"Stora likheter mellan könsrelaterat våld och hatbrott"
Borde inte offer för könsrelaterat våld även kunna ses som offer för hatbrott? Det är en fråga som upptagit Görel Granström, docent i rättsvetenskap vid juridiska institutionen på Umeå universitet. Sedan 2011 är hon även en av ledamöterna i NCK:s vetenskapliga råd.
Hatbrott är när någon utsätts för hot, kränkningar eller våld på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, religiös tillhörighet eller sexuell läggning. Brott med den här formen av motiv räknas som extra allvarliga och kan leda till längre straff. Detsamma gäller inte om någon utsätts på grund av att hon är kvinna. Det innebär att uttalanden som ”Jävla svartskalle” kan ses som en förolämpning och leda till straffskärpning, men inte ”Jävla fitta”.
En som funderat runt detta är Görel Granström som för tillfället bland annat arbetar med ett EU-finansierat forskningsprojekt om hatbrott. Där studeras brottets livscykel i fem olika länder, från händelsen och hela vägen genom rättsväsendet. Under 2016 publicerade hon även två texter om könsrelaterat våld och hatbrott, däribland ett kapitel i en lärobok om brottsoffer.
Hur kommer det sig att du ägnat dig åt den här frågan?
– Jag tycker det är jätteintressant. När vi nu har hatbrott i lagstiftningen så kan man fundera över vilka grupper som omfattas av rubriceringen. Det skiftar mellan olika länder beroende på vilka grupper man har sett som särskilt utsatta. Vissa återkommer, som ras, etnicitet och religion. Andra som inte dyker upp så ofta är funktionsnedsättning och kön. I Sverige räknas ingen av de två senare som en grund för hatbrott.
Samtidigt ser du stora likheter mellan könsrelaterat våld och hatbrott, hur då?
– Man brukar prata om hatbrott som ett budskapsbrott. Det sänder ett budskap till den som tillhör den grupp som blir utsatt att även du kan drabbas när som helst, var som helst. Det könsrelaterade våldet som vi ser idag, bland annat kopplat till sociala medier, kan tolkas på samma sätt. Det sänder ett budskap till exempelvis unga tjejer som bloggar att de inte har rätt att uttrycka sig, för om de gör det så kan det här hända.
Vilka är då olikheterna och hur tänker du runt dem?
– Hatbrott definieras ofta som ett brott där det inte behöver finnas någon relation mellan offer och förövare. Å andra sidan har forskning på senare år visat att förövaren även kan vara en granne eller en klasskompis. När det gäller könsrelaterat våld har fokus istället legat på det som sker i en nära relation. Samtidigt ser vi idag att det finns en utsatthet på en mängd olika arenor, inte bara i hemmet, och att det ytterst bottnar i fördomar mot kvinnor och hat mot vad kvinnor representerar.
Varför ser lagstiftningen ut som den gör i Sverige idag och hur ser du på utvecklingen framöver?
– Hatbrott har ansetts vara ett skydd för minoriteter som utsätts av en majoritet. Och kvinnor är ju inte en minoritet. Det finns dessutom annan lagstiftning som skyddar dem. Men med tanke på det vi vet händer nu i sociala medier och när unga tjejer utsätts för till exempel sexuella ofredanden vid konserter tänker jag att det trots allt skulle vara värt en diskussion. Varför ser vi vissa grunder som naturliga att skydda och andra inte? Det finns många likheter mellan de här två formerna av utsatthet och det här är definitivt något som har uppmärksammats mer och mer, inte minst internationellt.
Fotnot: Görel Granström har skrivit kapitlet ”Kan offer för könsrelaterat våld ses som offer för hatbrott?” som ingår i boken ”Brottsoffer – rättsliga perspektiv” utgiven av Studentlitteratur, 2016. Hon har även medverkat med texten ”Hatbrott och kön. En omöjlig kombination?” i Juridiska fakulteten i Uppsalas årsbok 2016.