professionellt stöd i implementeringsprocessen.

Läs avhandlingen på Uppsala universitets webbplats: http://pubcare.uu.se/forskning/publikationer/doktorsavhandlingar/