Nyheter och press

Känd kunskap kan rädda två av tre barn

2012-11-01

Stefan Peterson, ny professor i global medicin, vill öka samarbetet med universitet utanför Europa.

När ett barn i Uganda får feber är det livsviktigt med rätt behandling – men vem fattar beslutet? Det är en fråga om resurser, men också om utbildning och distribution av läkemedel. – Det går att sänka barnadödligheten med ganska enkla medel, säger Stefan Swartling Peterson, ny professor i global hälsa vid Uppsala universitet.

I Sverige såväl som i Uganda drabbas små barn ofta av feber. Om orsaken är virus räcker det med febernedsättande medicin. Men i Afrika, där barnadödligheten är hög, är det vanligt med malaria, lunginflammation och diarréer. Då gäller det att snabbt ställa rätt diagnos och ge den rätta behandlingen.

– Varje år dör sju miljoner barn och uppskattningsvis två av tre dör i onödan eftersom vi har känd kunskap som inte når ut, säger Stefan Swartling Peterson.

Nyss hemkommen från Uganda tar han emot i sitt arbetsrum vid institutionen för kvinnors och barns hälsa mitt i centrala Uppsala. Som professor i global hälsa har han världen som arbetsfält, med särskilt fokus på låginkomstländer i Afrika.

I Uganda bedriver han forskning sedan tio år tillbaka i samarbete med Makerere-universitetet. Det handlar om hur medicinsk kunskap implementeras i det ugandiska hälsosystemet och hur nya läkemedel ska nå fram till dem som verkligen behöver dem.

– Ute i byarna är det kanske är fem kilometer till fots till närmaste vårdcentral. Därför väljer många föräldrar att gå till kiosken på hörnet som säljer tvål, salt, värktabletter, malariamedicin och antibiotika. Ofta går det bra, men utan verktyg att ställa diagnos är risken stor att de får fel behandling, berättar Stefan Swartling Peterson.

Utbilda barfotaläkare

I ett forskningsprojekt snabbutbildades frivilliga ”barfotaläkare” i byarna, för att flytta över uppgifter från den traditionella vården till människor i byn. Det gav så goda resultat att WHO och Unicef ändrade sin policy inom feberområdet 2004.

– År 2010 ändrade Ugandas regering sin nationella policy och snart kommer Unicef med ett nytt policydokument, där konceptet breddas till att bli en global strategi, säger Stefan Swartling Peterson.

Han och hans forskargrupp har gått vidare med att undersöka hur samarbetet med privata aktörer kan utvecklas. I en studie delades ”diagnos-paket” ut till privata apotek.

Paketen innehöll snabbtest för malaria och en timer för att mäta om barnet andades mer än 40 andetag per minut, vilket visar på lunginflammation. Tryckförpackningar med malariatabletter och antibiotika ingick också, liksom socker- och saltlösning till barn med diarré.

– Eftersom den offentliga vården inte fungerar som önskat, på grund av resursbrist och problem i distributionssystemet, medan det däremot finns läkemedel inom privata sektorn får vi gilla läget och anta utmaningen: Hur kan man få apoteken att sälja rätt läkemedel, och ännu svårare, att avstå från att sälja läkemedel, till exempel antibiotika, när de inte behövs?

Jobba tvärvetenskapligt

De senaste åren har Stefan Swartling delat sin tid mellan Makerereuniversitetet i Uganda och Karolinska institutet, där han varit professor i global hälsa. Nu är han tillbaka vid Uppsala universitet där han utbildade sig till läkare och disputerade år 2000.

Han ser stora fördelar med universitetets stora bredd, som behövs när man ska lösa komplexa medicinska frågor.

– Antibiotikaresistens är till exempel en fråga som inte kan lösas enbart genom forskning i Sverige. Den räcker inte heller att forska på bakterier. Det är en multidisciplinär fråga – det behövs kulturantropologer, ekonomer och statsvetare. Min målsättning är att skapa multidisciplinära grupper kring olika frågor.

Han vill också knyta kontakt med universitet i andra delar av världen.

– Ska vi bli globalt relevanta måste vi se Sverige som det lilla land vi är och öppna upp för samarbete. Vi behöver tungt vägande partnerskap utanför Västeuropa och USA och universitetspartners i syd.