De föreläser på kvinnofridskonferensen

Carolina Överlien, docent vid Stockholms universitet som föreläser om våld mellan unga i nära relationer (dag 1).

Vad kommer du att prata om?

– Jag och doktorand Sibel Korkmaz ska berätta om vår studie som är den första i Sverige som endast handlar om våld mellan unga i nära relationer. Vi har bland annat gjort enkäter i skolor och intervjuat ungdomar som varit våldsutsatta. Vi håller på och analyserar resultaten just nu och de visar på vilken betydelse det har i ungdomarnas liv att vara utsatta för våld, vad det betyder att vara 17 år och ha en våldsam pojkvän till exempel.

– Det man ser är att det är vanligare än man kanske tror att ungdomar utsätter varandra för våld och att det lätt kan tolkas som något annat, lite kärleksgnabb eller så. Forskningsfältet har framför allt intresserat sig för vuxnas våld mot barn i hemmet och mäns våld mot kvinnor. Ungdomar som utsätts av andra ungdomar faller mellan stolarna.

Varför känns det viktigt för er att vara med på en sådan här konferens?

– Det är otroligt viktigt att komma ut med kunskap och det här är en fantastisk möjlighet för oss att sprida vår kunskap och skapa ett engagemang för frågan. Om vi går ut med en forskarrapport enbart så vet vi att det inte är så väldigt många som läser den. På det här sättet når vi många fler.

Vad hoppas du att deltagarna ska få med sig från ert seminarium?

– Jag hoppas de ska bli varse fenomenet att ungdomar utsätts och att det kan vara allvarligt. Och vi vill att de ska få upp ögonen för att våld är ett stort problem i många ungdomars liv. De professionella och andra vuxna runt ungdomarna måste börja fråga dem om våldsutsatthet. Ofta tror vi att vi inte ska störa dem men när man pratar med ungdomarna själva så vill de ha mer vuxenengagemang.

Anna Maria Corazza Bildt (M), europaparlamentariker, som föreläser om hur Istanbulkonventionen kan stärka arbetet mot våld (dag 2).

Vad kommer du att prata om?

– Jag ska prata om mitt arbete som europaparlamentariker och det som rör mäns våld mot kvinnor, bland annat införandet och implementeringen av Istanbulkonventionen. Jag har tänkt att jag ska försöka vara så konkret som möjligt och berätta varför det är så svårt att få vissa länder att ratificera Istanbulkonventionen. Lite om min kamp och varför den här kampen måste vara global.

 – Sverige har bra lagar men det är viktigt att vi tänker på kvinnor överallt och vi behöver verktyg även på EU-nivå. Brottsligheten går över gränserna, tänk bara på trafficking, könsstympning, hedersrelaterat våld och förtryck, och våld på nätet, grooming till exempel. För att vi ska hitta lösningar på de här problemen krävs det samarbete och gemensamma tag och det är det jag jobbar med.

Varför känns det viktigt att finnas med som föreläsare vid konferensen?

– Det är oacceptabelt att så många flickor och kvinnor drabbas av mäns våld mot kvinnor. Anledningen till att jag har engagerat mig i detta är att det är så viktigt, det finns ingen annan jämställdhetsfråga som är viktigare. Sedan har jag en stor ödmjukhet inför den här publiken. De är hjältar som bland annat arbetar med olika former av stöd till utsatta kvinnor.

Vad hoppas du att publiken ska få med sig?

– Jag hoppas att de ska få kraft och inspiration att fortsätta att engagera sig i det här arbetet. Vi behöver samla kraft nu och agera gemensamt.

Fotnot:

Istanbulkonventionen är Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

Marianne Ny, överåklagare vid Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum Göteborg, som föreläser på konferensen (dag 2) om den nya sexualbrottslagstiftningen som träder i kraft 1 juli i år.

Vad kommer du att prata om?

– Jag ska prata om vad införandet av den nya sexualbrottslagstiftningen kommer att innebära och vad vi behöver göra som utvecklingscentrum när det gäller att informera och utbilda. Det kommer att bli väldigt annorlunda. Det som sker nu är en mycket stor förändring och vi måste se över vårt material och våra råd när det gäller hur arbetet ska se ut framöver. Vi får också två helt nya oaktsamhetsbrott och behöver fundera över vilka möjligheter och utmaningar vi ser.

– Jag kommer också att beröra den nya utgångspunkten i sexualbrottslagstiftningen som är frivillighet. Där kan vi räkna med att det blir lite spretigt när det gäller rättspraxis till en början. Det kommer att ta tid innan vi får en rättspraxis som sätter sig. Vi förväntar oss inte fler domar i stort, men däremot kommer det att bli något fler oaktsamhetsbrott.

Varför är det viktigt för dig som representant för rättsväsendet att vara med på konferensen?

– Jag tycker det är väldigt viktigt att vi sprider kunskap om våra arbetsmetoder inte minst till dem som i första ledet möter sexualbrottsoffren. De behöver kunna förmedla: "Om du anmäler, vad händer då?". Jag tror att det finns en okunskap idag och det är något vi ständigt måste arbeta med. Personal byts ut och det kommer in nya i det här arbetet samtidigt som lagstiftningen och vårt arbetssätt förändras hela tiden.

Vad hoppas du att deltagarna ska få med sig från ert seminarium?

– Jag hoppas att de ska få en klarare bild av vad den stora förändringen innebär och lite mer realistiska förväntningar på att det kommer att ta tid innan det blir stabilare bedömningar i de här målen. Det tog tid när lagen om grov kvinnofridskränkning infördes och det kommer att ta tid den här gången också. Det är ett tufft arbete som ligger framför oss.

Fotnot:

Marianne Ny deltar även i det inledande panelsamtalet vid konferensen "20 år efter kvinnofridspropositionen – vad har hänt och var står vi nu?".

Lucas Gottzén, professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet, som deltar i panelsamtalet om intersektionalitet (dag 1) och den framtidsspaning som kommer att avsluta konferensen (dag 2).

Vad kommer du att prata om vid respektive tillfälle?

– Jag är där för att prata utifrån min forskning om våldsförebyggande arbete med pojkar och unga män. När det gäller intersektionalitet kommer jag bland annat att föra en grundläggande argumentation om vad som händer när man synliggör sårbara grupper eller riskgrupper för våld och hur det reproducerar nya stereotypa föreställningar om de här grupperna. I samma stund som vi nämner dem skapar vi föreställningar om dem. Här kan de intersektionella perspektiven hjälpa oss att upptäcka skillnaderna men också problematisera dem. Det handlar då både om att identifiera och bemöta problematiken.

– När det gäller framtidsspaningen kommer jag bland annat att lyfta sätt att engagera pojkar och män i arbetet mot våld. Om du tar dem som engagerar sig för feminism till exempel så är de ofta vit medelklass. Vi har betydligt svårare att nå fram till rasifierade grupper och arbetarklass. Det görs vissa saker redan idag men den stora frågan är hur vi når dem bättre.

Varför känns det viktigt för dig som forskare att finnas med som föreläsare på konferensen?

– Det är ett tillfälle där aktiva som jobbar med frågorna möts och diskuterar. För mig som forskare är det viktigt dels att göra min röst hörd, dels att lyssna till de professionella och praktikerna. Det är ett sätt för mig att hålla mig uppdaterad om vad som händer ute på fältet.

Vad hoppas du att deltagarna ska få med sig från dina föreläsningar?

– Jag hoppas att de ska bli utmanade, inspirerade och kanske även lite provocerade.