Utsatta för människohandel får vård på hälsocentral

Björknäs hälsocentral i Boden möter patienter som har varit utsatta för prostitution och människohandel. Genom en nära samverkan med regionkoordinatorerna slussas patienterna till flyktingmedicinska enheten för specialistvård.

En kvinna från Kongo kom till hälsocentralen med svår huvudvärk. Hälso- och sjukvårdskurator Maria Andersson vid enheten i Boden tog emot henne. Kvinnan berättade att hon hade blivit överfallen men hon ville inte säga något mer om händelsen förutom att hon var rädd.

– Hon sa bara ”jag är jätterädd” om och om igen men berättade inte vad hon var rädd för. Vi kom ingenstans i det första bedömningssamtalet, säger Maria Andersson.

Kvinnan ville komma tillbaka och Maria Andersson bokade in henne på fler samtal. Men samma sak upprepades. Kvinnan ville inte prata.

– Hon bara tittade på mig med en hård blick och var väldigt fåordig. Men samtidigt ville hon träffa mig. Jag började ifrågasätta min roll och vad jag egentligen gjorde eftersom vi aldrig kom någonstans i samtalen, säger Maria Andersson.

Patienter hänvisas av regionkoordinatorer

Uppdraget som kurator är att göra en bedömning av behov, ha stabiliserande och aktiverande samtal samt att slussa patienten vidare. Maria Andersson berättar att det finns flera verksamheter på orten som patienterna kan gå till. Många asylsökande kommer till Boden eftersom Migrationsverket har ett asylcenter där. Att det finns verksamheter som hälso- och sjukvården samverkar med och som personalen kan hänvisa patienter till har stor betydelse.

– Patienterna behöver ha någonstans att gå, de behöver aktivera sig för att må bättre, säger Maria Andersson.

Ungefär ett par gånger i veckan tar flyktingmedicinska enheten emot patienter som har varit utsatta för prostitution och människohandel, de flesta hänvisas till enheten av Eva Norlin, regionkoordinator mot prostitution och människohandel i polisregion Nord.

Tålamod krävs för att nå patienter

Maria Andersson har arbetat länge med patientgruppen.

– Jag vet att man måste vara envis för att få patienterna att berätta vad de har varit med om. Det räcker inte med ett samtal utan kanske börjar patienten berätta vid det femte eller kanske det tionde samtalet. För kvinnan som kom in med huvudvärk dröjde det länge och genom henne lärde jag mig att professionellt sväva i ovisshet, säger Maria Andersson.

Vid ett av de sista inbokade samtalen sa kvinnan att hon hade varit på Migrationsverket. Och att hon till slut hade fått uppehållstillstånd. Maria Andersson hade försökt få kvinnan att prata och flera gånger upprepat hur viktigt det var att redogöra för det som hon varit med om. Nu hade hon gjort det i intervjun på myndigheten.

– Länge förstod jag inte vad det var som hade hänt kvinnan. Hon undvek att svara på saker och hoppade runt i berättelsen, allt blev väldigt osammanhängande. Men till slut berättade kvinnan för mig vad hon varit utsatt för. Hon hade varit utsatt för prostitution sedan 12-års ålder efter att hennes föräldrar dött, säger Maria Andersson.

Kvinnan sa också att hon ville ta sitt liv och att hon velat göra det länge, berättar Maria Andersson, som hade frågat kvinnan vad det var som gjorde att hon ändå fortsatte leva. ”Du”, svarade kvinnan.

– Då insåg jag vad det var vi hade hållit på med i alla samtal, i alla tysta samtal: självmordsprevention, säger Maria Andersson.

Kunskap är en nyckel i samtalen

Enligt Maria Andersson har regionkoordinatorerna en nyckelroll för att de som misstänkts vara utsatta för prostitution och människohandel ska bli synliggjorda. Genom koordinatorerna har Maria Andersson även fått mer kunskap om prostitution vilket har gjort att hon nu vet vilka frågor hon bör ställa.

– Tack vare samarbetet med koordinatorerna arbetar vi numera medvetet med den här patientgruppen, säger hon. 

Genom att ställa frågor om utsattheten kan hälso- och sjukvården hjälpa.

– Många av dem som vi träffar har varit några svängar inom vården. Patienterna söker till exempel för huvudvärk eller magproblem men inget hjälper, inte heller berättar de spontant. Men så börjar jag att nysta och ställa frågor. För att kunna hjälpa måste vi förstå vad det är vi ska göra något åt, säger Maria Andersson.

Psykisk ohälsa är vanligt

I de flesta samtal kommer risken för att ha blivit smittad av sjukdomar upp, enligt henne.

– Det är nästan alltid en het fråga. Patienterna är rädda för att ha blivit smittade, till exempel av hiv. Då är det viktigt att patienten blir bokade för provtagning och att oron tas på allvar. Men oftast är det det psykiska måendet som patienten har störst behov av hjälp med, säger Maria Andersson.

För att ytterligare säkerställa att de patienter som är utsatta för prostitution och människohandel ska få rätt hjälp i hela Region Norrbotten finns det planer på att skapa en rutin för arbetet.

– En rutin underlättar för personalen, säger Maria Andersson.

Mer om verksamheten

• Den flyktingmedicinska enheten startade i början av 1990-talet.
• Enheten finns på Björknäs hälsocentral i Boden i Region Norrbotten.
• Vid enheten arbetar tre sjuksköterskor, en undersköterska, en läkarsekreterare samt Maria Andersson som är hälso- och sjukvårdskurator. En läkare är också knuten till enheten samt barnmorska och fysioterapeut.
• Regionkoordinatorer mot prostitution och människohandel finns i region Bergslagen, Mitt, Nord, Stockholm, Syd, Väst och Öst.
• Regionkoordinatorn fungerar som stöd till Jämställdhetsmyndighetens nationella uppdrag rörande prostitution och människohandel för alla ändamål.