Myggdetektiver: Bakterier avslöjar vad myggor har haft för sig

11 mars 2016

Den bakterieflora som finns på och i en malariamygga tycks säga en hel del om myggans bakgrund, såsom var mamman kommer ifrån, var den tillbringat larvstadiet och var den hittat nektar. Att kartlägga myggpopulationers rörelsemönster på detta sätt kan bli ett värdefullt verktyg i strategier för bekämpning av malaria. Det menar forskare från SLU och Uppsala universitet.

Upptäckten att bakteriefloran säger så mycket om var en malariamygga kommer ifrån beskrivs i marsnumret av Nature-tidskriften Scientific Reports. Uppsalaforskarnas medförfattare kommer från Natural Resources Institute vid University of Greenwich och Institut de Recherche en Sciences de la Santé i Burkina Faso.

– Vi vet att bakterier finns överallt, men blev förvånade över hur mycket de kunde berätta om populationsstrukturen hos myggorna, säger Olle Terenius, forskare vid SLU:s institution för ekologi. Vi samlade in malariamyggor från ett antal byar i Burkina Faso, och det verkar som att ”myggbestånden” är ganska lokala.

Flertalet av myggorna verkade ha kläckts i närområdet, även om forskarna hittade en och annan långflygare också. Hur lokala myggstammarna är har stor betydelse för vilka strategier för malariabekämpning som kan fungera i ett område.

Det traditionella sättet att studera myggors rörelser i landskapet är att släppa ut stora mängder märkta myggor i naturen och sedan återfånga dem efter en tid. Märkningen görs då med radioaktiva eller fluorescerande ämnen.

– Det finns en uppsjö av tekniska problem med denna teknik, säger Richard Hopkins, forskare vid NRI med ett förflutet vid SLU. Att släppa ut stora mängder myggor som kan bära på malariaparasiter kräver också svåra etiska avvägningar.

Att studera insekters populationsstruktur och rörelsemönster med hjälp av deras bakterieflora kan bli ett viktigt redskap i forskningen. För att lära sig var tekniken är mest användbar kommer forskarna att följa upp denna upptäckt med nya studier av både myggor och andra insekter.

Från Uppsala universitet har Moritz Buck, forskare vid institutionen för ekologi och genetik, deltagit i studien.

Artikeln
Moritz Buck, Louise K. J. Nilsson, Carl Brunius, Roch K. Dabiré, Richard Hopkins & Olle Terenius. Bacterial associations reveal spatial population dynamics in Anopheles gambiae mosquitoes. Scientific Reports 6, Article number: 22806 (2016). Doi:10.1038/srep22806
http://www.nature.com/articles/srep22806