Torgny Segerstedt död

1999-01-29

Uppsala universitets tidigare rektor Torgny Segerstedt avled på eftermiddagen den 28 januari i en ålder av 90 år.

När Torgny Segerstedt 1955 valdes till rektor – ett val som då förrättades av den akademiska församlingen, d.v.s. universitetets professorer – hade den unge framgångsrike vetenskapsmannen, som övergått från en lärostol i filosofi till landets första professur i sociologi, redan visat sin kraft, administrativa duglighet och samarbetsförmåga som filosofiska fakultetens dekanus. Han kom att verka som rektor under 23 år. Det var ett händelserikt skede i universitetets historia. Den snabbt ökande tillströmningen till högre utbildning under efterkrigstiden skapade svårbemästrade problem för universitet och högskolor. Torgny Segerstedt kom som ledamot av 1955 års universitetsutredning, från 1957 som dess ordförande, att i utredningens betänkande år 1963 framlägga förslag om omfattande åtgärder för förstärkning av såväl lärarkrafter som forskningsorganisation och central administration. På det lokala planet verkade han framgångsrikt bland annat för utbyggnad av universitetets institutionslokaler. De stora komplexen Uppsala biomedicinska centrum, BMC, och Humanistiskt-samhällsvetenskapligt centrum, HSC, tillkom under hans rektorstid. Han verkade även kraftfullt för att lösa de många studenternas bostadsproblem. Den senare delen av den långa rektorstiden inleds med den ofta häftiga debatten om fasta studiegångar. År 1967 föregrep Segerstedt den diskussion som startades av de fortlöpande förslagen från den statliga s.k. U68 utredningen med orden: "Jag kan inte förstå annat än att universitetet bäst fyller sin sociala roll om det är en stark organisation, och om det själv får taga ansvar för de uppgifter det skall fylla i samhället. Jag tror därför att om man vill integrera universitetet i samhället, så gör man fel om man strävar efter att försvaga dess självständighet". Och i den under hela perioden 1968–75 livliga offentliga debatten om U68:s förslag utvecklade Torgny Segerstedt vältaligt denna sin uppfattning, som han ansåg livsviktig för kvalitet i forskning och utbildning. När väl lagstiftningen 1975 och -77 om den nya organisationen hade kommit, arbetade Torgny Segerstedt under den sista delen av rektorsperioden lojalt för att på bästa sätt genomföra de beslutade förändringarna. Hans rektorstid fick sin glansfulla avslutning med 500-årsjubileumsåret 1977. Till den demonstration av universitetets tradition, livskraft och framtidstro, som jubileumsårets många aktiviteter bjöd på, bidrog många vid universitetet, men Torgny Segerstedts lugn, värdighet och imponerande personliga framträdanden blev en ovärderlig tillgång. Utåt och inåt företrädde Torgny Segerstedt under hela sin rektorstid med sällsynt målmedvetenhet, konsekvens och energi inte bara det egna universitetets utan hela den högre utbildningens och forskningens intressen. Med mycken skicklighet och stor auktoritet kämpade Torgny Segerstedt för att utan avkall på kvalitetskrav göra högre utbildning och forskning tillgänglig för allt flera oberoende av ekonomisk och social bakgrund. Hans argument, som ibland bedömts som ytterst radikala och progressiva, ibland som konservativa och samhällsfrånvända, synes oss alltid ha innehållit samma kärna: respekt för människans värde oavsett ras, kön och samhällsställning och allas rätt till ett innehållsrikare liv genom kunskap inhämtad under frihet. Vidsynt humanitet, sällsynt arbetsförmåga och initiativkraft, oräddhet och kunnighet har präglat Torgny Segerstedts långa rektorsgärning. Hans insats är förblivande och kommer att inta en central plats vid kommande beskrivningar av universitetets hittills mest expansiva period. Vid hans sida stod då som alltid hans älskade hustru och medarbetare, Coco. Torgny Segerstedt blev det förunnat att med obrutna själskrafter efter pensioneringen arbeta vidare för den svenska kulturen bland annat som en mycket aktiv ledamot av Svenska Akademien. Hans imponerande verk om den akademiska friheten i ett historiskt perspektiv tillkom delvis under denna period. Hans efterträdare på rektorsstolen såg i honom en beundrad förebild men också en personlig vän och rådgivare. Han vinnlade sig alltid om att inte på minsta sätt blanda sig i senare rektorers arbete, men hans levande kärleksfulla intresse för sitt gamla lärosäte kunde man inte ta miste på. Torgny Segerstedt var en man vars gärning starkt präglades av saklighet och rationalitet. Men under en yta, som kunde förefalla svalt saklig, fanns en djup känslighet och en stor mänsklig värme. Vi beundrade hans andliga resning, obrutna intellektuella livaktighet, hans plikttrohet och hans personliga integritet. Även när kroppskrafterna började svikta behöll han sitt stora kulturintresse och bibehöll i alla situationer en beundransvärd optimism och arbetsglädje. Martin H:son Holmdahl Stig Strömholm rektorer emeriti Bo Sundqvist rektor