Ljudfil Almedalen.mp3 Avskrift Talare 1: Lina Sors Emilsson Där då är kl. 16.00 varmt välkomna till detta seminarium där vi kommer att prata om anhörigperspektiv i den digitala vården, utmaningar och möjligheter med ny medicinteknik. Vi har en panel med oss för detta och där har vi Maria Tenje, professor och föreståndare på MTSI Uppsala universitet. Marianne von Rooijen, sjukhusdirektör för Akademiska sjukhuset. Anna Tänje, äldre- och socialförsäkringsminister, Maria Hägglund, docent i hälsoinformatik, lektor i implementeringsforskning, Uppsala universitet, Akademiska sjukhuset, Sofie Zetterström, affärsområdeschef för 1177 och kunskapstjänster Inera AB. Vi har även Maria Holmström Mellberg, ordförande i finansföreningen Stockholm, anhörigrepresentant, demensförenigen och även vid styrelsens forum för dataskydd och på dagtid så arbetar du vid nordiska ansvariga nordiskt ansvarig dataskydd och informationssäkerhet på Accenturem it konsultbolag. Själv så heter jag Lina Sors Emilsson och jag har fått förtroendet att moderera här idag. Upplägget på det här samtalet kommer vara att vi kommer få en kort inflygning av Maria Tenje pch Maria Hägglund och sen öppnar vi upp panelen och när vi har ungefär tio minuter kvar då öppnar vi upp för frågor ifrån auditoriet. Och ni som är med oss digitalt, ni kan ställa frågan i chatten, så kommer Helena bevisen som sitter här? Att ta dessa frågor vidare till panelen. Med detta lämnar jag över till Maria följe, varsågod. Talare 2: Maria Tenje Tack Lina och varmt välkomna alla hit till seminariet idag. Jag är föreståndare för Uppsala medtech science innovation center som är ett samarbete mellan Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset inom medicinsk teknik och Sverige har en stolt tradition av medicinsk teknik. Vi ser att dialysen svensk uppfinning, liksom pacemaker. Båda de här är ju två relativt avancerade utrustningar, men även andra typer utav tekniska hjälpmedel som används inom vården så som rullatorn, vilket också är en svensk uppfinning ligger inom området medicinsteknik, så området är väldigt, väldigt brett. Och för att de här tekniska smarta uppfinningar av lösningarna verkligen ska kunna kunna komma till nytta inom vården så behöver vi ju samverka. Det räcker inte med att det är någon liten ingenjör som sitter i källare och uppfinner grejen. Och det var ju just med det målet som vi etablerade MTS i nu för närmare tio eller strax tio år sedan i Uppsala. Och från att det är center etablerades? Så har vi rekryterat in en rad olika forskare i olika etapper och vi har idag framgångsrik forskning inom till exempel datorstäd bildbehandling, ultraljudsdiagnostik, bioprintning där vi använder liksom addirektiv tillverkning för att ta fram modeller utav mänskliga organ för att studera till exempel utvecklingar mer läkemedel. Och vi forskare, även om implementering av medicinsk teknik. Så vi har ju, det är ju ett väldigt, väldigt brett område och igen samverkan och framförallt samverkan med ämnesgränser är absolut avgörande för det här. Uppsala universitet är ett brett universitet och vi har många olika ämnen. Idag är det de tekniska naturvetenskapliga, musiska och farmoceptiska som ingår i centret och arbetar nära Akademiska sjukhuset. Det vi har som mål inom de kommande åren. Det är att även koppla vår humanistiska och samhällsvetenskapliga forskning till centret och även involvera fler offentliga och privata aktörer. För det är så viktigt att ta in de här olika perspektiven för till syvende och sist så är det människor vi arbetar med och vi vill alla att det ska bli bättre. Bättre, så det är just för att lyfta vad vi anser vara en liten bortglömd del inom den tekniska område som vi har blivit intressanta seminariet idag och jag vill lämna över till en utav forskarna inom centret, Marie Hägglund, som ska berätta om vad de har. Och funnit i sin forskning. Talare 3: Tack Maria, jag vet inte om det har uppfunnit så mycket, men hur ni får väl se vad jag kan berätta? Precis upptäckt. Jag forskar alltså väldigt mycket om implementering, men också om digitalisering och ehälsa. Som är ju. Räknar ju som att det finns en liksom flytande gräns mellan det som vi brukar kalla för traditionell, kanske medicinsteknik och digitalisering och vården digitaliseras i allt högre utsträckning. I en nära framtid flyttar också allt mer av vården hem till oss patienter. Genom åren har vi lärt oss väldigt mycket om vikten av att involvera patienter i design, utveckling och implementering av digitala vårdlösningar. Och medicinsk. Men det är en grupp som fortfarande i hög utsträckning lämnas utanför de här processerna och det är anhöriga. Så många som var femte vuxen i Sverige idag hjälper eller stödjer den här anhörig och det är vanligast bland personer som är i 45 till sextiofemårsåldern då man oftast hjälper en äldre förälder. Bland personer över 65 år så stöttar man ofta sin partner. Det kan handla om allt ifrån bankärenden till att handla matordna transporter resor. Och förstås så kommunicerar med vården och att tider hålla koll på recept behöver man förnyas nu läkemedelshantering, men också mer avancerad vård i hemmet. Hur många patienter är alltså anhöriga oerhört viktiga? Lite farlig flykt det där det? Gäller långt ifrån alla patienter naturligtvis, och det vill jag. Understryka att. Här alla patienter är inte beroende av en anhörig, men för de som vill få stöd. De som vill få stöd av en anhörig är många och det kan handla om väldigt olika behov vid väldigt olika tidpunkter i livet. Det kan vara som sagt var en äldre person, ändå drabbas av cancer och behöver hjälp av vuxna barn och hantera kontakten med vården. Det kanske är en äldre person som har demens och då blir det kanske mer formaliserat. Stöd från en anhörig när man faktiskt lämnar över vissa formellt vissa andra. Talare Svar. Talare 3 Men det kan också vara en tonåring djup depression och ångest som behöver nära kontakt med kanske både bukt och primärvården. Där föräldrar drar ett väldigt stort glass eller? En annan vuxen som blir allvarligt sjuk och behöver stöd av sina föräldrar eller av sin partner. Och mycket utav min forskning den har handlat om hur patienter och anhöriga använder sig av de nationella e hälsotjänsterna på elvasjuttiosju.se till exempel. Följt hur