Studie publicerad: Engagemang och följsamhet i internetadministrerad självhjälp för föräldrar till barn som behandlats för cancer

En person använder ett psykologiskt stöd via en padda

Studien visar att studiedeltagare som började med beteendeaktivering visade en högre följsamhet till självhjälpsrogrammet EJDeR, jämfört med studiedeltagare som började med oroshantering. Foto: Mikael Wallerstedt

En nyligen publicerad studie i JMIR Formative Research undersöker engagemang och följsamhet bland föräldrar som deltagit i EJDeR, ett internetbaserat självhjälpsprogram baserat på lågintensiv kognitiv beteendeterapi. EJDeR är utformat för att stödja föräldrar till barn som har avslutat en cancerbehandling och som upplever besvär av oro eller nedstämdhet.

I självhjälpsprogrammet EJDeR valde studiedeltagare med symptom av nedstämdhet, i samråd med sina e-terapeuter, att börja med en modul för beteendeaktivering, som fokuserade på att återuppta meningsfulla aktiviteter. Deltagare med orossymptom valde, i samråd med sina e-terapeuter, att börja med en modul för oroshantering, som inkluderade kategorisering av oro, problemlösning för praktiska bekymmer och schemaläggning av ’orostid’ för hypotetiska bekymmer.

Studiens resultat visar att deltagare som började med beteendeaktiveringsmodulen var mer benägna att slutföra sina tilldelade moduler jämfört med de som startade med oroshantering. Deltagare som inte följde programmet och som började med beteendeaktivering upplevde signifikant högre nivåer av depressionssymptom vid start jämfört med de som följde programmet.

Deltagare som tillbringade mer tid med att arbeta i EJDeR, loggade in oftare och interagerade mer med e-terapeuter visade sig ha större sannolikhet att följa interventionen. Inga skillnader i engagemang observerades mellan pappor och mammor, och studien fann inte heller några signifikanta sociodemografiska skillnader mellan de som följde och de som inte följde interventionen.

Studien visar att komplexa behandlingsmetoder, som oroshantering, kan behöva anpassas för att förbättra användarvänligheten och studiedeltagares engagemang. Den belyser också vikten av anpassat stöd för användare som upplever allvarligare symtom och att involvera användare i utformningen av en intervention för att bättre tillgodose deras behov.

Miro Anter

Länk till artikeln

FÖLJ UPPSALA UNIVERSITET PÅ

Uppsala universitet på facebook
Uppsala universitet på Instagram
Uppsala universitet på Youtube
Uppsala universitet på Linkedin