Kandidatprogram i fysik 2017/2018

Max Mesch kommer från Norrtälje och läser andra terminen på kandidatprogrammet i fysik.
 
Varför blev det fysik i Uppsala?
- Jag bestämde mig två månader innan jag skulle söka. Innan dess funderade jag på om jag skulle bli ingenjör, datavetare, matematiker eller nåt sånt där. Sen kom jag på att fysik är ju väldigt coolt, väldigt intressant och väldigt kul. Jag kollade upp statiskt och Uppsala har den bästa fysikutbildningen i Sverige. Då tänkte jag - då tar jag det. Jag funderade lite på civilingenjörsprogrammet. De tjänar bättre men fysiker kommer passa mig bättre och det är ett roligare yrke i allmänhet. Man ska ha kul när man jobbar och då spelar inte pengar nån roll riktigt.

Varför tycker du att fysik är intressant?
- Vetenskap i allmänhet har jag alltid varit väldigt intresserad av. Jag är en sån människa som är nyfiken - jag vill veta så mycket som möjligt. Jag är nyfiken på världen. Jag vill veta mer och jag vill utforska, besvara frågor.

Vilket var den största omställning från gymnasiet?
- Det är grymt mycket eget ansvar. Föreläsarna är där och vill att man ska klara sig, men de kommer inte att hålla en i handen som de gjorde på gymnasiet. De kommer inte att fråga om man har gjort de där läxorna.
 
Vad är typiskt med kandidatprogrammet i fysik?
- Just nu är det en väldig massa matte, fruktansvärt. Vi måste ju ha matten för att kunna förstå fysiken senare. Och det är väldigt mycket schemalagd tid. Men nästan allt är frivilligt, så man behöver inte gå på det. Oftast brukar vi ha kanske åtta föreläsningar per vecka.
 
- Sen är det forskarluncher, som är askul. Och att få prata med en forskare och liksom snacka med dem och höra vad de gör och vad de forskar om. Det är ju då man blir intresserad av att vad man vill forska på. Det är ändå det som är målet - att vara en av de där forskarna. 

- Sen så finns det alltid äldre studenter som vill hjälpa dig. Så man kan ju alltid gå till äldre studenter och få hjälp därifrån. 

Vad är roligast med utbildningen?
- Laborationerna. Till 100 %. Att se att begrepp som man har räknat på faktiskt funkar i verkligheten. Man har ju alltid fattat att det är nåt konstigt, nåt magiskt som händer. Men då har man fått det lite mer förklarat. Man har fått det nedskrivet i en formel.
 
Hur gör du när du pluggar?
- Oftast blir det att jag sitter hemma ensam. Jag ska faktiskt pröva ett nytt system där jag varje dag ska plugga åtminstone 4 timmar. Men om jag har en föreläsning kan jag dra av en timme på det. Men det är väldigt bra att sitta i en grupp, så jag ska försöka att få till en studiegrupp. För det funkar jättemycket bättre för att man motiverar varandra.
 
Har du någon gång känt att det varit extra tungt med studierna?
- Ja, det var väl mitt under tentaperioden i december. Vi hade haft en tenta, vi hade två kvar och då kändes det “Hur ska jag orka det här?” Men jag kände liksom att, ja, jag var glad under hela hösten och varför ska jag ge upp nu bara för att det är tentor? Det är ju onödigt att lägga av nu när jag har lagt ner så mycket tid på det här. Det är ju det här jag vill. Det här är ju ändå bara jobbigt en 2-3 veckor på 52 veckor om året i princip. Så då kände jag att nä det här är det jag vill, det här är mitt mål, så jag tänker uppfylla det. Jag vill bli en forskare och ingenting kommer att stoppa mig från att bli det. Det är det jag vill. Jag har inget annat jag vill göra. Så varför ska jag ge upp då?
 
Inom vilket område vill du forska?
- Det lutar lite mot kärnfysik, men jag har inte riktigt bestämt mig än.
 
Har du något tips till blivande studenter?
- Välj Uppsala! Jag tror ändå att Uppsala är den bästa studentstaden. Det är jättekul att plugga fysik, speciellt i Uppsala. Jättekul! Och man får ju den här gemenskapen när man pluggar. Och sen så man har ett sånt tight samband med forskare och masterstudenter och doktorander. Så jag skulle kunna gå till en forskargrupp och höra typ har ni nånting att göra för mig. Så skulle jag kunna ha ett projekt där som ger högskolepoäng. Det är ett väldigt kul att det är sånt tight band med forskarna.

​
Augusti 2015
Foto: Teddy Thörnlund