Student

Frågor och svar om din hälsa och välbefinnande

Om nedstämdhet och depression

Fråga: Jag känner inte igen mig själv. Studierna går sämre och jag orkar inte plugga lika mycket som tidigare. Ibland vill jag inte ens kliva ur sängen och ingenting känns kul eller meningsfullt. Jag gråter utan anledning och vill inte vara med kompisar lika mycket som förr.

Studenthälsan svarar: På din beskrivning låter det som du skulle kunna vara nedstämd eller deprimerad. Har det hänt något särskilt i ditt liv, har du separerat, haft en jobbig period med mycket att göra senaste tiden eller bär du på något tungt? Det du berättar kan vara en normal reaktion på en händelse som påverkat dig mer än du tror. Du kanske har behov av att stanna upp och titta på din livssituation och se om du har balans mellan krav och frihet att göra det du tycker om och det som ger dig glädje. Däremot, om du har känt som du gör under en längre tid, flera månader, kan du vara nedstämd heller deprimerad. Påverkar hur du mår hela din dag och dina dagliga aktiviteter? Sover du sämre nu och hur har du det med dygnsrytmen? Är din aptit påverkad? Har du svårt att koncentrera dig, får läsa om samma stycke flera gånger och har ändå svårt att minnas? Grubblar du mycket, utan att komma fram till lösningar? Vill du bara försvinna från livet ett tag? Om detta stämmer på dig har du tecken på en depression och då kan du behöva hjälpt att må bättre.

Behandling för en depression kan se ut på olika sätt. Ofta får du väldigt god hjälp av att prata med en terapeut och börja med att se på hela din livssituation. Kognitiv beteendeterapi är en rekommenderad behandlingsmetod och det behövs ofta inte så långa behandlingar och ofta kan detta kombineras med medicin av något slag. Har du svåra besvär kan du behöva träffa en läkare för att eventuellt få antidepressiv medicinering. Vår erfarenhet är att de allra flesta blir bra och att tillfrisknandet kan börja redan efter några veckors behandling. Det viktiga är att du tar dina besvär på allvar och att du söker hjälp. Ett första steg kan vara att ta kontakt med Studenthälsans mottagning och boka in en samtalstid. Depression är mycket vanligt, så du är inte ensam.

Till sidans topp

Om alkoholvanor

Fråga: Jag tror att jag dricker för mycket. Jag har testat mig på nätet på Alkoholportalen och fick höga poäng. Innan jag gjorde testet tyckte jag inte att jag drack så mycket, de flesta dricker ungefär som jag. Men nu blev jag orolig. Jag blir ofta väldigt full och har bakisångest dagen efter, och jag kan inte plugga då. Jag har svårt att sluta dricka om jag väl satt igång att festa. Vad kan jag göra?

Studenthälsan svarar: Det här en viktig fråga för din hälsa – bra att du har blivit uppmärksam på det. Under studietiden är det många studenter som ökar sitt drickande. Börjar man, precis som du beskriver, att få svårt att sluta dricka när man har börjat eller upplever negativa konsekvenser på studierna kan det tyda på en riskfylld alkoholkonsumtion. Ju förr du tar tag i det desto bättre. Ett tips är att försöka planera ditt drickande innan du börjar. En sådan plan kan till exempel innebära att bestämma med dig själv att varannan dryck ska vara alkoholfri eller välja alternativ som har lägre alkoholhalt. Du kan också dricka långsammare genom att ”surfa” längre på varje drink, bestämma att du inte ska dricka mer efter ett visst klockslag och inte dricka på tom mage. Om detta inte fungerar för dig, behöver du kanske hjälp att dra ner på utomstående. På Studenthälsan kan du få hjälp att kartlägga dina alkoholvanor mer grundligt och lära dig fler strategier kring hållbara alkoholvanor. Vi kan också tillsammans med dig komma fram till om du behöver mer hjälp.

Till sidans topp

Om social fobi

FrågaJag har märkt att jag drar mig undan mer och mer och har svårt att vara avslappnad när jag är bland folk – även med kompisar och familjen.

