Nyheter och press

Unga vill göra mer för miljön

Hallå där, Kajsa Kramming. Du har skrivit en avhandling om ungas syn på framtiden, som visar att de tror att vi är på väg mot en miljökollaps. Trots stor kunskap om miljöproblemen tycker de att det är svårt eller omöjligt att vända utvecklingen. Hur kom det sig att du började forska om det här?

Kajsa Kramming är doktor i kulturgeografi och
projektkoordinator vid SWEDESD
(Internationellt center för lärande för hållbar
utveckling). FOTO: MIKAEL WALLERSTEDT

– Jag har jobbat i tio år som gymnasielärare i geografi och har undervisat mycket om hållbar utveckling. Jag brinner själv för miljöfrågor, men tyckte att det var svårt att överföra engagemanget till eleverna. Som en del av min licentiatuppsats gjorde jag en workshop om hur jordens olika system påverkas av konsumtion. Eleverna kom fram till att det skulle leda till stora miljöproblem och jordens undergång. Det blev väldigt drastiskt och väldigt deterministiskt. De gick i tvåan på gymnasiet, skulle snart få rösträtt och delta aktivt i samhällslivet och så tänkte de så här… Jag ville ta reda på om det verkligen var så.

Gymnasieeleverna i studien har deltagit i fokusgrupper och workshops på temat ”Framtidens medborgare 2015”. Vad kom fram i samtalen?

– Det visade sig att de inte alls var negativa till framtiden i stort, till exempel var de väldigt positiva till jämställdhet och hbtq-frågor. Men så fort det blev tal om miljön så blev det negativt. De beskrev de känslomässiga aspekterna, att de känner maktlöshet och hopplöshet – vad jag kallar kognitiv dissonans. De vill göra rätt för de vet vad som är rätt men de hittar det inte riktigt, vilket leder till en känsla av hopplöshet.

Hittar de inget stöd för att leva miljövänligt i dagens samhälle?

– Nej, de förstår att man kan panta och sopsortera men tycker inte att det räcker. Och de förstår solkraft och vindkraft men det är för stort och svårt att relatera till. De hittar inte riktigt det här mellanläget, som angår dem och känns meningsfullt. De skulle vilja ha miljövänliga trender, till exempel bloggare och stora klädkedjor, som de kan följa. Eller politiska beslut, som att förbjuda dieselbilar. Som det är nu måste de själva ta tag i det och riskerar att avvika socialt och det var de inte intresserade av.

Hur ska då lärare göra, i undervisningen i hållbar utveckling?

– Det här visar att känslorna kan vara en barriär för att gå vidare om man inte tar in dem i undervisningen. Ett sätt är att viga tid åt att prata om varför det är svårt. Vad är det för strukturer som gör att det blir så här och vilka processer kan förändra det? Då kanske man kan hitta något som faktiskt går att göra. Det sprider hopp och kan leda till att man faktiskt gör något handlingskraftigt. Mer fakta hjälper inte och det normativa – vad som är rätt och fel – får inte heller bra effekt. Det här gäller inte bara ungdomarna utan hur hela samhället förhåller sig till miljöproblemen.

---

Fakta:

I avhandling "Miljökollaps eller hållbar framtid? Hur gymnasieungdomar uttrycker sig om miljöfrågor" har Kajsa Kramming undersökt hur 343 ungdomar om ser på framtiden. I studien har gymnasieungdomar arbetat med workshopuppgifter om konsumtion och framtidens medborgare år 2050. Därefter har en analys visat hur de uttrycker sig om miljöfrågor.

Läs mer:

Miljökollaps eller hållbar framtid?

Ladda ned avhandlingen: "Miljökollaps eller hållbar framtid? Hur gymnasieungdomar uttrycker sig om miljöfrågor"

 

2017-05-18