Idrotten en viktig arena för att arbeta förebyggande

Rapporten ”Idrottens ansvar att förebygga mäns våld mot kvinnor” är skriven av Susanne Strand, professor i kriminologi och forskningsledare för Centrum för våldsstudier och Daniel Alsarve, docent i idrottsvetenskap, båda vid Örebro universitet. Den bygger på deras och andras tidigare studier utifrån den socialekologiska modellen, som tittar på samspelet mellan grupper, kulturer och samhällen. Med hjälp av modellen belyser forskningen att både våldsutsatta och våldsutövare kan finnas inom idrotten; bland utövare, ledare och föräldrar.

På uppdrag av Centrum för idrottsforskning har rapporten tagits fram som en del av ett regeringsuppdrag att analysera hur idrotten kan arbeta förebyggande mot mäns våld mot kvinnor.

– Det viktiga som vi vill lyfta fram i vår forskning är att utsatta i ett tidigt skede ska våga berätta och att ansvariga inom idrottsföreningarna ska veta vad de ska göra med svaret. Många idrottsföreningar är inte medvetna om problemen eller har inte kunskap om att de kan ha en viktig roll i det förebyggande arbetet mot våld, säger Susanne Strand.

Tystnadskultur och grupptryck

Forskningen visar både sårbarhetsfaktorer för utsatta och riskfaktorer för våldsutövare. En del idrotter har kulturer som stärker en viss typ av maskulinitet, vilket kan öka risken för våld. Inom dessa idrotter behövs extra insatser.

– En riskfaktor är synen på alkohol. En annan är när unga killar samlas i grupp, då kan grupptryck i kombination med idoldyrkan skapa ohälsosamma idrottskulturer som exempelvis tystnadskultur. Människor i ett grupptryck gör saker som de egentligen inte vill och tystnadskulturen gör att de inte heller kan berätta om någon annan gör fel. Det som händer på träningsresan eller utanför matchen hålls inom laget. Det finns även unga våldsutövare som inte förstår eller inte bryr sig om att beteendet inte är accepterat. Det måste man bryta.

– Det gäller för föreningarna att stå fast vid sina grundvärden, utan att utesluta någon som har gjort fel – för då växer tystnadskulturen och ingen kommer att våga berätta. Det måste finnas rutiner för hjälp och stöd att komma tillbaka om man har gjort fel, säger Susanne Strand.

I sporter som boxning och kampsporter finns tydliga regler för hur våld får utövas. Idrottare som går in i ringen har gett sitt samtycke till det man gör, men utanför ringen råder det nolltolerans för allt typ av våld.

– Skulle våld ändå ske, finns strategier för hur det ska hanteras. Men det saknas ofta i andra idrotter, och motstridighet som kan uppstå ökar risken för acceptens av våld. Till exempel i amerikansk fotboll eller rugby, där våld uppmuntras samtidigt som man säger att man är emot det, säger Susanne Strand.

Idrottsföreningar har ofta en bra värdegrund att stå på och goda möjligheter att arbeta med grupper kring vad som är acceptabelt eller inte.

– Föreningen behöver våga sätta ner foten och uttala att grundvärderingarna är viktigare än att den bästa utövaren får göra vad hen vill när den vinner, säger Susanne Strand.

Välförankrade handlingsplaner och samarbeten

Det finns barn och ungdomar som lever med våld i hemmet, vilket gör dem sårbara. Att komma till träningen och få uppmärksamhet av tränaren som de inte får hemma kan betyda mycket. Det behövs ett tidigt förebyggande arbete med barn och ungdomar så att de ska våga säga ifrån och söka hjälp om de blir kränkta eller utsatta.

– Vår forskning visar vikten av att idrottsföreningarna har genomarbetade och väl förankrade handlingsplaner samt resurser för att ta hand om de fall som kommer upp. Genom samarbeten med bland annat socialtjänsten och kvinnojourer kan föreningarna hjälpa barn och ungdomar när de vågar berätta om sin situation. Vi vet att börjar man arbeta med våldsfrågor så kommer man få barn och ungdomar som vågar berätta, säger Susanne Strand.

Utbildning och metodbok om arbete mot våld

En viktig del i det våldsförbyggande arbetet är att utbilda, så att styrelse, tränare, ledning och alla aktiva inom föreningen får kunskap om våld, hur det upptäcks och hur det ska hanteras.

– Efter utbildningen kan föreningarna arbeta med flera olika metoder. Vi tror till exempel på att arbeta krisbaserat. ”Om det här händer, hur skulle ni agera då?”, säger Susanne Strand.

För att hjälpa idrottsföreningarna att börja prata om våld kommer en metodbok att tas fram. Metodboken ska vara evidensbaserad och handgriplig i form av bystander-metod, vilket betyder att uppmärksamma vad som hänt någon annan och sedan våga berätta för en ansvarig.

– Metoden har visat sig ha störst effekt. Man är mer benägen att berätta om vad man sett hända någon annan än det som hänt en själv, säger Susanne Strand.

Arbetet mot våld en del av varumärket

Forskningen gör det tydligt att värderingar runt våld, rutiner och handlingsplaner måste vara väl förankrade och genomsyra hela idrottsorganisationen.

– Arbetet mot våld bör vara en del av idrottsföreningens varumärke ihop med klubbnamnet. Att stå upp för en sådan policy kan öka sponsorer och motivera fler att vara delaktiga och engagerade i klubben. Det är lika viktigt för lagidrotter som individuella idrotter.

Det känns hoppfullt, för det finns redan en enorm kompetens och engagemang när det gäller värdegrundsfrågor inom idrottsrörelsen. Det är en bra grund att jobba vidare på, säger Susanne Strand.

Läs mer:

Alsarve, D. & Strand, S. (2023). Idrottens ansvar att förebygga mäns våld mot kvinnor. Centrum för idrottsforskning, rapport 2023:3.