Flera gener bidrar till Pandemrix-orsakad narkolepsi

1 februari 2019

Ärftliga faktorer kan öka risken att få en svår ovanlig biverkan. Detta studeras systematiskt i det nationella projektet Swedegene, ett samarbete mellan Uppsala universitet, Karolinska institutet och Läkemedelsverket, som har sitt säte vid Uppsala universitet. En av de svåra biverkningar som studeras är narkolepsi. En ny studie visar att flera gener bidrar till risken att utveckla narkolepsi efter vaccination med Pandemrix.

Förekomsten av narkolepsi ökade kraftigt i Sverige efter massvaccination med Pandemrix mot svininfluensa 2009-2010. Narkolepsi är starkt associerat med immungener såsom HLA (human leukocyt antigen), men det är inte är hela förklaringen till varför vissa personer insjuknar.

– Vi har upptäckt att flera gener bidrar till risk för att utveckla narkolepsi efter vaccination med Pandemrix. Punkter i hela arvsmassan jämfördes mellan personer med narkolepsi efter vaccination och kontrollpersoner. Vi fann en tydlig koppling mellan Pandemrix-narkolepsi och varianter i genen GDNF-AS1, säger Mia Wadelius, överläkare och professor vid Uppsala universitet och en av författarna till artikeln.

Genen GDNF-AS1 kan reglera uttrycket av ett protein som påverkar nervcellers förmåga till överlevnad. Det är sedan tidigare känt att narkolepsi orsakas av förlust av en specifik typ av nervceller i hjärnan.

– Våra resultat kan öka förståelsen för de mekanismer som ligger bakom sjukdomen narkolepsi, både när den är orsakad av Pandemrix och när den uppkommer spontant. Studien visar på värdet av Swedegenes nationella insamling av DNA och medicinska uppgifter från patienter med svåra biverkningar. Vi har redan visat att det finns ärftliga riskfaktorer för flera svåra biverkningar och många nya studier är på gång, säger Pär Hallberg, överläkare och docent vid Uppsala universitet och artikelns försteförfattare.

---

Referens

Hallberg P, et al, på uppdrag av Swedegene. Pandemrix-induced narcolepsy is associated with genes related to immunity and neuronal survival, EBioMedicine, (20190130). https://doi.org/10.1016/j.ebiom.2019.01.041