patienter har tillgång till sin Journal, hur många som läser den och vad man ser för nytta med den och vad det finns för utmaningar. Och när det gäller anhöriga så kan ju föräldrar idag ta del av sina barns journaler tills dess att barnet fyller 13 år och det är egentligen en enda ombudsfunktion, alltså en ombudsfunktion som anhöriga kan användas som finns vad det gäller elva 77 Journal. Idag för när patienter för första gången gavs tillgång till Journal. Det är ungefär för tolv år sedan i region Uppsala. Då fanns det faktiskt en ombudsfunktion i systemet där patienten själv kunde välja vem man ville ge tillgång till hela eller delar av journalen. Talare 2 Och det var. Talare 3 En ganska flexibel produktion så man kunde välja till exempelt. Jag vill att min min vuxna dotter ska kunna se anteckningar. Anteckningarna från onkologen under den här perioden för att kanske kunna hjälpa mig, följa upp med att alla behandlingar. Som de ska och så där. Så man kunde styra det här ganska ganska fin nivå, men. 2018 så stängde man ner den här funktionen eftersom dataskydd Datainspektionen, som numera heter integritetsskyddsmyndigheten. De gjorde bedömningen att det här inte var. Vårdgivare får inte ge någon annan än patienten tillgodo. Till sin journaldata och det var ganska många omgångar i många rättsprocesser, men högsta förvaltningsdomstolen gav till slut då Datainspektionen rätt. Ordalydelsen i patientdatalagen ger inte uttryck för annat än att det endast är till patienten själv som vårdgivaren får ge direktåtkomst. Och så är det ju fortfarande idag så idag kan det vara ganska svårt för en patient att på eget initiativ få ge en betrodd anhörig tillgång till till exempel till e tjänst via elva 77 eller andra kommunikationsvägar med vården och för många blir då det enda sättet att hjälpa till. Till med till exempel boka tider eller följa upp receptförskrivningar. Det blir att använda patientens eget. Talare 1 Bank i d vad. Talare 3 Hände då? Den anhöriga får tillgång till all funktionalitet som patienten har tillgång till och all information som patienter har tillgång till. Och dessutom så loggas det ingenstans att det är någon annan än patienten som har använt de. Tjänsterna. Vi som forskare brottas med det här när vi studerar användningen av elva 77 centjänster. Vi har faktiskt ingen aning om i vilken utsträckning det faktiskt är. Personer som är över 80 år som är inne och använd e tjänsterna eller om det är deras anhöriga. Hjälper till och. Jag tycker inte att det är ett problem att man som anhörig hjälper till, men jag tycker att det är ett problem att vi inte har mer flexibla lösningar. Jag är hellre förmodligen inte ensam om att ha skickat meddelanden så här, jag ropar, hallå tonåringen kom och logga in med ditt bank i d sen skickar jag ett meddelande till hens vårdgivare där jag skriver hej, det här är mamma till x. Ni behöver förnya receptet på, eller? Min pappa har en tid hos er imorgon. Han minns inte om han skulle ta nya prover innan den här gången, kan ni svara. Till oss och. Jag tror att många anhöriga brottas med det här. Man. Kunna hjälpa till, men man? Har inte riktigt rätt verktyg som jag har faktiskt olagliga saker. Genom att använda någon annans bank i d. Utöver att vår kommunikation och vården formaliseras genom digitaliseringen så ser vi också hur allt mer av vården flyttar hem till patienten och det ökar ju otroligt mycket nu. Egenmonirering ökar vinartat för allt fler kroniska sjukdomar. Talare 4 Och våra hem. Talare 3 Fylls i allt högre utsträckning av medicintekniska produkter. Jag har både blodtrycksmätare och Stefan hemma. De hanterar jag själv, men rätt vad det är kanske jag behöver hjälp av någon att göra det. Jag tycker att på det stora hela så är det här en väldigt positiv utveckling. Vi vill att vården ska komma närmre. Vi vill att den ska komma ut i hemmet. Och vi kan få en närmre och bättre vård som både förebygger ohälsa och minskar risken för försämring. Men hur påverkas anhöriga av den här processen? Man bor ju sällan eller många kanske gör det, men inte alla bor helt enkelt. Kan man välja att inte få sensorer och smart a i övervakning installerade i det gemensamma hemmet. Nu säger man nej till att bli medicinteknikoperatör och tech support. Kan man det som anhörig? När vården förskriver att man ska ha ny teknik hemma. Och sist, men inte minst, hur kan vi då säkerställa att vi får med anhörig perspektivet i utveckling, implementering och utvärdering av digitala lösningar? Hoppa vidare en. Och välfärdsteknik och medicintekniska produkter. Jag skulle vilja understryka att vi har ju redan gjort den här resan en gång med patientperspektivet. Vi har jobbat stenhårt för att säkerställa att patienter ska vara med när vi utvecklar och inför ny teknik. Ja, vi kanske inte är perfekta alla gånger, men det lyfts i alla fall på ett helt annat sätt idag än vad det gjorde för tio år sedan. Och nu gäller. Att få med anhöriga perspektiv också. För det är viktigt att inte glömma att anhöriga och patienter har olika perspektiv. Vi tänker kanske ganska ofta att anhöriga och patienter representerar samma perspektiv. Vi kan nå med anhöriga, representanter när vi diskuterar patientfrågor och tvärtom. Men och ganska ofta så är de här perspektiven överlappande och de har de flesta anhöriga har just sin närståendes bästa i ögonen för ögonen. Men vi har också olika behov som anhöriga och patienter och jag tänker att det är dags nu att vi säkerställer att vi också får med anhörig perspektivet i både forskning i utveckling och införande och utvärdering av den här typen av tjänster för att det kommer att påverka oss allihop i framtiden. Det var nog. Talare 1 Det tack så mycket då, då öppnar vi upp det här samtalet. Jag tänker att vi vi knyter an här vid kommunikationen med hälso och sjukvård och första frågan som vi startar upp med utifrån era erfarenheter, vilka utmaningar upplever anhöriga idag när det gäller att använda tekniska digitala vårdlösningar och hur kan de här utmaningarna hanteras? Det är första ordet till Maria holmströmmenberg och sedan öppnar vi upp för gemensam reflektion. Talare 5 Tack så mycket jag. Representerar alltså demensföreningen i Stockholm och demens är ju ett oerhört brett. En bred term för det man också kallar kognitiva sjukdomar eller nedsättningar och det drabbar ju folk i alla åldrar och det drabbar på olika sätt. Det drabbar genom en stroke slår stenhårt. Och sen är det så och det är inte progressivt och i längden dödligt om det inte dödar omedelbart när det händer. Då lever man med sin kognitiva nedsättning och den är oföränderlig. Det drabbar i form av all server. Det är den största gruppen och då är det ju progressiv dödlig sjukdom som man kort eller länge kommer att leva med och den kommer att försämra. Drabbar unga. Alltså demenssjukdomarna de kognitiva sjukdomarna. De kan drabba människor ner i trettioårsåldern. Väldigt, väldigt många nu. Diagnoser diagnostiseras i femtioårsåldern. Därför att vi får mer och mer raffinerade. Verktyg för att diagnostisera och ungefär. 