Utbildning

Intervjuer med logopedstudenter

Hur är det att studera till logoped? Nedan är några studenters tankar kring studierna.

Sara Englund och Johanna Zere Goitom

Tjejerna kommer rusande direkt från en föreläsning inom pediatrik (barnhälsovård). ”Kursen är väldigt allmänbildande och idag var det en toppenföreläsning om depression och ångest hos barn”. De går sin tredje termin på logopedprogrammet där det nu är fokus på barn eftersom deras första VFU-kurs pågår som handlar om just barnlogopedi. VFU betyder verksamhetsförlagd utbildning vilket innebär att studenterna gör klinisk praktik parallellt med teoretiska kurser. Johanna är i Örebro och övernattar där, medan Sara är i Västerås och dagpendlar. De säger unisont att handledarna är jättebra och att de så här i början av utbildningen får ”enkla” patienter, som till exempel olika uttalsbehandlingar. Redan andra dagen på praktiken fick Sara en egen barnpatient, men handledaren fanns hela tiden i bakgrunden. ”Jag hade förberett mig väldigt mycket och lagt upp behandlingen i detalj och det gick jättebra. Det var skönt att få en patient direkt för då släppte nervositeten.” Johanna berättar att allra roligast är att se barnen utvecklas. ”Vid ett av mina besök tränade jag ett barn att först höra, och sedan säga L-ljudet. I slutet av mötet var barnet jätteglad över att kunna säga sitt eget namn.”

För ingen av dem var språk egentligen det som väckte intresset för logoped­utbildningen utan det var snarare medicindelen i kombination med patientkontakten som lockade. ”Logopeder har långa patientbesök och hinner bättre lära känna patienterna jämfört med många andra vårdyrken där det är mer in och ut. Det går inte att göra logopedibehandling utan tid tillsammans med patienten.” Sara tillägger ”dock har mitt språkintresse växt under programmet, för nu när det är ihopkopplat med medicin och psykologi blir det spännande.”

Jesper Eriksson

Därför blev det logopedi
Uppsala är min uppväxtstad och jag trodde att jag skulle söka mig någon annanstans för att plugga men när jag började titta på utbildningar så kändes ändå Uppsalas logopedprogram som rätt val. Jag gick samsam på gymnasiet och efter det läste jag engelska och socialpsykologi. Därefter arbetade jag på en högstadieskola för  elever med särskilda behov. Det var arbetet på skolan som väckte mitt intresse för logopedi.

Jag brinner för skolan, samhällsfrågor och politik. Det unika personperspektivet borde synas mycket mer i kursplaner och tankesätt. Summan av ett samhälle är hur man behandlar sina svagaste. Det finns så många tillfällen som en logoped kan stödja de utsatta, till exempel genom att hjälpa transsexuella att hitta en röst att identifiera sig med eller genom att hjälpa ett barn i rätt tid. 

Kanske allra helst habilitering
Jag kan tänka mig att arbeta med vad som helst inom logopedin, men kanske allra helst inom habiliteringen där man hjälper personer med varaktiga funktionsnedsättningar. Inom habiliteringen är varje människa en unika individ med olika förutsättningar och problematik. Det är så lätt att underskatta folks förmåga och vad de kan bidra med. Det är intressant att fundera över vad som skapar en individ och hur fysiologiska och sociologiska processer tar sig uttryck. Andra kanske bara ser deras handikapp ”så kan man inte leva” men det finns så mycket värde hos alla och det är en stor uppgift att möjliggöra deras vardag och förbättra livssituationen.

Under min habiliterings-VFU var jag placerad i Mora. Arbetsteamet bestod av olika professioner såsom det ofta gör inom habiliteringen och tillsammans hittade de fram till olika lösningar och arbetssätt. Stämningen i Mora var jättefin, det är den varmaste praktikplats jag varit på och faktiskt sa flera av kursarna samma sak om sin habiliteringspraktik. Inom habiliteringen är det förstås också mycket som är sorgligt och som man måste lära sig att acceptera, men samtidigt finns det ändå alltid mycket som går att göra. Byråkratin kan dock vara frustrerande och den sätter ibland begränsningar för insatserna. Som politiskt intresserad skulle jag framöver vilja påverka dessa förutsättningar.

Hanna Nordlund och Igor Sjöqvist

Vår första termin
Vi går första terminen på Logopedprogrammet. Det har varit en rolig och omväxlande termin. I början läste vi lingvistik och fonetik som är humanistiska ämnen. Lingvistiken påminde om grammatik­undervisningen i gymnasiet, men var mycket mer djupgående och intressant. Fonetiken handlade om språkljuden vilket var en helt ny dimension som vi aldrig stött på tidigare. Sedan följde en samhällsvetenskaplig kurs i utvecklingspsykologi. Där fick vi en massa kurslitteratur och ett nytt sätt att tänka med olika teorier och resonemang till skillnad från lingvistik- och fonetikkurserna där det var mycket regler och tydligt vad som var rätt och fel. Nu har vi precis startat terminens sista kurs och det är en medicinsk kurs i anatomi. Hittills har vi gått igenom lungor, talapparaten och ansiktets muskler. Idag hade vi första föreläsningen om nervsystemet.

Under terminen har vi även hunnit med lite logopedi vilket var en ögonöppnare för hur mycket olika saker man kan arbeta med som logoped. Våra äldre kursare gjorde en jättebra inspark som var både snäll och kul. Alla aktiviteter och uppdrag i början gjorde att vi snabbt lärde känna varandra.

