Nyheter och press

Samlar forskning kring rasism

I mitten samordnaren Anna-Sara Lind, med Mattias Gardell, professor i jämförande religionsvetenskap till vänster och Irene Molina, professor i kulturgeografi, till höger.

För att förstå den växande rasismen krävs samarbete mellan forskare i olika discipliner. Det är tanken bakom nya Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism som inrättades vid årsskiftet.

Sex olika fakulteter står bakom satsningen – som är efterlängtad bland rasismforskare i hela Sverige. Redan i höstas hölls en första nationell konferens på temat: Vad är rasismforskning och vilka utmaningar står vi inför?

– Att samla rasismforskare vid ett centrum är unikt inte bara i Sverige utan i världen, säger Mattias Gardell, som är en av de vetenskapliga ledarna.

Han är professor i jämförande religionsvetenskap, och forskar bland annat om islamofobi och hatbrott. Den andra vetenskapliga ledaren är Irene Molina, professor i kulturgeografi, som forskar om segregation vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF).

Gemensamma erfarenheter

De har olika ingångar till ämnet, men gemensamma erfarenheter– till exempel svårigheterna att få anslag till forskning.

– Det har varit ganska svårt att få forskningsmedel för projekt som explicit har använt sig av begreppet rasism som analytiskt begrepp om det har rört fenomen i Sverige i vår samtid. Det har fungerat om det handlar om rasbiologi eller apartheid i Sydafrika eller Sydstaterna i USA. Som om rasismen vore ett fenomen som kan hägnas in och befinner sig på betryggande avstånd från oss i tid och rum, konstaterar Mattias Gardell.

– Samtidigt har det växt fram en ny generation mycket skickliga rasismforskare som ofta har varit isolerade på sina olika institutioner runt om i landet men har hållit sig ajour med den internationella forskningsutvecklingen.

Jämför med genusvetenskap

Han jämför med utvecklingen inom genusvetenskap, där det också tog tid innan ämnet etablerade sig i Sverige. Först när begreppet ”genus” myntades av Yvonne Hirdman på 80-talet tog forskningen fart, även då inspirerad av internationella teorier.

Irene Molina betonar att det behövs forskning med särskilt fokus på svenska förhållanden.

– För inte så länge sen bemöttes man fortfarande med skepsis som rasismforskare. Det har hänt enormt mycket, men samtidigt som det finns en större medvetenhet om rasismen finns det också en ökande rasism. För varje dag blir den mer institutionaliserad, offentlig, mer vågad och vinner terräng.

Strukturell rasism

En av rasismforskarnas viktigaste budskap är att rasism inte bara handlar om personlig etik och moral utan tar sig strukturella uttryck – till exempel i hur personer bemöts på arbetsmarknaden, inom vård och skola och på bostadsmarknaden. Här behövs mer empirisk forskning, menar Irene Molina.

– Vi har också ambitionen att utveckla egna teorier och diskutera vilka metoder som är lämpliga. Vi vill gärna att forskare som arbetar med såväl kvantitativa som kvalitativa metoder ska känna sig välkomna.

Verksamheten är redan i gång med högre seminarier en gång i månaden. På e-postlistan finns 150 personer och runt 25 brukar komma till seminarierna, berättar koordinatorn Anna-Sara Lind.

– Jag hoppas också att vi kan ha en dialog med det offentliga Sverige. Så mycket är i gungning nu och det finns inga snabba lösningar.

---

Fakta:

  • Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism invigs den 3 mars. Knutet till centrum är ett vetenskapligt råd med flera internationellt kända rasismforskare.
  • Här ges högre seminarium en gång i månaden och en årlig konferens, nästa gång med tema Rasism och välfärd 11–13 oktober 2017.
  • På agendan står också att skriva kontrakt med ett engelskspråkigt och ett svenskspråkigt förlag och söka finansiering för att bygga upp en databas för forskning om rasism.

Utforska vidare:

Forskarpodden: Mekanismer bakom hatbrott och rasism (med Mattias Gardell)

Forskarpodden: Segregation i miljonprogrammets spår (med Irene Molina)

Rasismforskning vid Uppsala universitet

 

2017-02-17