U-CAREs Oscar Blomberg har disputerat

Temat för Oscar Blombergs avhandling är psykologiskt stöd för personer som lever med demenssjukdom och deras anhöriga. Hans arbete är en del av två relaterade projekt. Det ena handlar om att vidareutveckla ett stödprogram för personer med demenssjukdom och anpassa det till en svensk kontext. Det andra utforskar stödbehov och utmaningar hos döttrar som vårdar en förälder med demenssjukdom.

Hur känns det att ha slutfört ditt doktorandprojekt?

– Jag är väldigt glad, svarar Oscar Blomberg med ett leende. Jag har alltid tänkt att jag skulle doktorera, och på ett sätt har jag redan gått vidare till nästa steg i tanken. Men jag försöker stanna upp och uppskatta det jag har åstadkommit.

Varför valde du det här ämnet för ditt doktorandprojekt?

– Det finns ett stort behov av stöd bland personer med demenssjukdom efter en diagnos, förklarar Oscar. Stödprogrammet som vi vidareutvecklar riktar sig till personer i tidiga stadier av demens som också upplever depression, vilket ofta missas hos den här gruppen.

Vad skulle du säga är ditt främsta bidrag till forskningsfältet?

– Det psykologiska stödprogrammet vi vidareutvecklar använder lågintensiv kognitiv beteendeterapi, vilket är ovanligt i Sverige. Den här typen av stödprogram är flexibel och lättillgänglig, vilket passar målgruppen eftersom att de ofta upplever hinder, både när de söker och får stöd.

Kan du berätta om din resa som doktorand? Hur har den varit?

– Jag började för nästan sju år sedan som forskningsassistent i samma projekt som jag senare kom att doktorera inom. Då ville jag lära mig mer om akademin, och när en doktorandtjänst utannonserades så tog jag chansen. Det har varit väldigt utvecklande på ett personligt plan. Det mest intressanta har nog varit att möta personer med demenssjukdom och deras närstående.

Vad har du upplevt som mest utmanande under ditt doktorandprojekt?

– Den största utmaningen har varit att förstå att forskning tar tid. Man måste anpassa sig. Det kan till exempel vara svårt att rekrytera studiedeltagare, och ibland kräver arbetet långa arbetsdagar. Samtidigt har jag fått mycket bra stöd av mina handledare. Jag har också fått stort stöd av Writing Club och andra grupper där vi hjälper varandra inom forskargruppen.

Hur ser dina framtidsplaner ut?

– Jag kommer att, förhoppningsvis, fortsätta arbeta i det här projektet. Jag trivs när jag hela tiden får lära mig nya saker, och det är stimulerande att få arbeta med något som verkligen känns meningsfullt.

Grattis igen, Oscar! Vi ser fram emot att följa din framtida forskarkarriär!

Miro Anter