Värd för kemipristagaren: "En riktig förebild"

2018-11-21

Lynn Kamerlin, professor i kemi, inspireras av kemipristagaren Frances Arnold både som forskare och som person..

Hallå där, Lynn Kamerlin, professor i kemi. Du ska vara värd för Frances Arnold, Nobelpristagare i kemi, när hon besöker Uppsala den 13 december. Hur kan din forskning kopplas till hennes forskning om ”proteinernas evolution”?

– Vi kommer från två olika håll, men vi hamnar på samma ställe. Frances Arnold är ingenjör och hennes intresse ligger i att designa nya enzymer. Hon får priset för att hon hittat ett sätt att härma den naturliga evolutionen fast på ett mycket snabbare sätt i en labbmiljö. Nu är artikeln näst intill 30 år gammal, men hon har fortsatt att designa nya enzymer och utveckla bättre metoder. På senare år har hon börjat använda maskinlärning och beräkningsmetoder, så hon fortsätter att vara i framkant.

– Jag kommer från andra hållet, jag är intresserad av proteiners evolution från ett biokemiskt perspektiv. Så i princip hamnar jag och Frances Arnold på samma ställe. Men från mitt perspektiv kan vi genom att designa enzymer förstå hur de fungerar.

Du vill förstå hur enzymer har utvecklat sig under lång tid?
– Ja, vi jobbar till exempel med kolleger inom ” ancestral sequence reconstruction” som tittar på moderna enzymer och deras aminosyre-sekvens. Sedan räknar de ut sannolikheten för hur förfäderna såg ut. De kan i princip göra förutsägelser på sekvenser för enzymer som är en miljard år gamla. När vi har sekvensen kan vi bygga den här strukturen i labbet och göra studier.

Har den här forskningen många tillämpningar?
– Ja, särskilt det som Frances Arnold gör. Vi är intresserade av enzymer som bryter ned plast, vilket är ett jättestort miljöproblem. Sedan använder vi också konstgjorda enzymer för att skapa biobränsle och för sanering av kemikalier i miljön som är jättesvåra att bryta ned. Oftast när man tänker på enzymer i bioteknologin, tänker man på tvättmedel, men det finns faktiskt en väldigt bred användning för enzymer.

Har du träffat Frances tidigare?
– Hon var här i maj på ett minisymposium som institutionen anordnade och vi har haft kontakt tidigare på twitter. Det som kändes stort är att jag visste så klart vem hon var, men att hon visste vem jag är var väldigt kul. För mig är hon en riktig förebild. Hon är en väldigt stark person och någon jag har väldigt mycket respekt för både som forskare och som person. Om man skulle fråga ”Vad ska du bli när du blir stor?” skulle jag peka på henne.

Hur inspirerar hon dig som forskare?
– Som forskare är hon oerhört smart och duktig på vad hon gör. Hon har en egen stil och är beredd att ta risker i sin forskning som andra kanske inte skulle våga, men hon gör det och det fungerar. Hon har den här riktigt starka magkänslan för göra rätt kopplingar och få saker och ting att fungera. Dessutom är hon kvinna och ingenjörsprofessor på Caltech. Man måste vara jättestark för att lyckas som hon har gjort.

– Jag har oroat mig och bekymrat mig över bristen på kvinnliga Nobelpristagare. Det var kvinnor som fick både kemipriset och fysikpriset i år och det var riktigt glädjande. Vi får hoppas att det kommer fler kvinnliga pristagare i framtiden.