Nyheter och press

Risk att hamna i kläm

2013-05-03

Det är inte ersättningssystemet som ska avgöra vilken hjälp man får, menar Eva Mörk, som gjort en studie på arbetslösa med försörjningsstöd från kommunen.

När varslen ökar i Sverige finns en grupp arbetslösa som riskerar att hamna längst bak i kön. De saknar rätt till a-kassa och får gå till kommunens socialkontor istället för till Arbetsförmedlingen för att få sin försörjning. Det finns en risk att de hamnar i kläm och inte får den hjälp de behöver, menar Eva Mörk, professor i nationalekonomi.

Att söka kommunens försörjningsstöd, eller socialbidrag, är den sista utposten för dem som saknar försörjning. I takt med att arbetslösheten ökar i Sverige växer den här gruppen.
– Redan under 90-talskrisen ökade gruppen arbetslösa som inte hade kvalificerat sig för a-kassa. Idag utgör gruppen 40 procent av dem som får försörjningsstöd från kommunen. Det är till exempel ungdomar och utrikes födda, säger Eva Mörk, professor i nationalekonomi.
Tillsammans med forskarkollegan Linus Liljeberg står hon bakom rapporten ” Fattig, sjuk och arbetslös” som bygger på statistik från IFAU:s stora register över Sveriges befolkning från 18 till 64 år och statistik från Arbetsförmedlingen.

Många kommuner kräver att de som tar emot försörjningsstöd är inskrivna vid Arbetsförmedlingen. Samtidigt ska de delta i kommunens egna åtgärdsprogram. Om de dessutom är sjukskrivna på deltid behöver de också ha kontakt med Försäkringskassan.
Eva Mörk ser flera risker med att systemen inte är samordnade.
– Man måste gå till flera ställen och kan få en arbetsbedömning som skiljer sig mellan olika ställen. Framför allt är det oklart vem som har huvudansvaret.
– Det finns kommuner där socialtjänsten har gett personer tillfällig anställning för att de ska bli behöriga till a-kassan. Då försvinner de ur kommunernas budget men hamnar istället hos arbetsförmedlingen.
Kommunen har egentligen inte ansvar att hjälpa personer till ett nytt arbete, men många driver egna ”aktiveringsprogram”. Man vet väldigt lite om effekterna av dessa åtgärder. Ett undantag är de aktiveringsprogram som fanns i Stockholm i början av 2000-talet, som Eva Mörk och hennes kolleger har studerat.
– Det visade sig att färre tar emot försörjningsstöd när man inför sådana här program, berättar Eva Mörk.
Dels verkar det ha en avskräckande effekt, framför allt på ungdomar. Dels finns det ett utflöde av personer som får arbete.
– Inom starka grupper finns tendenser att sysselsättningen ökar. De svaga grupperna är utrikes födda, som inte har någon koppling till den svenska arbetsmarknaden, och ensamstående föräldrar med många barn.

Det finns en risk att dessa hamnar längst bak i kön nu när arbetslösheten ökar i Sverige. När forskarna undersökte vilka som fick del av Arbetsförmedlingens jobb- och utvecklingsgaranti, visade det sig att det var färre i gruppen som har försörjningsstöd från kommunen.
Det är ett systemfel, menar Eva Mörk, som leder till att det är ersättningssystemet avgör vilken hjälp man får.
– Om en person behöver en viss åtgärd, till exempel praktik eller utbildning, då ska det inte spela någon roll om personen har jobbat tidigare och har a-kassa eller inte har jobbat tidigare och får försörjningsstöd. Den åtgärd man behöver är förmodligen densamma.
Hon efterfrågar en tydligare ansvarsuppdelning mellan kommunen och Arbetsförmedlingen.
– Socialsekreterarna är utbildade för att ta hand om socialt arbete, medan arbetsförmedlarna är utbildade på att förmedla arbeten. De borde få fokusera på att jobba med det de är utbildade för.