Kontraster mellan människor och djur
Filosofer använder ofta kontraster mellan människor och djur som en retorisk figur. Det är lätt att tro att de gör det för att de är antropocentriska. Men är det verkligen därför de ställer djur mot människor?
(Bild borttagen) Pär Segerdahl har granskat tendensen i filosofin att framställa människor som positiva varelser som ”har” någon viktig förmåga (som förnuft), medan djur framställs som negativa varelser som ”saknar” vad människan har. I en ny artikel försöker han visa att denna schematiska plus/minusmotsättning inte nödvändigtvis härsstammar från antropocentrism.
Enligt Pär Segerdahl har kontrasten mellan djur och människor en retorisk funktion. Filosofer har ideal som tänkare. De har använt kontrasten för att göra publiken känslig för de här idealen. Filosoferna skriver som mänsklighetens uppfostrare.
- Det filosofiska idealet kopplas till människan i retoriskt syfte. Filosofen agerar lite som en förälder som tillrättavisar bråkande barn genom att säga åt dem att bete sig som människor, inte som djur. Kontrasten görs för att smickra och hota människor in i någon version av filosofiskt tänkande, säger Pär Segerdahl.
Det är egentligen inte människan som placeras i centrum, utan någon form av filosofiskt tänkande.
Läs artikeln i Language & Communication: The rhetoric and prose of the human/animal contrast
By Josepine Fernow (Länk borttagen)