Fem frågor om att undervisa om våld – Eva Wolf

Hur är det att undervisa om våld?

Jag vill väcka intresse för ett stort och kostsamt samhällsproblem och stimulera till kunskapsinhämtning om vilka djupgående hälsokonsekvenser, både fysiska och psykiska, som våldsutsatthet riskerar att orsaka. Det är otroligt engagerande eftersom studenterna är aktiva och intresserade. Jag har en övergripande del om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i undervisningen, men också fokus på hur en erfarenhet av övergrepp mer specifikt har relevans för oss i tandvården, inte minst vilka konsekvenser våldsutsatthet kan ha på munhälsan. Studenterna ska också bli medvetna om det överläge de som behandlare i tandvården har, kroppsligt men också som experter på sitt ämne.

Vad är det viktigaste för dig som lärare att förmedla till dina studenter när du undervisar om våld?

Först och främst det ansvar vi i tandvården har för synliggörande av våldsutsatthet och på så sätt bidra till både minskat lidande och bättre hälsa men också minskade kostnader. Specifikt i behandlingssituationen är det att man måste se människan man har framför sig. Det är inte bara en mun, utan en människa med en mun. Ett patientcentrerat förhållningssätt är också helt i linje med det Socialstyrelsens föreskrifter och Tandvårdslagen kräver av oss, vilket vi har som utgångspunkt i diskussionerna. Jag tror inte att man i allmänhet tänker på att tandvårdssituationen är så lik en övergreppssituation, och inte minst sexuella övergrepp. Konsekvenserna av detta försöker jag förmedla och studenterna får diskutera.

Som tandläkare kan man förhålla sig ödmjuk inför det faktum att nästan alla människor frivilligt lägger sig ner och öppnar upp en av de mest privata delarna av sin kropp, munnen. Möjligen har vi generellt sett, ett inbyggt förtroendekapital i kraft av vår legitimation, men hos de patienter som är eller har varit utsatta för våld är det ibland på ett annat sätt. Hos en patient som inte är rädd, där verkar det finnas ett utrymme att tulla lite på förtroendekapitalet. Men med en våldsutsatt och tandvårdsrädd patient så har man ofta inget förtroendekapital alls, utan det måste byggas upp.

Vad ska studenterna vara uppmärksamma på?

Det är att ha fokus på den individ som befinner sig i stolen och uppmärksamma de fysiska reaktioner som vi tydligt kan se. Det är inte ovanligt att patienten till exempel svettas, krampar, blir sittande upprätt när tandläkaren fäller ner stolen eller blir aggressiva. Det är viktigt, inte minst för en våldsutsatt patient, att man har uppmärksamheten riktad på just denne och att man faktiskt lyfter de fysiska reaktioner man noterat och visar att man har sett och därmed förstås också ha en dialog om vad man kan göra för att underlätta fortsättningen.

Sena återbud och uteblivna besök är också en fråga för diskussion. Hos de som varit utsatta för sexuellt våld och då ofta också är tandvårdsrädda är detta vanligt. De avbokar eller dyker helt enkelt inte upp till behandling. Hur följer vi upp det och ska vi i tandvården göra det för vuxna patienter? Det brukar bli intressanta diskussioner i studentgrupperna

Bemötandet spelar en stor roll, hur mycket pratar ni om det i undervisningen?

Bemötandet är i fokus under hela utbildningen och oftast så lyfter vi det genom diskussioner. I undervisningen lyfter jag fram att det är viktigt med ett patientcentrerat bemötande. Jag brukar börja med ett citat, bara för att sätta på kartan för studenterna, hur det kan vara att bli behandlad i tandvården om man varit utsatt för sexuella övergrepp: ”Dom är ju snälla, men det känns som att jag är på väg till min avrättning.” Citatet gör det tydligt hur totalt maktlös och i underläge patienten kan känna sig hos oss, och att vi som tandläkare eller tandhygienister måste ha det i bakhuvudet när vi möter patienten.

När det gäller till exempel att ställa frågor om våldsutsatthet, föreslås det i den senaste utredningen Tandvårdens stöd till våldsutsatta patienter att man gör det i samband med undersökningen. Studenterna får fundera över vilka förutsättningar som bör gälla för att det ska fungera på ett bra sätt och hur man kan skapa en trygg miljö för att underlätta synliggörande. Studenterna får också diskutera sitt eget eventuella motstånd mot att ställa frågor om våld och vad som kan underlätta för att minska detta. Det är ju nämligen så att det fortfarande generellt inte är en helt inarbetad rutin i tandvården, så det känns viktigt att studenterna får fundera och diskutera även detta.

Vad önskar du att du visste om att undervisa om våld, när du började?

Att man förstås behöver ha beredskap för att hantera de känslor som kan uppkomma i studentgruppen när detta svåra ämne lyfts och diskuteras. Det är ju inte alls osannolikt att både en eller flera av studenterna har varit eller är våldsutsatta.