Nyheter och press

Nya klimatprofessorn på plats

I slutet av augusti anlände Kevin Anderson till Uppsala med tåg. Resan från Manchester tog 51 timmar, med tågbyten och övernattningar, men det var det värt. Som ny professor i klimatledarskap vill han visa att det går att leva ett hektiskt forskarliv utan att bidra till onödiga utsläpp av koldioxid.

Kevin Anderson har en teknisk bakgrund och jobbade med att designa oljeplattformar innan han startade sin akademiska karriär vid University of Manchester. Idag är han professor i energi och klimatförändringar och biträdande chef vid det internationellt erkända Tyndall Centre for Climate Change Research.

Han är känd för sitt ihärdiga arbete med att göra koldioxidbudgetar och räkna på hur man kan ställa om till acceptabla utsläppsnivåer, i dialog med brittiska beslutsfattare och företagsledare. Nu har han flyttat till Uppsala och installerat sig på sitt tjänsterum på Centrum för hållbar utveckling, som ny innehavare av Zennströms gästprofessor i klimatledarskap.

Vad planerar du att göra på Uppsala universitet?

– En av många saker jag ska göra är att möta studentgrupper och inte bara hålla formella föreläsningar utan ha en dialog med studenterna. När det handlar om klimatförändringar har folk i min generation, med grått hår eller inget hår, misslyckats stort. Så jag tycker vi ska vara ödmjuka när vi håller föreläsningar. Vad vi kan göra är att förklara hur man inte ska göra och varför vi har misslyckats. Där finns viktiga lärdomar att dra.

Vad ska du forska om?

– Jag vill utforska nya sätt att hantera klimatförändringarna och det finns tydliga kulturskillnader mellan Sverige och Storbritannien. Jag vill inte överdriva dem, men Sverige är fortfarande ett mycket mer jämställt samhälle än UK och detta öppnar upp andra politiska möjligheter.

– Jag kommer att tolka Parisavtalet i relation till Sverige och fråga: Vilka minskningar av koldioxidutsläpp krävs i Sverige och vilka är konsekvenserna för åtgärder och ledarskap inom Uppsala universitet? Med utgångspunkt i detta vill jag diskutera med beslutsfattare på olika nivåer, från kommunen till regeringen.

Vad är viktigast att förändra för att nå klimatmålen i Parisavtalet?

– Vi måste fokusera på alla sektorer, från biltransporter och flygtrafik till industrier, bostäder och konsumtionsvaror. Jag tycker att det är väldigt viktigt att ta hänsyn till utsläpp och hållbarhetsfrågor kopplade till vad vi importerar och exporterar. Många rika länder i väst har varit motvilliga att göra det, eftersom det gör situationen mer utmanande. Men om vi menar allvar måste vi få en komplett och heltäckande bild av effekterna.

Du har arbetat nära beslutsfattare i Storbrittanien och jobbar mycket med att föra ut era forskningsresultat. Är det viktigt?

– Ja, vi på Tyndall Centre arbetar mycket med regeringen i Storbrittanien och lokala regeringar i Wales och Skottland. Och vi försöker se till att närhelst vi skriver en forskningsartikel skriver vi också en version på ett språk som icke-experter kan förstå. Om inte forskare är beredda förmedla sin kunskap och expertis på ett mer lättfattligt sätt, kan vi inte klaga på att regeringen inte uppmärksammar den. Det är vårt jobb att kommunicera.

Klimatavtalet i Paris – att hålla sig under en ökning på 2 och helst under 1,5 grader – är en stor utmaning. Behöver vi ändra på mycket?

– Ja, grundläggande och djupgående förändringar är nödvändiga för dem av oss som släpper ut mycket koldioxid. Vi vet att globalt kommer 50 procent av utsläppen av koldioxid från bara 10 procent av befolkningen. Parisavtalet bygger på en koldioxidbudget – den totala mängden koldioxid vi kan släppa ut. Lejonparten av den budgeten förbrukas av personer som jag och andra med en livsstil som leder till stora utsläpp. Vi flyger, kör stora bilar, bor i stora hus och köper många prylar. Enkelt uttryckt är varje ton koldioxid vi gör av med ett ton en fattig person inte kan avge.

Du kommer från en teknisk bakgrund. Kan ny teknologi vara lösningen på problemen?

– Det finns stora möjligheter för ingenjörskonst och teknik att hjälpa samhället att gå över till energisystem utan koldioxidutsläpp. Men även om sådan teknik är viktig, är den inte tillräcklig för att möta åtagandena från Paris. Vi måste lyssna på lärdomar från samhällsvetenskapen om hur vi kan ändra vanor, rutiner och beteenden som vi har kommit att betrakta som normala. Detta är en enorm utmaning. Vi måste förändra vår livsstil och fortsätta med det tills övergången till nya energisystem är klar.

2016-09-07