40 % av alla personer över 90 år är drabbade av något typ av demenssjukdom. Av den breda floran som jag inte gick in på och sen så finns ju massor med andra. Du pekade på psykisk sjukvård. Nej, det gjorde du inte, men det kan vara psykiskt sjuka, ungdomar, psykotiska. Hon är vuxna. Det kan vara personer med olika tillstånd som gör att de ibland vill ha hjälp. Ibland vägrar att släppa in sina anhöriga. Så det här anhörigperspektivet i vård omsorg är. Oerhört komplext. Varierande och stort, så jag uppskattar otroligt mycket av till lyfter. Du pratar om det idag. Jag sitter med ordförande, jag träffar jättemånga förtvivlade människor frustrerade människor som ringer anhöriga som själva i olika utsträckning är kognitivt nedsatta därför att de själva kanske är gamla och drabbade eller någonting, men också för att de är så oerhört. Ansatta av den kognitiva stress som det är att leva i detta. Extremt jobbiga tillstånd, så att det finns. Ett anhörigperspektiv där anhöriga själv behöver. Respekteras i vad är det de klarar av när vi pratar medicinteknik och att var den här hjälparen jag har? Själv har ett varit anhörig i många dimensioner. En mamma med stroke som fick alzheimer. En man som fick en tidigt debuterande. Levde med diagnosen i fem år och dog 30 april nu, så jag har ju varit med honom i hela den resan innan diagnos under diagnos och i samband med bortgången. Jag har en bror som är född i 1968 som har en ytterligare en form av demensdiagnos som bor på boende. Så min min vardag är verkligen anhöriga, men det är jag personligen. Är så lycklig över. Det är att ingen av de här har någonsin för ifrågasätter att jag har följt med på läkarbesök att jag har varit med i vår planeringsmöte. Jag tar bara tänka mig mina. Med de. Psykotiska vuxna barnen som bara vägrar berätta trots att de bor hemma i Stockholm där det inte går att få boende för sjuka ungdomar. Talare 1 Vilka utmaningar ser vi framförallt som anhörig när det gäller den nya. Talare 5 Tekniken som kommer in för att ge bättre vård och så där och det givna är ju precis. Man får inte använda en person. Annan persons bank i d om den ens tillåter det tillåterande så gör man begår man ju ett lag. Talare Prat. Talare 5 Om få inte logga in med någon annan plan k i d vi gör det hela tiden precis som du kissa på för det goda minnen. Det slutade med att jag förra året tappade den mobiltelefonen, sjön fyra personers bank i d bara uff och jag kan då endast återskapa mitt eget, så min värld blev manuell. Andra utmaningar är ju just det här, liksom att få ens veta någonting. En annan utmaning är att man. Precis som. Också skissar på eller som ni alla skissar på om man ska bli en medanvändare i tekniska lösningar. Så blir man ju också en registrerad i de olika lagstiftningarna, inte bara GDPR, utan det är ju hälso och sjukvårdslagen. Det är socialtjänstlagen och så vidare, så vi blir ju en registrerad som vars rättigheter också ska tas om hand och där vi måste veta vad som händer med vår data och hur vi rör oss. Vi får säkerhetsaspekter på det här intrångsaspekter. Vi, det är stort. Det som öppnar upp sig och sen då de kognitivt nedsatta anhöriga som överhuvudtaget ska kunna fixa all den här utrustningen. Sen så vill jag också nämna en målgrund eller en grupp av anhöriga som jag träffar på jättemycket i de förtvivlade samtal som vi får till demensföreningen. Det är de anhöriga som inom samma familj. Kan vi kalla det inte kommer överens. Och misstro varandra. Som som där de, de blockerar varandra. Ingen av de kan komma in därför att de blockerar varandra. De släpper inte in varandra. Så att det det här är? Här är ju stora områden vi letar på. Talare 1 Och sen är. Talare 5 Det lagstiftningen och sekretess och så vidare. Men det har inte bara med digitalisering och då har man att göra också. Men det är några perspektiv ändå. Talare 1 Tack. Så om vi tittar på det här nu utifrån de aktörer som är engagerade för att möjliggöra god teknisk och digitala tjänster och att de verkligen bidrar till bra. Vad. Vi göra jag öppnar upp här för. Talare 6 Varsågod, Sofie sönder mig kallad nej, men jag vill bara börja med att säga att det här, när det gäller det här med att få vara digitala ombud så känns ju det som att det skulle vara en av de absolut viktigaste insatserna som regeringen kunde ta tag i just nu. 2021 så gjordes det en utredning när man belyste det här området inom ramen för utredningen kring lagstiftningen kring sammanhållen vårt omsorgsdokumentation. Det finns ett p som heter ombudstillgång till vård och omsorgsuppgifter som har gått på remiss. Massor av remissinstanser har ställt tillbaka om den inklusive integritetsskyddsmyndigheten. Talare 5 Men det ligger till. Talare 6 Så att där ser ni? Det skulle vara en otroligt framgång om vi kunde återupprätta möjligheten för vuxna att utse andra vuxna som ombud. Det behöver inte vara anhöriga. Det kan vara nära vänner. Det kan vara vuxna barn och så vidare. Det är ju en jätte, jätteviktig pusselbit. Vi jobbar nu med ganska offensiv utveckling av elva sjuttiosju.se på ett bättre stödja personer med kronisk sjukdom eller multisjukdom. Men just det här med anhörig perspektivet är att en pusselbit som vi inte får till sen vill jag också lyfta det som du sa med sekretess och informationsutbyte. Det är ju också en utmaning, jag är också. Jag är själv anhörig till en person med ganska svår funktionsnedsättning som bor på ett gruppboende. Och han har hälsomässiga utmaningar. Han åker in och. På sjukhuset. Dom personalerna på gruppboendet är