Unga vågar inte berätta om sexuella trakasserier i skolan
Sexuella trakasserier förekommer dagligen i ungas utbildningsmiljö, visar en enkät gjord av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Den som är utsatt väljer ofta att inte berätta, av rädsla för följderna. Många vet inte heller vilken hjälp som finns att få. – De unga vill att vuxna ska ta sexuella trakasserier på större allvar, säger Victoria C Wahlgren, MUCF.
I den nationella ungdomsenkäten uppger 60 procent av tjejerna och 18 procent av killarna att de utsatts för sexuella trakasserier en eller flera gånger under det senaste halvåret. Resultatet ligger till grund för myndighetens rapport ”Det blir bara värre om jag berättar – Ungas erfarenheter av sexuella trakasserier i utbildningsmiljö, Fokus 20”.
Att vara utsatt för sexuella trakasserier påverkar både den fysiska och psykiska hälsan, vilket i sin tur kan göra det svårare att klara av skolarbetet. Och i förlängningen ge sämre förutsättningar inför vuxenlivet.
– Även om man inte själv är utsatt, påverkas man av att andra blir det eller om man vet att det förekommer på skolan. Det skapar en otrygg miljö, säger Victoria C Wahlgren, senior utredare på MUCF och uppdragsansvarig.
Med utbildningsmiljö menas grundskolan, gymnasiet och universitetet. Även praktikplatser och andra miljöer kopplade till ens skolgång, till exempel vägen till och från skolan, räknas in. Likaså betraktas klasschattar och andra skolrelaterade aktiviteter på sociala medier som en förlängning av utbildningen.
– I den digitala världen kan problemet, och förövaren, följa den utsatta dygnet runt.
Många vågar inte berätta
Titeln på rapporten – ”Det blir bara värre om jag berättar” – är ett citat från en av de intervjuade. Många unga som utsätts för sexuella trakasserier väljer att inte berätta om händelsen. Rädslan för repressalier från lärare, handledare eller examinatorer är för stor. De befarar att processen kommer att kosta dem för mycket. Att det bara blir värre. Skammen över att ha blivit utsatt ligger också i vägen för att berätta. Dessutom finns rädslan där att inget kommer hända om de berättar, och att det inte blir några konsekvenser för förövaren.
– Vuxna måste bli bättre på agera, och sätta stopp om de ser att något händer. De får inte vända i korridoren eller titta bort. De signaler som vuxenvärlden sänder, blir normen, säger Victoria C Wahlgren.
Många unga tycker det är svårt att veta vart eller till vem man ska vända sig för att få hjälp.
– Vi blev förvånade över hur pass dålig kunskapen var om vilket stöd som finns, särskilt på högskolenivå. Till exempel kände många killar inte ens till att de var målgrupp för studenthälsans arbete, utan trodde att det enbart var för tjejer som mår dåligt.
Just mer kunskap är något som de unga efterfrågar, och det gäller i alla åldrar och såväl killar som tjejer. De vill lära sig mer om sexualitet, relationer, kön, jämställdhet och normer, och de vill att det ska vara integrerat i undervisningen på ett kontinuerligt vis. Inte komma då och då som temasatsningar. De vill också bli mer involverade i planeringen, och tillfrågade runt upplägg och frågeställningar så att perspektivet blir utifrån deras världsbild.
– De vill diskutera och möta varandras åsikter och tankar. Och de efterfrågar vuxna med kunskap som guidar i det. Många uttrycker att det finns en kunskapsbrist hos lärarna som gör att de inte vågar ta i frågorna.
Tjejer och hbtq-personer mest utsatta
Liksom många tidigare studier visar den här att tjejer utsätts i mycket högre utsträckning än killar, liksom att hbtq-personer är mer utsatta. Eleverna i grundskolan beskriver att trakasserierna i de flesta fall handlar om nedsättande ord, både på sociala medier och i samtal. Unga i gymnasieskolan menar att det är nedsättande ord blandat med blickar som de inte kan tolka innebörden av. Unga på universitet upplever att trakasserierna både kan vara i form av fysiska handlingar och i form av ord i tal eller skrift.
– Många killar beskriver också en rädsla göra något som uppfattas som sexuella trakasserier även om det inte alls var menat så. De säger att de behöver mer stöd och guidning från vuxenvärlden.
Det här vill de unga:
- diskutera och problematisera normer och attityder i undervisningen tillsammans med de vuxna
- att det finns fler vuxna i grundskolan som ser
- vara involverade i det förebyggande arbetet
- få återkoppling på det som görs
- få mer kontakt med elev- och studenthälsan i undervisningen
- veta vad som händer när de berättar om sexuella trakasserier
- se att vuxna i utbildningsmiljön tar sexuella trakasserier på allvar
- se att sexuella trakasserier får konsekvenser för förövaren/förövarna
- få stöd att bearbeta sexuella trakasserier
- ha ett starkare lagligt skydd för unga hbtq-personer.
Källa: ”Det blir bara värre om jag berättar – Ungas erfarenheter av sexuella trakasserier i utbildningsmiljö, Fokus 20.
Pocketversionen för praktiker: "Fokus 20 – POCKET" på MUCF:s webbplats
Victoria C Wahlgren, MUCF