Jenny Björklund om moderskap, skönlitteratur och att vara en feministisk professor
Jenny Björklund blev professor i genusvetenskap redan förra året, men det är först den 18 november i år som hon installeras som professor enligt universitetets ceremoniella tradition. Innan dess, på onsdag den 16 november, kan man höra hennes installationsföreläsning, där hon pratar om sin forskning om mammor som lämnar sina familjer i svensk 2000-talslitteratur.

Jenny Björklund / Foto: Mikael Wallerstedt
Jenny Björklund har under en längre tid forskat just kring frågor om familj och moderskap, och då särskilt ambivalens kring moderskapet.
Vad är det med representationen av moderskap som är så intressant?
–Jag ser mig kanske inte främst som en moderskapsforskare, utan som en queerforskare. Jag jobbar väldigt lite med vad det innebär att vara mamma, utan snarare vad det innebär att bryta mot normer kring reproduktion och moderskap. Att skaffa barn är en väldigt stark norm i vårt samhälle, så vad innebär det då att bryta mot de normerna, att inte vilja vara mamma, att lämna sin familj, eller att inte ens vilja skaffa barn, av olika anledningar?
Vilken betydelse har skönlitterära framställningar?
–Skönlitteratur, liksom alla former av kulturella representationer, formar våra föreställningar om världen. Den existerar inte i ett vakuum, utan är med och både speglar den materiella världen och formar våra föreställningar kring den. Så det blir väldigt viktigt att undersöka skönlitteraturen, om vi vill komma åt just föreställningar och diskurser om ideologier kring reproduktion, till exempel.
–Sedan tror jag också, speciellt när det handlar om de här lite svåra sakerna som ambivalens kring moderskap, barnlöshet och barnfrihet, att då kan skönlitteraturen bli ett rum där man kan få reflektera kring förbjudna känslor kring reproduktion och moderskap, både som författare och läsare.
Vad betyder det för dig att bli professor i genusvetenskap?
–Det betyder att jag får mer forskningstid och kan ta mig an mer forskningsledande uppgifter, men även vägleda mer juniora kollegor. Någonting som driver mig i min verksamhet som professor är att vara en feministisk professor. Och det jag lägger in i den betydelsen är att inte bara tänka på sig själv och sin egen karriär, utan att hjälpa yngre kollegor framåt och ägna en del av sin arbetstid åt att finnas tillgänglig för andra.
Vad händer framöver?
–Jag jobbar en del inom EU Horizon 2020 projektet MotherNet, där jag tittar främst på representationer om barnlöshet och icke-moderskap. Jag är redaktör (med Dovilė Kuzminskaitė och Julie Anne Rodgers) för volymen Negotiating Non-Motherhood: Representations, Perceptions, and Experiences som kommer att ges ut av Palgrave Macmillan. Sedan är jag också intresserad av reproduktiva val i relation till klimatförändringar och miljöfrågor, så det är också någonting som jag vill jobba lite mer med framöver. Jag håller också på med genus i AI och maskininlärning, tillsammans med forskare från Umeå universitet.