jätteengagerade i honom. De har ingen aning om vad som hände på sjukhuset och jag försöker få kontakt och få någon som ringer upp och oftast är det ingen som ringer tillbaka eller också är det någon som ringer upp och har väldigt snabbt händig information så att och här finns ju nu ny lagstiftning som stödjer att omsorgspersonal har rätt att se alltså sjukvårdsdokumentation med patientens samtycke. Det är ju också en sån här sak som skulle underlätta. Också för oss som anhöriga händer med mina anhöriga. Så att det, men det är ju komplext. Det handlar om att system måste kunna prata med varandra, standardisering, investeringar som måste göras i i kommuner och regioner. Så att det. Talare 4 Nej, men jag, jag kan väl ta vid lite ändå när man nästan blir apostroferad. I alla fall känner mig träffad om inte annat så jag tänker att utan ja, jag tänkte det. Nej, men jag delar ju det här. Den här frågan delar jag ut tillsammans med Jakob forsmed som då är e hälsomyndigheten och liksom infrastrukturen för det hela, men också då givetvis acko där hon och jag jobbar då både i granskländet mellan hennes sjukvårdslagstiftningen och då. Socialtjänstlagstiftningen nu får vi. Är ju inget, nämligen det längre för ny socialtjänstlagstiftning nästa vecka. Nu kommer den det berättade ulf kristerssonens cit. Så ni tänker att då kan jag också säga det, men och den är ju väldigt efterlängtad. Men det är klart att liksom jag ser ju att vi har genomgått en ganska markant resa egentligen i Sverige, i synen på sekretess, i synen på integritet och i synen på hur man. Bäst egentligen skyddar. Tiden och det är väl som alltid ibland att i Sverige så tenderar den här pendeln till att slå ganska hårt åt båda hållen och ni har haft en tid där man tror eller tycker att man skyddar individen och den personliga integriteten genom att inte dela någonting överhuvudtaget och den får anlett att när vi pratar välfärdsspottfrihet eller organiserad brottslighet så är det bara en del av samhället som tjänar på detta, det vill säga brottslingarna och vi andra är brottsoffer. Och när? Vi tittar på liksom den här delen hur man bäst liksom skyddar. Personliga integriteten när det gäller hälso och sjukvårdsuppgifter så är det liksom egentligen individen som hamnar i kläm alldeles oavsett om vi talar utifrån en anhörig perspektiv eller individen själv som är drabbad av någon form av kognitiv till svikt för den delen eller för den delen. En sjukdom där man behöver hjälp stöd. Men när man ser nu att också då pendeln bara är svänga ganska jävligt tillbaka de uppdragen som regeringen har gett. Vi har ett sammanhållen både och omsorgsdokumentation sedan förra året. Jag. Jag delar din uppfattning av att. Tyvärr är det ju alldeles för få kommuner och regioner som ny. Möjligen har vi ett län nu, det är mitt hemlän region Kronoberg, så nu är det tillsammans med de åtta kommunerna har samma journalsystem. Vilket kommer vi då underlätta otroligt mycket att förhindra då att personer hamnar mellan stolarna så möjligheterna finns ju de nyttjas inte riktigt och sen har vi andra delar som behöver lösas och inte minst då när man som förälder inte liksom kan ha koll över sitt barns. Barns egna Journal för att de har fyllt 13 och allting faller mellan stolarna där med. Så men mycket får göra, men regeringen har ju också gett fler. Förare att liksom flytta fram positionen här och jag tror vi hade landat definitivt i att den tiden när man bäst skyddar individer genom att inte dela information och inte tillåta den är liksom förbi utan snarare liksom på på eget kommando. Precis som vi nu ser bankväsendet ända sedan när det gäller bank id och swish nivåer och sånt där att jag då kan säga så här? Nej, men jag känner mig lite osäker här om jag ska. Swisha mer än 5000 kr. Ja då är det som. Min nära så här vän eller make eller dotter som ska godkänna den svischen då har man. Valt. Själv och precis på samma sätt så borde det ju vara att vuxna människor kan också lämna över den möjligheten till andra. Så jag är helt med. Talare 7 Jag tänker ganska mycket hur patientperspektivet, men hur anhörigperspektivet också så? Är det ju så att det det har inte bara digitala möten, men jag möter ju de här anhöriga som mejlar till mig eller ringer till mig och vill kunna få veta vad hände? Inte minst med de unga vuxna inom psykiatrin? Det är otroligt mycket vanligare än de eller i demensbandet eller de är kognitiva funktioner och jag tänker att att vi är väl alla här, nästan anhöriga på något sätt i den här sitsen. Men det är ju ganska hemskt att stå utanför. Den här möjligheten att vet? Jag tänker också att händerna slagit väldigt hårt för att skydda individen när man eller patienten när man ibland gör faktiskt patienten en otjänst tror jag. Talare 1 Så var ser ni det absolut viktigaste att göra för att nu stödja anhöriga som idag tar ett stort ansvar för sina närstående inom vård och omsorg. Liksom ett politiskt finns det några andra aspekter som är jätteviktiga att vi faktiskt börjar arbeta med nu eller för igenom. Talare 7 Jag bara då håller jag på den här ombudsfunktionen. Det känns ju otroligt viktig att man också kan fatta ett beslut man kanske kan fatta ett beslut att i den här personen jag kommer att vilja ha som mitt ombud när det behövs. Det har ju också två föräldrar som har varit i den här demensvängen och ändå där min pappa ändå kunde säga att det här kommer nog jag att behöva hjälp med sen och man behöver inte aktivera den kanske. Talare 5 Med det gjorde. Jag håller helt med och jag noterar att en av de sakerna som hjälpte oss. Mamma mig under de här fem åren. Han blev allsjukare. Det var framtidsfull. Makten alltså. Det var ett fantastiskt lagstiftningsförslag, visserligen med brister visserligen liksom med. Att den är inte helt utan köps av till exempel mäteriet och så vidare. Men det är ju sånt vi får jobba vidare med och finjustera. Det är helt OK och att liknande just framtidsfullmakt. Möjlighet skulle även då kunna införas som ett lågt hängande första steg även nu i de digitala lösningarna om det så är då bank. Bank i d motsvarigheterna, konkurrenterna och. Elva 77 med lösningarna i. Precis ju parallell med det det vi pratar om med. Det det du lyfter fram anna. Samtidigt så tror jag det är oerhört viktigt att vi också inte helt