Manne Siegbahn
Manne Siegbahn (1886–1978) tilldelades Nobelpriset i fysik 1924 ”för hans röntgenspektroskopiska upptäckter och forskningar”.
Manne Siegbahn tog en doktorsexamen i Lund 1911. 1920 blev han professor i fysik i Lund och 1923 i Uppsala. Från 1937 hade han en forskningsprofessur i experimentell fysik vid Kungliga vetenskapsakademien (KVA) i Stockholm och var chef för KVA:s Nobelinstitut för fysik.
Manne Siegbahn var först inriktad på studier av elektricitet och magnetism men från och med 1912 intresserade han sig för röntgenspektroskopi där han utvecklade metoder och instrument för precisionsundersökningar. Med dessa utförde han mätningar av övergångar mellan elektronskalen hos olika atomer och skapade en empirisk grund för kvantteorin kring dessa fenomen. För denna forskning belönades han med Nobelpriset i fysik 1924.
Siegbahns senare forskning var inriktad på problem inom kärnfysiken. På Nobelinstitutet konstruerades en mindre och en större cyklotron för att kunna alstra de energier som behövs för att studera atomkärnans struktur.
Manne Siegbahn och Uppsala universitet idag
I Uppsala bedrivs landets kanske mest omfattande forskning inom fysik och astronomi. Forskningen sträcker sig från strängteori, partikelfysik och kärnfysik via atomfysik och materialvetenskap till uppkomsten av planetsystemet och hela vårt universum.
Uppsala är en aktiv deltagare i ett stort antal ledande nationella och internationella forskningssamarbeten som det europeiska partikelfysiklaboratoriet CERN och MAXLab i Lund som är ett nationellt laboratorium för forskning med hjälp av synkrotronljus.