Perspektiv – för bättre vetande

Egen forskargrupp på gång

2016-04-12

Monica Guica, universitetslektor i teoretisk fysik, har haft ett lyckosamt år.

Hallå där, Monica Guica, universitetslektor i teoretisk fysik. Du fick flera stora forskningsanslag under 2015 för att studera svarta hål och holografi. Grattis! Vad ska du göra nu?

– Ja, det var ett riktigt lyckosamt år, men också mycket arbete med ansökningar och intervjuer. För mig är det en stor omställning att få egna forskningsanslag – totalt nästan 30 miljoner kronor från ERC, Wallenberg och Vetenskapsrådet. Jag kommer att använda pengarna till att bygga upp en grupp och har redan anställt två personer som kommer i september för att göra sin postdoc här.

Vad handlar din forskning om?

– Svarta hål hjälper oss att förstå holografi, en generell princip som berättar att hela världen omkring oss kan kodas på en tvådimensionell yta. Teorin är universell, men vår kunskap om hur det fungerar i verkligheten är begränsad. Vi vill undersöka svarta hål i kosmos och då i synnerhet de med maximal rotation, som stöd för att förstå holografi i vår värld. Då kan vi också förstå hur gravitationen i vår värld uppstår som en hologrameffekt från svarta hål.

Hur länge har du varit vid Uppsala universitet?

– Jag började här i september 2014 och har en anställning som universitetslektor som delas med Nordita (Nordiska institutet för teoretisk fysik). Det är ett väldigt trevligt upplägg för jag spenderar halva tiden på Nordita i Stockholm och halva tiden på Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Nordita arrangerar många forskningsprogram, där forskare samlas för att diskutera sin forskning och utbyta idéer. Jag organiserar just nu med ett program om svarta hål och holografi som äger rum i augusti.

Du har en internationell bakgrund – född i Rumänien, med studier i Chicago, forskarutbildning vid Harvard samt postdoktorat i Paris och Philapelphia. Vad har det betytt för dig?

– För mig var det en fantastisk möjlighet att studera utomlands, särskilt som jag inte behövde betala för utbildningen. Jag fick ett stipendium efter att ha tävlat i den internationella fysikolympiaden. Det var fantastiskt och jag fick utmärkta mentorer som lärde mig att älska fysik. Idag har jag flera internationella samarbeten, till exempel med  forskare jag mött i Chicago och Harvard. Jag reser, pratar med människor och då kommer nya idéer fram.