Nya forskningsrön visar att våra förfäder inte bara fått barn med med Neandertalare utan också med den så kallade Denisova-människan.

Foto/bild:

Människans utvecklingshistoria skrivs om

Under människans utveckling har våra förfäder fått barn med Neandertalare, men också med andra besläktade hominider. Forskare från Uppsala universitet visar nu att människor i Östasien delar genetiskt material med den så kallade Denisova-människan, som fått sitt namn efter en grotta i Sibirien där de först upptäcktes.

-    Vår studie täcker en större del av världen än tidigare studier och det är helt klart att det inte är så enkelt som vi tidigare trott, utan att hybridisering (parning) skett vid ett flertal tillfällen genom evolutionen och att de genetiska spåren av detta finns på flera platser i världen. Vi kommer troligen att upptäcka fler liknande händelser, säger Mattias Jakobsson vid institutionen för ekologi och genetik som gjort studien tillsammans med doktoranden Pontus Skoglund.

Tidigare studier har hittat två separata hybridiseringshändelser mellan så kallade arkaiska människor (skiljer sig både genetiskt och morfologiskt från moderna människor) och förfäderna till dagens människor efter att den moderna människan spred sig utanför Afrika: hybridisering mellan Neandertalare och föregångarna till moderna människor utanför Afrika samt hybridisering mellan Denisova-människan och föregångarna till ursprungsfolk i Oceanien. Den genetiska skillnaden mellan Neandertalare och Denisova-människan är ungefär lika stor som den maximala variationen bland oss moderna människor.

Uppsalaforskarnas studie bekräftar att hybridisering även skett på det östasiatiska fastlandet. Sambandet har upptäckts genom att man använt så kallad genotyp-data för att få ett större datamaterial. Den kompletta genuppsättningen för den moderna människan finns endast tillgänglig för ett dussintal personer idag, medan genotypdata finns från tusentals personer. Dessa kan jämföras med de genomsekvenser från Neandertalare och Denisova-människan som bestämts från arkeologiskt material. Av den senare människotypen finns endast ett lillfinger och en tand beskrivna.

Genotyp-data härrör från genetisk forskning där hundratusentals genetiska varianter från testpaneler samlas på ett chip. Denna process leder dock till att ovanliga varianter försvinner, vilket leder till avvikelser om materialet används som om de vore kompletta genuppsättningar. Skoglund och Jakobsson har med hjälp av avancerade datorsimuleringar lyckats beräkna vad denna felkälla betyder för jämförelser med arkaiska gener och därmed kunnat använda genetiska data från mer än 1 500 moderna människor från hela världen.

-    Vi fann att individer från framförallt sydostasien har en högre andel Denisova-besläktade genetiska varianter än människor från andra delar av världen, såsom Europa, Amerika, väst- och centralasien och Afrika. Resultaten visar att genflöde från arkaiska människogrupper också förekom på det asiatiska fastlandet, säger Mattias Jakobsson.

-    Vi kan se att det genetiska arvet från arkaiska människogrupper lever kvar i större utsträckning än vad man tidigare trott, men vi vet fortfarande mycket lite om dessa gruppers egen historia och när deras kontakter med moderna människor inträffade, säger Pontus Skoglund.

Mot bakgrund till att de finner Denisova-besläktade genvarianter i Sydostasien och Oceanien, men inte i Europa och Amerika, bedömer forskarna att hybridiseringen med Denisova-människan bör ha skett för cirka 20-40 000 år sedan. Det är långt efter att den gren som blev den moderna människan skiljdes från den som blev den så kallade arkaiska människan för cirka 300 000-500 000 år sedan.

-    Med fler kompletta genuppsättningar från moderna människor och fler analyser av fossilt material kommer vår förhistoria att kunna berättas med betydligt högre detaljrikedom och säkerhet, säger Mattias Jakobsson.

Anneli Waara