Studenthälsan svarar: Blygsel och social osäkerhet kan vara en del av en personlighet som är helt normal. Ångest och oro som är starkt förknippade med sociala situationer och som begränsar oss i livet brukar man benämna social ängslan eller fobi. Ofta hör det ihop med en upplevelse av att vara granskad och bedömd eller en rädsla för att göra bort sig. Det kan vara så att du inte vågar ringa telefonsamtal som du behöver ringa eller drar dig från att ställa frågor på lektioner. Det kan innebära att du inte vågar vara med i gemenskaper som du behöver och vill vara en del av. Du undviker alltmer sociala situationer vilket får till följd att den sociala oron ökar. Rädsla, undvikande och olika säkerhetsbeteenden, som att undvika ögonkontakt eller alltid sitta i närheten av en utgång, blir det som börjar dominera livet. På kort sikt löser det bekymren men vidmakthåller dem så att de på lång sikt blir värre.

Om den sociala ängslan är stark, fråga dig vad det värsta som kan hända är? Och sedan – vad är det värsta med det värsta? Vad innebär detta för dig och vilka olika känslor finns i det? Fråga dig vilka olika infallsvinklar det finns på de situationer som väcker rädslan. Går det att närma sig den situationen med ett litet steg? Tänk på att det är små steg vi behöver ta – inte för stora – men vi behöver alltid närma oss de situationer vi är oroliga för, för att obehaget ska lätta. Fråga dig också vilka fler känslor som finns med i de sociala situationerna. Finns glädje, ilska eller intresse med? När allt fokus hamnar på dig, jobba med att acceptera blygselsymtom och rikta ditt fokus till de andra i sammanhanget genom att exempelvis ställa frågor. Hitta en lagom utmaning varje dag så att du är i kontakt med det som är så lätt att undvika.

Till sidans topp

Om ångest och oro

FrågaHjälp – jag tror jag har panikångest! Har hjärtklappning och det känns ibland som om jag inte får luft. Jag blir så rädd!

Studenthälsan svarar: När hjärtat bultar, när det känns svårt att andas, när kallsvetten, yrseln eller black-outen kommer så är det säkert ett ångestpåslag som du känner. Det är en helt naturlig reaktion, som är ofarlig, men oerhört obehaglig. Kroppen reagerar som inför ett hot och ställer in sig på kamp eller att fly. Ångestens uppgift är att skydda oss från ett hot – tänkt eller verkligt. När vi är i en ångesttack har vi svårt att förstå varför kroppen reagerar som den gör vilket innebär att vi oftast blir skräckslagna. När detta sker så sker det utanför viljan och per automatik. Därför kan vi inte påverka våra reaktioner med våra tankar och vi blir ofta väldigt oroliga för att detta ska ske igen.

I själva verket reagerar kroppen precis som den ska inför ett hot, men hotet finns i våra tankar. Det kan vara i form av förväntan att åter få ett ångestpåslag, en rädsla för att göra bort sig eller tappa kontrollen. Det kan innebära att vi kommer i kontakt med en negativ självbild.

Om vi haft en långvarig period av stress och höga krav kan det leda till att produktionen av adrenalin och andra hormoner ligger på en generellt hög nivå. Då krävs det inte så mycket för att utlösa en ångestattack. Panikattacken fungerar som en tändhatt och signalerar att något är för mycket, att något behöver förstås eller att livet behöver bromsas in.

Om ångestpåslagen kommer i studiesituationer kan det snabbt bli mycket handikappande då vi lätt hamnar i uppskjutanden och undvikanden inför det som väcker ångest. Det kan innebära att vi undviker gå på föreläsningar, umgås med studiekompisar och generellt håller studierna på avstånd. Det gör att vi lätt hamnar efter i studierna eller få svår att fortsätta med exempelvis uppsatsarbetet. När det sker väcker det oftast ännu mer ångest.

Om du känner igen dig så kan du behöva hjälp för att få en förståelse för det som händer och då är du välkommen att ta kontakt med Studenthälsan. Det du kan göra själv när ångestattacken kommer är att påminna dig om att ångesten är en normal reaktion men som sker vid fel situation. Tänk på att det inte är något farligt som händer men att ångesten är bra på att skrämmas. Fokusera på det som verkligen sker i kroppen och våga vara kvar i det, även om det är obehagligt. När kroppen är inställd på flykt så är det viktigt att få stanna kvar i upplevelserna för att få känslan att den går över. Nervsystemet är uppbyggt så att det efter en stund klingar av.

Utforska också avspänning, mindfulness och exempelvis yoga för att hitta nya sätt att leva med större balans och kroppskännedom.

Till sidans topp

Om sömn, hälsa och livsstil

Fråga: Jag sover dåligt nu, jag har svårt att somna. Jag får inte stopp på tankarna och ligger och vrider mig. Somnar sent och blir trött nästa dag. Koncentrationen har försämrats och jag är orolig att missa tentor och då blir det ännu värre. Jag känner mig nedstämd och ingenting är kul längre. Jag har försökt med en massa sömnknep, men det hjälper inte! Vad ska jag göra?