släpper taget därför att 1973 så låg Sverige liksom i framkant med en av världens första dataskyddslagstiftningar datalagen. Vad vi inte har haft är ett integritetsskydd, alltså andra länder skrattar mot Sverige därför att vi är så öppna med våra personuppgifter med länder som har en historia av stas i rapportering och liknande så att och sen har pendeln gått nästan varvet dumt för att när datalagen infördes då var det ju för att vi skulle skyddas från statens övervakning där vi måste. Talare 6 Vi måste komma ihåg. Talare 5 Att vi nu rör oss in i som gör det här ännu mer komplext. Det är att vi går mot hela pendeln har liksom gått nu ett varv. Vi är där att vi köper de stora plattformsjättarnas digitala lösningar använder dem i svensk hälso och sjukvård. Och det har. Juridiska komplikationer i sig och där har risker i sig. Jag säger inte att vi ska sluta. Jag bara säger att vi måste fortsätta utbilda oss för att det kan inte bara vara att det sitter en apputvecklare någonstans som ska göra ett fint verktyg för en anhörig eller en drabbad och inte tar någon hänsyn till vad varken data. Integritet eller säkerhet? För det här är ju säkerhetsfrågor alltså. Vi kan ju behöva se. Det är ju en personlig integritetsrisk. När hjärtstartar man paket inte funkar när de per larmsystemen som vi använder i hammen inte funkar. Det är ju också integritet och det du säger mänskliga rättigheter livshotande. Kan inte bara släppa alltihop så att ja, vi måste vi kan göra dem lågt hänga med frukterna. Vi måste också jobba vidare med det svåra. Talare 1 Innan det rör sig in i hemmet är det. Som vill tillägga något här? Talare 4 Nej, men kan man bara säga att regeringen när vi tillträdde var ju väldigt tydliga med det här, just att anhörig perspektivet skulle stärkas. Det var ju en utav de viktiga punkterna i tideavtalet och det första jag gjorde nästan var ju att tillsätta då den utredning som Gunilla malmborg nu driver, det vill säga då anhörig utredningen för att just hitta fler vägar framåt i vårt samhälle före från Region kommun, men också då från civilsamhället. Stort. Alltså verkligen stödja anhöriga på ett betydligt bättre sätt än vad vi gör idag ser ju väldigt olika ut inom olika sjukdomar och olika grupper och där behöver man ju hitta vägar framåt och lära av de bästa för vissa eller vissa anhörigrupper är ju fantastiskt välfungerande. Det finns en jättebra stöd där andra mindre bra, så jag tänker liksom att när den jag ser fram emot att ta emot den utredningen, det är en väldigt viktig del för i värsta fall när vi pratar demens särskilt då så är det ofta då. Äldre herre som tar hand om sin ännu äldre, stöpligare fru eller vi seversa och risken är ju då att om vi inte sköter vår kort rätt och kan stötta de här anhöriga, då är det ju inte en plats för särskilt boende vi behöver, utan det är ju två och då skjuter vi oss själva i foten ganska rejält och jag är helt övertygad om jag har ju mitt förflutna som kommunstyrelsens ordförande i Växjö och jag är helt övertygad om att varje krona har sätt in från kommunens sida i stöd till anhöriga. Om det kan vara en äldre lot som det kan vara än fasta omsorgskontakt har man ju nu, men även då på särskilda boende eller om det kan handla om att jobba aktivt med ofrivillig ensamhet, ha lite mer avlastning ger möjlighet att kunna fika någon timme extra eller ta ett politiskt uppdrag som man kommer ifrån hemmet ibland för lite avlastning. Så jag är helt övertygad om att det ger ganska mycket pengar tillbaka. I att man orkar lite längre och att man också gör det. Med en bättre kvalitet dessutom för anhöriga kommer vi vara otroligt bolag framöver i det där demografiska utveckling som vi ser nu och inte minst så inom dansvården. Jag håller också på med en ny demensstrategi där då anhöriga perspektivet är otroligt viktigt och inte minst då från unga anhöriga för ser man utifrån det unga anhöriga perspektivet så är ju Sverige faktiskt ganska långt efter. Är duktiga ganska på liksom lite äldre, men när det gäller att möta unga både ifrån medarbetare i vår omsorg, men också då i samhället i stort så är vi ganska dåliga och där behöver vi bli väldigt mycket bättre och inte minst då när det gäller demens för en ni demens strategi och Gunilla malmbulls utredning. Det ser. Fram emot. Talare 6 Ja, och då var jag lite påstriden nu för att regeringen har lagt många uppdrag på e hälsomyndigheten kring digitalisering, men ingenting kring digitalt ombud så att det hade vi skickat in nu till anhörigutredningen, så jag hoppas att det kommer med där för det skulle verkligen vara en lärarlösning. Talare 4 Det handlar inte om. Talare 6 Ja, ja, det är en dags. Talare 1 Hands hands. Talare 6 Sen vill jag kommentera det här med barn och unga och åldersgränser. För det här är ju också en jättesvår och komplex fråga. När vi införde möjligheten att läsa sina egna journaler för tolv år sedan så var ju det här ett en fråga som togs politiskt till slut, därför att den var så oerhört kontroversiell. Och vi tog då fram ett ramverk för hur åldersgränser och hur vårdnadshavare skulle kunna få tillgång till barns uppgifter och hur länge barn själva kunna eller när barn kunde få tillgång till dem själva. Det här remissades ju runt i regionerna som ju då är ansvariga. I det år tills man satte in foten. Sen har vi gjort en justering sedan dess. Nu har vi gjort en jättestor utredning igen för något. År sedan och föreslår en mer flexibel lösning därför att vi ser att både tekniken utvecklas och också vad ska man säga mognaden i att hantera information? Samtidigt så handlar ju det här både om att stödja unga som med svår sjukdom som behöver sin vårdnadshavare eller sina föräldrar, men också att skydda integriteten hos. Unga, som kanske lever i i hederskontext eller eller vill hantera sina vårdar men själva, även om man är omyndig för det här är ju jättekomplext. Nu har ju även regeringen gjort en utredning som har kommit fram till en ett annat förslag än vad inera gjorde och vi vet att regionerna de hade olika uppfattningar kring ineras förslag. De har också olika uppfattningar kring regeringens förslag så att det är ju enormt svårt att komma framåt och det här är så känsliga frågor, även om alla är överens om behoven. Talare 7 Förlåt, nej, men jag vill från sjukhuset vill jag ändå