Carl von Linné

Porträtt på Carl von Linné.

Olja på duk, målat av Johan Henric Scheffel.

Carl von Linné (1707–1778) är en av Uppsala universitets mest berömda professorer genom tiderna. Linné skapade system för att klassificera och namnge naturen, och grunden i hans system används än i dag i hela den vetenskapliga världen. ”Gud skapade och Linné ordnade” har blivit ett talesätt.

Klassifikationen för växter byggde på hur de fortplantar sig, eller deras sexualsystem. Namngivningen kopplades till klassifikationen, och utifrån namnet kan man få information om släktskap. Redan innan Linné fyllt 30 år hade han skrivit det verk som gjorde honom berömd – Systema Naturæ. Klassifikationssystemet har förändrats och utvecklats sedan dess, men har varit en mycket viktigt grund för fortsatt arbete. Sättet att namnge har i princip överlevt, fortfarande finns den centrala kopplingen mellan klassificering och namngivning kvar.

Linné utvecklade sitt system så att det inte bara fungerade för växterna, utan för alla tre naturens riken: växter, djur och mineraler. Många av de namn Linné gav enskilda arter används fortfarande, bland annat namnet på människa Homo sapiens, den förnuftiga människan. Förnuft och nytta var något som präglade både 1700-talets tänkande och Linnés arbete.

1741 utsågs han till professor i medicin i Uppsala. Han flyttade senare in i bostaden i akademiträdgården (som idag heter Linnéträdgården), och började arbetet där. Linnés hushåll utvecklades till en produktiv miljö där ett stort antal kollegor och studenter vistades tillsammans med familjen. Trädgården blev en plats för undervisning och försök. Den blev ett slags nav i Linnés stora nätverk av korrespondenter världen över.

En illustration av hur den nuvarande Linnéträdgården såg ut på Linnés tid. Trädgården är omgiven av träd i stället för hus.

Kungliga akademiens botaniska trädgård, nuvarande Linnéträdgården, på Linnés tid. Kopia efter illustration/kopparstick av Fredrik Akrel, år 1770. Bilden finns på Carolina Rediviva i Uppsala.

Linné lockade studenter, inte bara från Sverige. En grupp närstående studenter (kallade lärjungar eller apostlar) fick särskilda uppdrag när de reste på expeditioner till fjärran länder. Försändelser med exotiska fröer, knölar, lökar eller djur skickades till Linné i Uppsala. Man hoppades på att kunna förse Sverige med egenproducerat te, silke, pärlor och porslin. De resor Linné gjorde till landskapen i Sverige hade också som syfte att undersöka naturresurserna, så att man bättre kunde utnyttja och utveckla dem.

Under 1700-talet utvecklades undervisningsmetoderna och de blev mer praktiskt inriktade. Både Linné och andra professorer tog in demonstrationer, apparater och åskådningsmaterial i undervisningen på ett nytt sätt. De exkursioner Linné ledde i markerna kring Uppsala lockade ett mycket stort antal deltagare. Man gav sig ut i de uppländska skogarna och hagarna och gjorde där iakttagelser beträffande blommor, insekter och stenar.

Ett skäl till att Linnés arbeten fick genomslag var hans förmåga att skapa nätverk, ha goda kontakter och skaffa sig välgörare. Bland annat hade Linné mycket goda kontakter vid hovet. Linné tilldelades Nordstjärneorden 1753, och adlades som tack för sina insatser.

Linné var en nyfiken och kreativ forskare. Ett av hans motton var ”Omnia mirari etiam tritissima” – förundras över allt, även det mest vardagliga. Här har Linné sammanfattat en av grundpelarna för varje forskare som är minst lika relevant idag: var nyfiken och förundrad över allt!

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

facebook
instagram
twitter
youtube
linkedin