”Vi måste våga vara visionärer för kvinnors skull”

Mitt under pågående pandemi startade WOMHERs forskarutbildning. En av de personer som varit mest involverad och drivit arbetet med forskarskolan, från start till mål, är Shima Momeni. Nu går hon vidare till en ny tjänst och lämnar rollen som koordinator.
— Det har varit en väldigt spännande resa, som jag är väldigt stolt över, säger Shima Momeni.

Efter fyra år som koordinator för WOMHER, går nu Shima Momeni vidare till en ny tjänst. Forskarskolan är snart i mål, kurserna är slut och doktoranderna har börjat försvara sina avhandlingar. Shima är den enda person som varit engagerad i WOMHERs arbete på heltid, i stort sett sedan start. När hon nu lämnar poängterar hon varför WOMHERs verksamhet är så viktig att fortsätta utveckla.

— Alla människor som lever i den här världen berörs av det arbete WOMHER gör – antingen direkt eller indirekt och vi berörs av det på olika sätt i olika skeden i livet, säger hon.

Shima berättar att hon inte kunde något inom ämnesområdet när hon började som koordinator för WOMHER, men att hon däremot hade stor erfarenhet av projektledningsarbete och var den som fick ansvaret att sätta grundarnas idéer i rullning och göra dem praktiskt genomförbara. Det är också det Shima tyckt varit det absolut roligaste med jobbet - att få arbeta i en så kreativ och dynamisk miljö.

— Det har varit ett privilegium att få jobba med idérika, kloka, skarpa kvinnor på det sättet, säger hon när hon berättar om det fina mottagande hon fick av dåvarande föreståndare Lisa Ekselius och biträdande föreståndare Agneta Skoog Svanberg.

Sedan dess har det hänt mycket inom WOMHER, men forskarskolan är det som Shima är mest stolt över.

— Den är unik i sitt slag och vi fick starta forskarutbildningen mitt under pågående pandemi där mer än hälften av våra deltagare hade flyttat till Sverige med anledning av den doktorandtjänst de hade fått. Att i det skedet starta något nytt, med personer som aldrig har träffat varandra och försöka få ihop dem som en synkad grupp och förstå hur viktiga alla de 16 personerna är, fast att de kommer från helt olika vetenskapsområden - det var en utmaning men också något jag tyckte var väldigt roligt, säger hon.

Idén om forskarskolan grundar sig i det forskarnätverk som WOMHER har utvecklat sedan starten. Nätverket består av ett hundratal forskare från samtliga tre vetenskapsområden. Under de inledande nätverksmötena sattes ramarna för hur en potentiell forskarskola skulle kunna se ut – att det skulle vara huvudhandledarna som agerade huvudsakliga lärare på kurserna för att naturligt få en tvärvetenskaplighet i tematisering på kurserna. All kompetens fanns i nätverket och i WOMHERs ledningsgrupp tillsattes en kursansvarig för respektive tema. Shima, som kom från en annan roll på universitetet, där hennes huvudsakliga uppgift var att sätta ihop en annan typ av utbildning, kände sig trygg med att implementera alla praktiska detaljer kring forskarutbildningen.

— Det kändes som hemma. I kombination med att expertisen fanns i ledningsgruppen och nätverket, för den hade ju inte jag. Men tillsammans kunde vi bygga upp forskarskolan, säger hon.

Den tvärvetenskapliga delen av WOMHERs verksamhet är också det som Shima tycker varit mest spännande i rollen som koordinator. Hennes erfarenhet från universitetet är att det är få roller där man arbetar med tvärvetenskap på ett liknande sätt som WOMHER, där man verkligen försöker involvera allt och alla. Hon menar att WOMHER, förutom att arbeta över gränser inom universitetet, också har ett stort ansvar som en brygga mellan universitet, samhälle, vård och arbetsliv. Och Shima ser ett behov av att forskning kommuniceras i ett tidigare skede för att få in andra aspekter från samhället om kvinnors psykiska hälsa.

— Att WOMHER öppnar upp och arbetar tvärsektoriellt utåt, för att just fånga upp alla kvinnor och få perspektiv på olika sätt att arbeta - det kan vara ett sätt att hitta vägar fram för att få svar på varför så många kvinnor inte mår bra.

Men Shima menar att det ofta tar lång tid innan forskning kan bli konkreta förslag, som kan användas inom exempelvis vården.

— Vi pratar om flera år, ibland decennium. Därför behöver vi som forskare även våga prata om pågående forskning, teorier och hypoteser, därför att pågående forskning är också viktig även om vi ännu inte kan säga vad resultatet blir.

Det där med att våga är något Shima återkommer till. Och när hon tillfrågas om vad hon hoppas lämna efter sig till sin efterträdare är det just modet – att våga vara visionär.

— För att leda sina medarbetare för att kunna rikta arbetet som ska gynna kvinnor och forskningsområdet, måste man våga vara visionär och inte fastna i detaljer. Det tycker jag har varit grunden till att WOMHER ens finns.

Shima syftar på att det inte fanns något som liknade WOMHER när verksamheten drogs igång. Grundarna vågade tänka annorlunda när de presenterade idén om WOMHER för universitetsledningen.

— Något liknande forskningscentrum, som jobbade tvärvetenskapligt med en kull på 16 doktorander fanns inte. Men grundarna vågade vara visionärer, vilket är anledningen till att WOMHER finns. Den tryggheten hoppas jag fortsatt växer, för att kunna bana vägen för andra initiativ.

Så var ser Shima WOMHER om tio år?

— Jag skulle vilja att WOMHER är något som politiker, beslutsfattare, patientorganisationer, samhällsaktörer och alla, som på ett eller annat sätt arbetar med den här frågan, hänvisar till när frågan kommer upp om vilka som kan mycket om kvinnors psykiska hälsa. Det ska vara självklart vilka vi är och vad vi gör.

För att det ska bli verklighet tror Shima att forskare och forskargrupper ska våga samverka mer med samhället.

— Vi kan producera forskning av högsta kvalitet, men om den inte hörs, syns och når beslutsfattare, gör den ingen verklig skillnad.

Hon menar att evidens är fundamentalt – det är den kunskap som kan driva förändring och påverka beslut. Men hon vill också betona att i en tid när kvinnors rättigheter på många håll i världen backar, är det inte bara viktigt att vi har rätt fakta, utan också att vi har modet att stå upp för dem.

— Det handlar om att använda vår forskning som ett kraftfullt verktyg för förändring och att våga ta ställning när det behövs som mest – för alla kvinnors skull.