Sekretess inom hälso- och sjukvården
Sekretessen är till för att skydda patienten. Alla patienter ska kunna tala fritt med personalen om hälsotillstånd och personliga förhållanden. Samtidigt ska de kunna känna sig säkra på att det som sägs stannar hos den de pratat med. Den enskilde har dock rätt att själv bestämma över sekretessen. Patienten kan också ge sitt samtycke till att uppgifter lämnas vidare.
När det gäller personer som utsatts för våld är ofta även socialtjänst, polis och övriga rättsväsendet inblandade. Det kan då finnas ett behov av att dela viss information och få återkoppling från varandra.
Enligt lag är det som regel förbjudet för hälso- och sjukvårdspersonal att lämna uppgifter till andra om patientens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Bestämmelser om tystnadsplikt och förbud att lämna ut allmänna handlingar finns i offentlighets- och sekretesslagen. Sekretess innebär att det är förbjudet att röja en uppgift. Det gäller vare sig det sker muntligen eller genom att en handling lämnas ut.
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) på riksdagens webbplats
Sekretessen gäller uppgifter i alla former. Det kan röra sig om journaler, brev, andra skriftliga dokument, fotografier, bandinspelningar eller annat material. Det gäller dessutom uppgifter som lämnas till exempel över telefon.
Gäller all personal
Sekretessen gäller inom hälso- och sjukvårdsverksamhet, både i offentlig och privat regi. Den gäller all personal, även till exempel administrativ personal, praktikanter, studerande, lokalvårdare och kioskpersonal.
Medarbetare i ett arbetslag får diskutera uppgifter om patienten med varandra om det har betydelse för vården. Men de får inte prata med andra, även om de i sin tur har tystnadsplikt. Sekretessen gäller både på arbetsplatsen, och på fritiden. Sekretessen gäller dessutom efter att personalen slutat sin anställning eller sitt uppdrag i upp till 70 års tid.
Bryts bara i undantagsfall
Det finns några undantag när sekretessen kan brytas. Om ett barn under 18 år riskerar att fara illa har personalen en skyldighet att genast anmäla till socialnämnden. Den här skyldigheten framgår av socialtjänstlagen 19 kapitlet 1 paragrafen.
Socialstyrelsens webbsida om orosanmälan om barn som far illa
Sekretessen kan också brytas vid vissa grövre brott även om patienten inte själv vill. Det finns möjlighet – men inte skyldighet – för sjukvårdspersonal att göra en polisanmälan om de misstänker att en vuxen patient har utsatts för brott som ger minst sex månaders fängelse (offentlighets- och sekretesslagen 10 kapitlet paragraf 23.)
Sekretessen gäller också om vårdpersonalen tror att det finns risk för att en enskild kommer att begå ett grovt brott mot en närstående, som ger fängelse i minst ett år, och om uppgiften som lämnas till polisen kan tänkas hjälpa till att förhindra brottet (offentlighets- och sekretesslagen 10 kapitlet paragraf 18 c).
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) på riksdagens webbplats
Även för barn gäller att det finns en möjlighet – men inte någon skyldighet – att göra en polisanmälan för vissa typer av brott. Det handlar då om brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid eller sexualbrott.
Vissa myndigheter har också rätt att begära ut uppgifter med stöd av lagen, till exempel Åklagarmyndigheten, Polisen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO).
För dig som möter patienter som utsatts för våld
I Webbstöd för vården på NCK:s webbplats hittar du praktisk information om att möta patienter som utsatts för våld.
Webbstöd för vården: om att möta patienter som utsatts för våld
I NCK:s kunskapsbank hittar du fakta och forskning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, forskarpresentationer, och en ämnesdatabas med fler än 2000 sökbara publikationer.
Kontakta oss på kunskapsbanken@nck.uu.se
%20(2)%20nck_cmyk_text-under-SE%20genomskinlig.png)