Namn: Emma Eklöf
Studerar: Specialistsjuksköterskeprogrammet
– Till exempel tog de in Anna Odell, hon som simulerade en psykos. Hon hade ett seminarium där vi fick ställa frågor, och så visade hon sin film. Det är lite nytänkande tycker jag.
Emma Eklöf läser till specialistsjuksköterska inom psykiatrin, något hon inte hade planerat, säger hon själv.
– Det var anställningsstopp när jag gick ut sjuksköterskeutbildningen. Då var det inom psykiatrin det fanns mest jobb, så det var lite slump, samtidigt som jag alltid har tyckt att det var väldigt intressant.
Efter ett tag tyckte hon att hon behövde extrakunskaper inom just psykiatrin, och nu går hon utbildningen på halvfart som kompetenshöjning på arbetstid. Men det är inte alla på programmet som jobbar som just inom psykiatrin.
– Nej, det är väldigt olika. En jobbar på demensboende, en del har jobbat inom kommunen och inte alls inom psykiatrin. Det kan vara sådana som bara träffar psykiatripatienter ibland, men ändå känner att de behöver lite extra kompetens inom psykiatriområdet.
Emma tycker att programmet har ett bra upplägg på delkurserna.
– Det börjar med en grundkurs i psykiatrin, och sen är det mer fokuserat på omvårdnad och sjuksköterskans roll i psykiatrin. Jag tycker det är ett bra upplägg att man börjar med psykiatrin, så man får en bra grund att stå på.
Att utbildningen går på halvfart innebär att de bara har schemalagd undervisning, föreläsningar och seminarier, en heldag i veckan.
– Det är lagom tempo. Får man ledigt en dag i veckan klarar man det. Annars tror jag det kan vara lite tufft om man jobbar heltid och ska läsa samtidigt.
Trots det har de en bra sammanhållning i gruppen och Emma berättar att deras seminarier har en informell stämning där alla vågar yttra sig. Hon upplever också att studenterna har inflytande på utbildningen.
– Vi bad att få lite mer information om olika psykiatriska bedömningsformulär. Då fick vi en föreläsning om det bara på begäran. Så de lyssnar på vad vi säger.
Något som överraskat Emma är att utbildningen är så konkret och att det finns mycket utrymme för frågor.
– Jag trodde väl att det skulle vara flummigare ibland. Man tänker att psykiatri ska vara flummigt, men det är det inte. Sen har lärarna varit så engagerade, så man känner att man vågar fråga allting och vara lite besvärlig.
Emma berättar att allt de gör på utbildningen är väldigt kopplat till forskning och att det ska vara vetenskapligt förankrat, något som borde passa henne väl.
– Mitt drömjobb vore att kombinera mitt vanliga jobb med att forska på halvtid, så man får göra lite både och.
När hon vill komma bort från vardagens stress söker sig Emma till grönområdena inne i staden.
– Jag gillar botaniska trädgården. Där tycker jag om att flanera ensam när det är vår och bara vara. Det tycker jag är avkopplande.
Hennes råd till blivande studenter är enkelt och handfast.
– Man ska inte vara rädd för psykiatripatienter. Det är det många grundutbildade som är, men det är inte så farligt som man tror.
Text och foto: Daniel Skäremo Holmberg
VT2010