lyfta in liksom personalens behov också. Det är inte lätt att vara den här personalen som är där och tar emot de här samtalen. Hur ska man veta att det är rätt? Det kanske. Det är ju handlar ju om det här hedersrelaterade saker eller att man det kanske inte är rätt anhörig som är den som ringer och säger att att jag är son och jag behöver få veta det här vet vi att det är den som den här. Patienten egentligen vill dela sin information med så det man det behöver man också ha med i det här. Och. Man också kan tydliggöra då med en ombudsfunktion tänker jag. Det blir tydligt att det blir den här personen eller de här och inte vem som helst och det gäller ju inte bara digitalt, men det handlar ju också om digitala möten, tänker jag. Talare 1 Mycket nytt, det öppna ny till mig. Talare 3 Tar den väldigt kort kommentar, ja då från ett forskningsperspektiv, nej, men för jag tänker att vi fortfarande också har väldigt mycket kunskapsluckor kring de här frågorna. Vad är de bästa lösningarna? Vad vad tycker patienter, vad tycker anhöriga och just de här känsliga situationerna som ni lyfter med tonåringar liksom övergången från? Förälderns ansvar till att man som tonåring blir mer autonom och man har självbestämmande och faktiskt också har en en egen integritet och kanske inte vill att ens föräldrar ska veta allting och så. Det jobbar vi jättemycket med universitetet. Vi har en förhoppningsvis en doktorand som disputerade. In. Till hösten som just har studerat barn och unga och föräldrar och tillgång till immunen. Så här tror jag att universiteten och akademin också. Behöver göra mycket, mycket mer för att vi liksom ska få. Vad heter det på fötterna i de här ganska svåra frågorna? Och jag tänkte också väldigt mycket på det här med vårdpersonalens perspektiv för att det är inte så lätt och det är inte lätt att veta när man gör rätt eller när man gör fel och då kanske det slutar med att man inte gör. Och här tror jag också att Akademien skulle kunna komma in och kanske stötta upp med vidareutbildningar med liksom diskussionsforum möjlighet att diskutera de här svåra frågorna och kanske hjälpa till och ta fram. Förslag på hur man kan hantera de här. Person, för det är svårt. Talare 1 En sådan, så kommer jag lyfta. Maria i att henne här. Talare 6 Jag kan bara säga att Maria du har ju varit delaktig som du sa i i forskningen kring journalen på nätet att invånarna kan läsa sina egna journaler och det har ju varit helt avgörande kan jag säga för regionernas vilja att göra det här införandet? Att ni visade på de oerhörda den oerhörda nyttan för för patienter och invånare så att jag tror det är jätteviktigt att den här typen av ny teknik beforskas hela tiden ur ett invånare och medarbetarperspektiv. Talare 1 Med det Media jo. Talare 5 Jag har också en enorm lucka eller jag ser en enorm lucka som jag skulle vilja att vi pratade lite om och den handlar om utbildning och information om kunskap i alla led. Därför att jag tror att så mycket av det här simmar runt därför att vi inte vet vad vi pratar om. Vi vet inte varför, och det är allt ifrån just sjukdomstillstånden som sådan, va? Så är det ju tyvärr fortfarande så att vi jobbar i silos här inom vården inom omsorgen. Vi har omsorgspersonal som inte. Kan så mycket om de olika sjukdomstillstånden, deras produktion och så vidare. Vi. Slarvar på liksom och då kommer vi och sen när vi ska då införa komplexa lösningar i det här. Vad är det vi pratar om? Jag sitter som anhörigrepresentant i någon sån här utredning, liksom intervjugrupp. Och och vi måste veta vad vi pratar om när vi forskar till exempel om saker eller när vi utbildar de saker, för annars kommer vi aldrig komma framåt. Diskuteras så oerhört mycket om forskning om botande av alzheimer, men vad händer med de som redan är sjuka då omsorgspersonalen behöver utbilda? Och de anhöriga behöver utbildning om de här verktygen, vad de ska göra för nytta och vad de ska använda sig och det är. En sån. Talare 1 Här ytterligare lågt hängande frukt som vi kan jobba med redan idag. Jag tänker vi lär oss precis in i det här nu. Vi rör oss in. Nu kommer ju tekniken mer och mer bli en del av vårat hem den kliver in och forskningen. Vad gör vi hur vi arbetar? Jag tänker er till dig Maria tenné till att tala. Vad innebär det för anhöriga som vi ser idag när vården? Och och vi kan arbeta med det här. Talare 2 Ja, men det innebär ju helt klart att vi kommer få ta ett större ansvar och liksom bli involverade i högre grad och det tror jag att det är precis som vi har hört många andra som gärna vill. Men man behöver redskapen för det. Och jag tänker på precis som du lyfte Maria att det där universitetet spelade en så viktig roll så att vi har liksom kunskapsbaserade beslut nu med de här utredningar och remisser och så där att vi verkligen vet vad är det de anhöriga önskar verktyg. Vad är det patienterna behöver för verktyg? Så dels att vi forskar mer på det. Sen har vi som universitet också möjligheten att vara en plattform där vi kan bjuda in till samtal så att vi får alla de här olika perspektiven. Jag sa inledningsvis att med sin teknik är ett väldigt brett område. Det är det ju verkligen och vi har hört någon också. Komplext. Är och hur många olika? Disciplin men men också ämnen och beslutsfattare och lagstiftningar som allting hänger ihop. Man drar i någonting och så då rör det sig i andra änden också. Och där har vi ju en stor fördel vi i Uppsala universitet att bara brett och kunna liksom bjuda in till de här diskussionerna så är det ju superbra att vi får höra. De här olika. Idag forskningen? Absolut, den ska vi fortsätta att träna. På det och utbildnings. Aspekten som du lyfter, dels det den grundutbildningen som vi har. Även också att verka med för det livslånga lärandet och den kontinuerliga kompetensen. Hans försörjning och kompetenshöjning inom den personal som finns idag inom sjukvården och alla har olika nivåer, allt från akademiska huset ut till vårdcentraler och hemsjukvård finns ju en jättestor mängd utav aktörer. Talare 1 Anna tar gärna emot micken nu nej, men. Talare 4 Nu kommer vi gå in på betydligt roliga saker, tycker jag. För när jag var inne på möjligheterna med den medicinsk tekniska utbildning eller utveckling jag, men också då med välfärdsteknik, utvecklingen och vad