Nyheter och press

Parisavtalet bygger på orealistiska förväntningar på framtidens teknik

Koldioxidutsläpp brukar ofta anges som nettoutsläpp, vilket alltså är summan av faktiska utsläpp minus negativa utsläpp. Här ovan delas dessa komponenter upp.

Klimatavtalet från Paris, som ratificerades av Sveriges riksdag den 13 oktober, bygger till stor del på förhoppningar om så kallade negativa koldioxidutsläpp. Detta är ett samlingsbegrepp för tekniska lösningar som antas kunna absorbera flera hundra miljarder ton koldioxid direkt från atmosfären. Men hur realistiska är egentligen dessa antaganden?

Kevin Anderson, gästprofessor i klimatledarskap vid Uppsala universitet, har just publicerat en artikel i tidskriften Science där han reder ut vårt problematiska förhållande till negativa koldioxidutsläpp.
– Att göra sig beroende av framtida negativa koldioxidutsläpp har indirekt medfört att vi invaggas i en falsk trygghet, och skjuter tunga politiska beslut och regleringar på framtiden. Vi skjuter helt enkelt upp problemen och litar på att kommande generationer kommer att lösa dem åt oss, säger Kevin Anderson, nytillträdd professor i klimatledarskap vid Uppsala universitet och professor vid University of Manchester i England.
– Problemet är att om dessa teknologier inte blir så framgångsrika som vi hoppas så kommer våra barn och barnbarn inte ha någon utväg. De kommer att bli tvungna att leva på en betydligt varmare planet med höga havsnivåer och rubbade vädersystem.

Dubbelt så stor teknologisk absorption

Utöver de outredda risker och problem som finns med de tekniska lösningarna för negativa koldioxidutsläpp så är ett centralt problem de volymer som de förväntas absorbera. Redan vid 2050 förväntas den teknologiska absorptionen av koldioxid vara dubbelt så stor jämfört med all absorption som idag sker naturligt av alla hav och växtlighet på planeten.
– Trots all optimism vi ser på denna front så återstår det faktum att vi fortfarande saknar lösningar som faktiskt visat sig kunna leverera dessa enorma negativa koldioxidutsläpp. Storskaliga lösningar för negativa koldioxidutsläpp antas helt enkelt bli både tekniskt och ekonomiskt genomförbara inom en väldigt snar framtid. Negativa utsläpp är extremt attraktivt för fossilindustrin, eftersom det i praktiken innebär att de kan fortsätta med sin produktion, och skjuta problemen på framtiden, säger Dr Glen Peters, medförfattare på artikeln och forskare vid Center for International Climate and Environmental Research (CICERO) i Oslo.

Förhoppningar bland beslutsfattare

Det finns fortfarande förhoppningar bland beslutsfattare om att begränsa klimatförändringarna till +1,5° C, men många exporter är ense om att +2° C eller varmare är en mer trolig utveckling.
– Det är ett stort problem att så många beslutsfattare, organisationer och forskare inte verkar vara medvetna om att modellerna är såpass beroende av antaganden om negativa utsläpp. Om teknologierna bakom negativa koldioxidutsläpp inte visar sig fungera, eller bara blir försenade, kommer det att få stora konsekvenser. Om vi ska hålla oss under +1,5°-spärren utan att få hjälp av negativa utsläpp krävs det att den globala ekonomin helt slutar använda fossila bränslen inom tio år. Våra förhoppningar på negativa koldioxidutsläpp är alltså inget annat än ett vågspel, med våra barnbarn som insats, förklarar Kevin Anderson.

---

Kontakt:

Kevin Anderson, Zennström Visiting Professor in Climate Change Leadership at Uppsala University, kevin.anderson@csduppsala.uu.se, 018-471 68 54.

Isak Stoddard, koordinator för Zennströms gästprofessur i klimatledarskap, Uppsala centrum för hållbar utveckling, isak.stoddard@csduppsala.uu.se, 018-471 27 08, 070-314 72 36.

Läs mer:

Artikeln “The trouble with negative emissions”

Debattartikel i DN: ”Oansvarigt välja oprövad teknik för att rädda klimatet”

Climate Change Leadership (klimatledarskap) vid Uppsala universitet

Börje Dahrén

 

 

2016-10-21