Nyheter och press

Materialforskare hjälper skidåkare till bättre glid

2008-02-15

Så här några veckor före Vasaloppet är intresset för vad som försiggår i en glassfrys i Ångströmlaboratoriet mycket stort. Med hjälp av tester i frysboxen har man nämligen fått fram hur den optimala glidytan hos skidbelag ska se ut.

- Vi gör experiment med hjälp av tävlingsskidor för elitåkare. Nu vet vi hur belaget borde se ut för bästa glidyta – men att komma dit är inte helt lätt, säger Sture Hogmark, professor i materialvetenskap vid institutionen för teknikvetenskaper.
Han är själv en van skidåkare och tänker åka Vasaloppet för 20:e gången i år. Hans bästa tid är 5.06. Som expert på friktion och smörjning, kan han naturligtvis inte låta bli att utveckla även skidglidet.
Fokus för forskarna är alltså att ta fram den optimala glidytan belaget under skidorna. Den ytan är ytterst minimal. Beräkningar visar att bara cirka en tusendel av hela skidan, alltså 30kvadratmillimeter, är i kontakt med snön i ett välpreparerat spår.
- Att det är så otroligt liten yta, det vet inte de flesta, säger Peter Sturesson.
Han går sista årets på civilingenjörsutbildningen teknisk fysik med materialvetenskap och har i sitt examensarbete, som han utför åt företaget Primateria AB, byggt en testutrustning för att mäta friktion och glid vid olika temperaturer och snöförhållanden. Testutrustningen finns i en glassbox vid institutionen.

Likt en berg- och dalbana
Peter Sturesson skär loss en liten kloss av belaget från skidan, monterar det på en bit aluminium och fäster det hela i en anordning i frysboxen. Liknelsen med en skivspelare är nära till hands, där den snurrande plattan består av snö och testklossen utgör själva stiftet.
Moderna tävlingsskidor har ett stenslipat belag som med blotta ögat ser väldigt jämnt ut. I ett mikroskop med ett par hundra gångers förstoring däremot, har belaget förvandlats till rena berg- och dalbanan - och på en använd skida ser det ännu värre ut.
Bäst temperatur för bra glid på skidorna ligger mellan två och fem minusgrader. Då är kontaktytan mellan skida och snökristaller väldigt liten och den vattenfilm som alltid finns dem emellan är lagom tjock. Vid kallare temperatur minskar vattenfilmen och försvinner helt under minus 15 grader. I plusgrader breder vattenfilmen ut sig och ökar kontaktytan mot snön. I båda fallen går det kärvt med glidet.
- Det är detta som upplevs som att skidorna ”suger fast”, kommenterar Peter Sturesson.

Vallans betydelse överdrivs
Sture Hogmark menar att skidvallans betydelse överdrivs och att den största nyttan med traditionell skidvallning enbart är mekanisk.
- Glidvallan fungerar lite som ett spackel. Tillsammans med traditionell preparering med sickling och borstning gör det belaget slätare.
Istället för glidvallning handlar det alltså om att skrapa skidbelaget med en särskild stålsickel och en sådan sickel är framtagen av företaget Primateria. För test i riktiga skidspår svarar en elitskidåkare från Högbo, Ronnie Löf .
- Men det allra bästa för framtida skidåkare är att ta fram ett helt nytt belag, som  är lättare att göra mikroskopiskt slätt än dagens polyeten. Man kan också tänka sig att utveckla ett polermedel som skapar ett mikroskopiskt slätt skidbelag, säger Sture Hogmark.