detta kommer liksom ändå innebära. Det kommer ju inte vara allt annat lika. Vi kommer inte bedriva äldreomsorg som jag har gjort tidigare. Vi behöver definitivt hålla två bollar i luften eller tanke i luften samtidigt, givet att man kan ännu inte borta alzheimer. Man kan ju mota och vi har liksom en fantastisk era alltså framför oss tänker jag mig. Både när det gäller diagnostiken inom alzheimer. Och demens, men också då när det gäller läkemedel. Men samtidigt har vi då väldigt många då som inte kommer vara föremål överhuvudtaget för läkemedel och som då vi givetvis behöver ha en värdig vård och omsorg. För där har vi då äldreomsorgslyftet, inte minst då från regeringens sida där man understödjer grundutbildningen. Man kan också läsa vidare då till speciell undersköterska inom demen. Där vi då höja om man säger ta golvet för den kvalitet och den utbildning som vi har för våra uskor, men också då inom sjuksköterskorna. Jag tycker liksom att nu när vi då får ny jag tänker jag jobbar mycket då med välfärdstekniken när vi ser vad vi det kan underlätta vad det kan göra, dels för att bedriva en mer trygg och säkon så utifrån individens perspektiv med integriteten bevara där man kan bo kvar hemma längre. Klara sig hemma själv länge tillsammans och givetvis ibland med anhörig, men ändå då klara sig själv och bibehåller sin integritet. Det är ju fantastiskt, men sensorer med läkemedelsrobotar med framförallt som jag har sett nu, inte minst då i Lund där man har digitala hembesök istället där man då träffar en och samma ungdompartiska och kan ha en avstämning. Och idag känner jag mig så här och så här och då kanske jag inte behöver ta lika mycket läkemedel, för jag mår rätt bra. Då har man en en diskussion en överenskommelse. Själv för att man har läkemedels jobbar på ett enda man tar de bilderna som kom ut. Så där sker ju hela tiden en väldigt fantastisk utveckling. Vi har sensorer nu på vissa särskilda boenden, inte minst för i stäng näst på de kommunala boendena där de får in jättemycket data och med hjälp då av att vi behöver ligga i framkant, inte bara när det gäller läkemedel eller diagnostistiken när det gäller exempelvis demensen utan också kunna tolka all den data som nu tar del av. Bolag, så vi vill ju inte bara ta not forskare när det gäller de delarna, utan vi måste ju kunna nyttja då all den data som kommer in och kunna då slutsatser av att nu har hällesbungit väldigt mycket på toaletten. Det är kanske en begynnande. Urinvägsinfektion när vi behöver sätta in detta av detta och sen då göra hälsan eller en. Trygg och säker mål. Talare 1 Så naturligtvis problematiseringar och jag tycker nämligen vad ylva det här för vårdgivarna. Och sen tar jag den här och det innebär att nu kan ni börja räcka upp handen om ni vill. Talare 7 Ha den nej, men det här är en stor omställning för vårdgivare. Jag tror att det här vi kommer att bedriva mycket mera vård i hemmet. Det är ju liksom nära vård hela den omställningen men också sjukhusvård i hemmet och så då kommer det att vara anhöriga som är närmare patienterna. Många bor ju tillsammans, men det kommer också vara så så och det är ju en jättestor kulturresa för oss i sjukvården. Och vi är inte. Vi tycker att vi är förändringsbenägna, men vi är inte det. Det är svårt. Det är helt nya arbetssätt. Det är ganska svårt. Vi har pratat ganska mycket på Akademiska om digitala vårdmöten och här kommer det då att bli till och med anhörig. Och man kan som vårdgivare, även om man har träffat tusentals patienter. Nu ska man träffa dem på en skärm. Man kan inte undersöka dem, man vet inte. Sitter någon annan där man kanske inte kan tolka kroppsspråket och man får inte riktigt ficka den här kontakten fattade den nu. Så jag tänker att det. En en stor kulturresa för oss och. Allt det som också handlar om sekretess och integritet för vårdpersonalen. De funderar ju också kring det, så här blir jag inspelad här. Vad händer om året har ju blivit det så har ju sådana ärenden, så det är stor en stor resa för oss och jag tycker det känns så kul att vi har en. Implementering ja men. Snart ska jag ta ännu mer anspråk. Nej, men det är det är svårt och jag tror jag tänker också på det som vi lyfta ut. Bildning. Vi behöver utbilda oss själva och och patienterna och de anhöriga. Talare 1 Så fick man innebära att elva sjuttiosjus personal kommer behöva bli tekniskt kungliga. Nu är det den här typen. Telefonsamtal ni kommer. Talare 6 Du vara hemma sjukvårdsrådgivningen. För det är ju vi, det är inte vi vi tar fram de tekniska stöden och kunskapsstöd och så till sjukvårdsfördelning. Men de. Talare 5 Ja, så är det inte ni? Talare 1 Ska lösningar. Så vad kommer det innebära för? Talare 6 Det finns ju tidigare tillfällen när man har jobbat med distans, monitorering eller hemmonitterering där där sjukvårdsutgivningens personal har varit filtret när man just ska bedöma avvikelser och så i data. Nu kan man ju säkert använda a i så småningom för att bli ännu mer effektiv. Talare Och. Talare 6 Så men. Och sen tänkte jag på det här med utbildning också är väldigt viktigt, för det är ju också något som vi möter. Det är väldigt svårt att uppmana patienter och invånare att använda till exempel elva, 77 tjänster om man inte gör det själv så att det är väldigt viktigt att vårdpersonalen också är inne och läser sin bolag och bokar sina tider och sen hur det är att vara användare. Talare 1 Vi skulle ta en liten mikropas och kolla av. Har vi några som har skickat via chatten? Nej, har vi någon här i e? Torg som vill. Men då går vi vidare. Maria, vad ser du kommer behöva beforskas i det här nu när vården kliver in ännu mer. Vad om du vill ge liksom en liten reflektion till det som. Sa alldeles nyss. Talare 3 Nej, men jag tänker att jag har skrivit. Jag har försökt förberedd mig lite här. Nej, men jag har också skrivit mycket om det här med utbildning naturligtvis och stöd resurser. Jag tänker också att vi. Som som forskare och som när man utvärderar den här typen av insatser även i när man inte är gör det inom forskningen utan så tycker jag fortfarande att man i väldigt hög utsträckning glömmer bort att anhöriga är en viktig användare. De blir nästan skugganvändare av teknik. Talare 6 Vi. Talare 3 Vi utgår från till patienten som använder och fast. Vi kanske egentligen vet