Perspektiv – för bättre vetande

Krönika: Lena Rydholm

Bilden av Kina Bidrog till Tryckfrihet I 1700-Talets SVERIGE

Det är inte många idag som vet att Kina hade betydelse för Sveriges (vid denna tid även innefattande Finland) första tryckfrihetsförordning år 1766. Eller rättare sagt, att den samtida bilden av Kina hade en inverkan på svensk politik vad gäller den för vårt demokratiska system så viktiga lagstiftningen om pressfrihet, yttrandefrihet och offentlighetsprincip. Flera politiker och riksdagsledamöter i  Sverige som under 1700-talet argumenterade för ”skrif- och tryckfrihet”, såsom Anders Nordencrantz och Anders Chydenius, framställde Kina som föredöme på detta område i sina politiska pamfletter.

I mitten av 1700-talet var kinesiska handelsvaror som te, siden, lackarbeten och porslin, förmedlade av till exempel Swenska Ost-Indiska Compagniet, högsta modet vid hovet.  Den 24 juli 1753 invigdes Kina slott på Drottningholm, ett exotiskt lustslott uppfört som en födelsedagspresent till Drottning Lovisa Ulrika. I 1700-talets Europa och Sverige betraktades Kina som ett ekonomiskt blomstrande och mäktigt land, delvis baserat på de franska jesuiternas skildringar. Jean Baptiste Du Halde’s enorma verk i 4 band Description géographique, historique, chronologique, politique, et physique de l’empire de  la Chine et de la Tartarie chinoise (1736), var en viktig källa för samtida information om Kina.

Flera nordiska politiker hämtade argument för skrif- och tryckfrihet i Du Haldes verk om Kina. Anders Nordencrantz, nationalekonomisk författare och politiker utgav 1761 ”Oförgripeliga tankar om Frihet i bruk af  Förnuft, Pennor och Tryck, samt huru långt Friheten derutinnan i et fritt Samhälle sig sträcka bör, tillika med påfölgden deraf”. I denna politiska skrift har Nordencrantz infogat ett långt citat ur Du Halde’s verk om Peking Gazette. Denna i det kinesiska kejsardömets huvudstad regelbundet utkommande publikation framställs av Nordencrantz som ett föredöme vad gäller skrif- och tryckfrihet, vilken gav medborgarna full insyn i rikets affärer och förhindrade korruption inom förvaltningen.

Den finske prästen och riksdagsmannen Anders Chydenius publicerar mitt under den heta debatten om tryckfrihet i riksdagen i Sverige, i april 1766, en pamflett vid namn Berättelse om Chinesiska Skrif-friheten: Öfversatt af danskan. I denna hävdar Chydenius att Kinas ekonomiska välstånd och mångtusenåriga politiska stabilitet vilade på en grund av skrif- och tryckfrihet, baserat på ett antal textavsnitt i Du Haldes verk (som Chydenius tag i del av genom en dansk översättning av vissa delar av Du Haldes verk).

Att Peking Gazette snarare kunde betraktas som en form av ”kungörelser” som genomgick rigorös censur före utgivning, och att Kina i själva verket inte hade någon pressfrihet och offentlighetsprincip var inget som tycktes bekymra dessa politiker. Varken Chydenius eller Nordencrantz, eller ens Du Halde som så livligt citeras, hade någonsin satt sin fot i Kina. Men ett långväga Kina kunde användas som ett argument i en inrikespolitisk debatt där få hade tillräckliga kunskaper och insikter om det verkliga Kina för att kunna ifrågasätta detta.

Detta för naturligtvis tankarna till dagens museidebatt och hur man inramar kinesiska föremål och framställer Kina i utställningar idag. Utställningen ”Staden vid Sidenvägen i Bergrummet” uppvisade en enastående samling av kinesiska föremål från Tangdynastin, som försågs med en reklamkampanj på tunnelbanan som passar in den samtida svenska inrikespolitiska diskursen om jämlikhet, migration och mångkultur. Att framställa Kina som ett föredöme i svensk inrikespolitik är alltså inget nytt, utan något som har månghundraåriga anor. Frågan är hur mycket kunskaperna om Kinas historia, samhälle och kultur verkligen har ökat i Sverige och i svenska medier sedan dess, och i hur hög grad Kina fortfarande ses genom omväxlande exotifierande, idealiserande eller demoniserande glasögon beroende på betraktarens behov och intentioner.

Lena Rydholm, professor i kinesiska vid institutionen för lingvistik och filologi, Uppsala universitet