Vägen till Logopedprogrammet
Hanna: Jag har hållit på med teater och fortsätter att göra det, nu är jag engagerad i improvisations­teater vid Snerikes nation. Det var teatern som lärde mig hur roligt det är att träna rösten och det ledde vidare till logopedin.
Igor: Tidigare läste jag en skrivarkurs där jag gjorde en essä om olika teorier för hur hjärnan fungerar vid dyslexi. Det var så intressant att jag började kolla in logopedprogrammet. Då upptäckte jag att det verkade passa mig eftersom jag även gillar språk, psykologi och sociala yrken. En bonus är att det vid logopedprogrammet i Uppsala finns mycket forskning inom neurologi (det vill säga hjärnan) i stamning, dyslexi och afasi.

Det bästa med programmet
Att det är en sådan bra blandning, vi får läsa tvärvetenskapligt och ändå bli något. Många andra utbildningar är så diffusa. Det är skönt med en utbildning som leder till ett tydligt yrke med legitimation.

Sofia Nilsson

Sofia, hur skulle du beskriva…

… logopedutbildningen? Den har öppnat upp en hel värld. Jag började för mitt röst- och musikintresse men nu tycker jag mycket mer är roligt.
… din årskurs? Det är bra sammanhållning och vi unnar varandra framgång snarare än att konkurrera.
… programmets VFU? Det har varit oerhört utmanande med olika praktiker. Både spännande och läskigt. Vi kastas snabbt ut på område efter område och ibland känns det som att flytvästen saknas, men det reder alltid upp sig. Det är oerhört personlighets­utvecklande och jag har lärt mig mycket om mig själv och hittat en inre trygghet allt eftersom.
… tentorna? Skrivkramp! Jag har alltid en svart rand på handens yttersida för att jag skrivit så intensivt. En skön sak med logopedprogrammet är att kurserna är ganska små och tentorna därför inte blir så orimligt stora och oöverskådliga. De största tentorna som vi har är på 7,5 högskolepoäng. Små kurser gör det också lättare att påverka utbildningen.
… föreläsarna? Vi har många specialister som kommer och föreläser för oss. De brinner för sina ämnen vilket förstås är jättebra. Samtidigt blir det mycket stoff på våra kurser för alla föreläsare tycker att sina egen ämnen är så intressanta och vill ha med allt. Som student har jag lärt mig att sålla och hitta fram till det viktigaste. Som tur är bygger kurserna på varandra och ofta har man en förkunskap till nästa kurs vilket hjälper oerhört mycket.
… studentlivet i Uppsala? I Uppsalas nationsliv är det lätt att engagera sig och hitta vänner. Jag är en av fyra sångare i Phontrattarna som är Norrlands nations studentorkester. I veckan hade vi The Grand Show på Reginateatern. Otroligt roligt. Tidigare sjöng jag i Värmlandskören och det var också kul och utvecklande.
… dina framtidsdrömmar? Jag har två helt olika drömmar. Antingen skulle jag vilja ha ett flashigt jobb och ta över som logoped vid Dramaten och arbeta med skådespelarnas röster. Eller så vill jag flytta upp till Skellefteå, bo på landet och arbeta som allmänlogoped. Sitta och skvallra i fikarummet i landstingskläder. Jag tror egentligen att det senare passar mig bäst. Ett vanligt jobb, som vilket jobb som helst.

Maria Hällgren

Jag visste inget om logopedi
Efter att ha läst ekonomi på gymnasiet arbetade jag som au pair under ett år hos en amerikansk familj i Seattle. Det var ett naturligt val eftersom jag gillar språk och hade arbetat på förskola och som barnflicka. Under året i USA tog jag kurser inom drama och röstutveckling. När jag återvände till Sverige läste jag singer songwriter vid Ingesunds folkhögskola samt psykologi vid Stockholms universitet. Under min andra termin av psykologistudierna pratade jag med en tjej om mina intressen och vad jag hade gjort och då frågade hon: ”Varför läser inte du till logoped?” och jag svarade ”Vad är det?”. Två veckor senare hade jag skickat in min ansökan till Logopedprogrammet i Uppsala.

Det känns som att allt jag har gjort har lett mig fram till logopedin: mitt språk- och röstintresse, erfarenheten med barn och psykologistudierna. Att jag läst psykologi tidigare gjorde att jag kunde tillgodoräkna mig ett par kurser på programmet. Det var jätteroligt att börja läsa vid Uppsala universitet med all den gemenskap som finns här, både på programmet och på nationerna. Min klass är helskön och gillar verkligen att diskutera – alla har ett sådant genuint intresse. Under mina två första terminer arbetade jag vid Smålands nation, först som klubbverkare vilket innebär att jag drev puben och sedan som fredagslyxare då vi ordnade fint med vita dukar, kandelabrar, snittar mm.

Mina framtidsplaner
Nästa termin är min sista på programmet och då ska jag och en kursare resa till ”brain and language lab” i Washington D.C. under två veckor för fördjupning i aktuella teorier och metoder inom språkprocessande. Jättekul, för jag drömmer om att bli en galen forskare med håret på ända, allra helst här i Uppsala. Sannolikt kommer jag framöver att läsa masterkursen i logopedi för att ännu mer prova att forska och skriva vetenskapliga artiklar. Logopedin blir bara roligare och roligare ju mer jag lär mig.