Studenthälsan svarar: Sömnbrist ett par gånger i veckan är inte så farligt, utan vi tar igen det genom att sova djupare de andra nätterna oavsett när du somnar. Är du inne i en stressig period just nu, har du något speciellt bekymmer som oroar dig eller festar du mer än du borde? Dålig sömn kan vara en del av att vara nedstämd också, så det gäller att reda ut begreppen. Sömnen är den viktigaste återhämtningen. Problem med sömnen är oerhört vanligt och i princip har all det ibland.

Är det stressen som spökar mest, så gäller det att ta reda på orsaken till din stress. Är det frågan om att du inte hinner med plugget eller är det så att du tycker att du inte hänger med? Gör du roliga saker på fritiden, eller har du ändrat på dina vanor?  Allt sådant påverkar din sömn. Att dricka alkohol, kaffe, te och energidrycker påverkar vår sömnkvalitet negativt. Oregelbundna vanor, Facebook, träning och hårdpluggande för sent på kvällen ställer också till besvär med insomnandet och försämrar också sömnkvaliteten.

Har du haft sömnproblem länge, det vill säga mer än några veckor och också har andra bekymmer kan du vara nedstämd eller deprimerad. Du kanske börjar gråta för ingenting, svårt komma ur sängen, känner dig håglös, har en massa negativa tankar om dig själv. Du har börjat bli mindre social, hoppar över träningen och börjat missa kurspoäng. Då är det läge att söka hjälp för att reda ut begreppen och få stöd och behandling i någon form. Det kan röra sig om kognitiv beteende terapi, stresshantering, att förändra dina alkoholvanor eller medicin.

Till sidans topp

Om utbildningsval – inriktning i livet

Fråga: Hur vet jag att jag har valt rätt utbildning? Alla andra verkar veta men jag har bara hakat på, hur vet jag vad som är ”rätt” för mig? Jag vet inte vad jag passar för ...

Studenthälsan svarar: För det första finns ingen ”rätt” utbildning, det finns bara olika utbildningar som kan passa mer eller mindre bra. Framtidens arbetsmarknad kommer att efterfråga personer som har gjort olika saker i livet. Kontakter och slumpen spelar också in, hur väl du än har planerat. Ofta blir det i slutänden inte alltid som man har tänkt sig från början, och du kan alltid byta kurser, komplettera, eller på andra sätt tillägna dig kunskap.

Du kan få hjälp på vägen att ringa in olika områden som ligger närmare dina intressen, egenskaper, färdigheter och värderingar, så du hittar din riktning. Studenthälsan kan hjälpa dig att arbeta med din självkännedom. Studievägar och yrkesval kan studievägledare vid universiteten bistå med.

Till sidans topp

Om hemlängtan och ensamhet

Fråga: Jag har alltid varit en trygg person, men nu när jag flyttat hemifrån och börjat läsa vid universitetet har jag börjat känna mig vilsen och mår dåligt. Jag känner mig ensam och det som skulle bli så spännande och kul känns nu bara motigt och ångestfyllt. Jag längtar även hem. Vad har hänt med mig?

Studenthälsan svarar: Ibland blir motgångarna och svårigheterna större än vad vi klarar av med vårt vanliga sätt att hantera det vi möter. Tillvaron skakas om och vi vet inte hur vi ska förstå och bemöta det som sker. Det du beskriver låter som en utvecklingskris. En utvecklingskris handlar om de reaktioner som kan uppstå som en följd av att vi befinner oss mitt i en av de övergångar vår utveckling som människor för med sig. Det kan till exempel handla om att flytta hemifrån o bli högskolestudent. Det är något som är en del av det naturliga livet och ändå kan det kännas som att marken kommer i gungning. Du befinner dig i en ny och okänd terräng och känner varken igen dig själv eller omgivningen. Ibland kan det bäst beskrivas som en identitetskris: vem är jag nu, i den här nya situationen?

Frågor som uppstår kan vara: Vad hände? Hur ska jag förstå det? Vad ska jag göra med mitt liv nu? Hur går jag vidare? Det här är helt normalt och det kan hjälpa att tala med någon om hur man upplever situationen. Antingen hos oss på Studenthälsan eller med en vän eller anhörig.

Till sidans topp