Universitetet

Anders Ångström

Anders Jonas Ångström gjorde väsentliga insatser inom flera av fysikens områden, men är mest känd som en av grundarna av den optiska spektroskopin. Den av honom införda enheten för ljusvåglängd, motsvarande 0,1 nanometer, antogs som internationell enhet och fick namnet ångström.

Spektralanalys är en metod för att undersöka olika ämnens struktur utifrån deras elektromagnetiska spektrum. Anders Ångströms första arbete på området var uppsatsen ”Optiska undersökningar” som publicerades 1853, men meningarna går isär om i vilken utsträckning han föregrep fysikern Gustav Kirchhoffs och kemisten Robert Bunsens arbeten från 1859 till 1861 som lade grunden till den moderna spektralanalysen. Ångström menade att hans studie i allt väsentligt innehöll en motsvarighet till Kirchhoffs strålningslag. Dessutom ansåg Ångström att hans rön utgjorde en förklaring till uppkomsten av de så kallade fraunhoferska linjerna – mörka absorptionslinjer i solljusets spektrum som fått sitt namn efter upptäckaren Joseph von Fraunhofer.

Under 1860-talet återupptog Ångström sin forskning kring spektralanalysen. Hans studie om solspektrum, Recherches sur le spectre solaire (1868), innehöll en noggrann bestämning av våglängderna hos de fraunhoferska linjerna. Studien väckte stor internationell uppmärksamhet.

Anders Ångström utnämndes till professor i fysik år 1858. Året därpå flyttade fysikerna in i det nya Chemicum, vilket gav dem mycket mer ändamålsenliga lokaler än tidigare. Detta möjliggjorde för Ångström att införa en nyhet i fysikundervisningen i form av laborationsövningar. Men Ångström var vetenskapsman snarare än pedagog. Som person var han reserverad och för studenterna kunde han därför framstå som otillgänglig.

Rutherford-medalj tilldelad Anders Ångström av Royal Society i London.Ångström utsågs till ledamot i en rad akademier och lärda sällskap, däribland Royal Society i London, som tilldelade honom den Rumford-medalj som visas här intill. (Medaljen finns permanent utställd i Uppsala universitets myntkabinett.)

Anders Ångström avled i hjärnhinneinflammation i juni 1874 kort före sin sextioårsdag. I Ångströmlaboratoriet hus 1, plan 1, finns idag en utställning om honom och hans son, Knut Ångström.