att det är de anhöriga så låtsas vi inte om det i våra modeller. När jag tittar på implementeringsforskningens modeller så. Lyfter. Personalen vårdpersonalen patienterna är oerhört viktiga. Det är om. Finns liksom inte där och det tror jag är någonting som vi verkligen måste. Förändra även vi som forskar om det här, att vi faktiskt ser alla kring kring de här frågorna. Sen tänker jag också på. Jag tycker inte om att prata introperabilitet därför att jag tycker att det är så fruktansvärt ont. Tråkigt, men jag tänker att i och med att det är oerhört viktigt. Jag ska inte vara sån det är bara jag som inte är så bra på standardisering. Men jag tänker att i takt med att vården flyttar allt mer hem också så är det också oerhört viktigt att en teknik som vi skickar ut i hemmet är synkroniserad. Att det inte är så att jag har fått min blodtrycksmätare från primärvården och jag har min. Vad det nu kan vara olika medicinteknisk utrustning, olika appar i telefonen där jag ska svara på enkäter eller skicka in i hälsoinformation till olika avdelningar för i allt högre utsträckning blir vi ju. Vi blir ju inte bara kroniskt sjuka. Vi blir multisjuka också vi vi gör alla möjliga tekniska lösningar hemma som jag själv liksom rapporterar till olika enheter på sjukhuset och primärvården. Och det tror jag att vi måste bli också mycket bättre på. Det tror jag också att forskningen kan ha en jättestor roll, fast kanske andra forskare just jobb då? Talare 1 Skulle han nog inte? Jag tänker Maria. Hur vill anhöriga liksom? Vilka erfarenheter hur kan anhöriga dela sina erfarenheter och insikter så att de kommer in i utvecklingsprocessen? För det är där vi befinner sig då det är en enorm utvecklingsprocess inom det här idag. Så vad har du för reflektioner om det? Och sen så lämnar vi vidare just den här att integrera anhöringarna i utvecklingsprocessen. Talare 5 Jag tror jag tror att de anhöriga står där redo och vill hjälpa till. Och just att jag använder ordet hjälpa till inte av en slump, därför att jag det här anhörigperspektivet i vården. Det är ju inte en den anhöriga som har ett behov. Det är ju faktiskt den sjuka, den drabbade den närstående. Beroende som har behov och sen är jag en möjliggörare och då har jag som möjliggörare behov att applikationen ska vara lättanvänd eller att det ska vara lätt att skilja på rollerna om det är den sjuke som gör något eller om det är jag som gör något då alltså och sen har jag ju rättigheter som sagt eller behov som anhörig, men anhörigperspektivet är ju ett underordnat perspektiv som möjliggörare och det det det tankesättet gillar jag lite grann. Därför att vi finns här som tillhandahållare. Talare 1 Vad behöver anhöriga? Talare 5 Men, vad behöver vi? Vi behöver bli inbjudna. Men vi behöver också självklart bjuda in oss själva. Vi har demensförbundet, vi har olika för. För olika typer av andra sjukdomar, men vi har också en bred anhörigförening i Sverige, ett anhörigförbund så att vi står ju redo. Vi vill hjälpa till liksom fråga oss, men vi vi måste bli bättre själva också själv. Talare Och. Talare 5 Skriva debattartiklar eller slå oss samman både i på svensk nivå och på på internationell nivå ge. Och sprida för. Den bortglömda forskningen i många sammanhang därför att det är så mycket eller diskussion om som jag säger bot läkemedel. Men det finns faktiskt saker som vi bara behöver forska i att lära oss. Var med bödeln är där det palliativ vård i ett visst skede och det måste vi börja acceptera. Men vi är redo och vi jag kan bara ta på mig som ordförande för det mer reningen i Stockholm att jag ska försöka bli bättre själv. På nu tillträdde jag i mars. Jag har inte hunnit så långt, men att faktiskt se till att vi. Mår ut mer till att erbjuda vår hjälp att vara med och ta fram hemsidor lösningar, appar som testgnippigs helt enkelt så ja. Talare 1 Som räcker över nyckeln sen till Anna så kan. Talare 5 Vi kan vara redo. Talare 4 Men jag jag tog, har du frågat mig eller kan babbla? Ja, det är bra nej, men jag tror så här, jag tycker att detta är det är lite intressant. Det är lite kulturkrock också. Hälsosjukvården har ju ett perspektiv och ett förhållningssätt och ett lite andra ingångsvärden och socialtjänstlagstiftning och kommunerna har ju ett lite annorlunda perspektiv. Där man kanske då är lite mer vana av att faktiskt dra nytta av att ta hjälp av anhöriga. Man möter dom också, kanske lite mer. Ja vanligt förekommande. Jag tycker att det till att börja med om man bara ska kommentera det här med forskning och så vidare, jag tycker det är fantastiskt att vi nu äntligen får socialtjänstlagstiftning som faktiskt ska vila på forskning och beprövad erfarenhet för alltså. Fram tills nu har vi alltså inte haft en socialtjänstlagstiftning som vilar på de premisserna. Vad de vilar på det har ju givetvis skiftat, men det är ju ändå härligt tycker jag att vi intar den den ingången också när det gäller socialtjänstlagstiftningen var på då hela äldreomsorgen enligt från mitt perspektiv vila på. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi tillgodogör den forskning som faktiskt finns se till att den kommer de till del som faktiskt st nytta utav. Ja då när tillträde till mälardminister fick ju förmånen att sitta med äldreforskarrådet i Sverige 15 de kanske mest framstående äldre forskarna inom olika områden tycker otroligt mycket kunskap och liksom utbyte av att sitta och diskutera med dem. Men och det är ju jättebra för mig. Jättebra för. För mig, men det får ju inte jag i första rumkan som skulle ta del av deras nya forskning och de rönen och de liksom nya upptäckterna som har gjorts där utan vad jag gjorde var ju att koppla samman dem med l kompetenscenter på Socialstyrelsen så att vi nu, minst två gånger per termin har stora seminarier där vi då bjuder in både politiker, men framförallt då de som jobbar medarbetare inom äldreomsorgen för att ta del av både goda exempel från olika kommuner runt om i landet, men framförallt då forskarna och de senaste rön. De olika områden. Där har vi haft det nämns. Vi har haft välfärdsteknik. Vi har haft nutrition för allolyckor och vi har andra saker nu då framöver som vi ska titta och djupa i lite till och då kommer ju då den informationen forskningen dem till del som jobbar med detta varje dag. Det tror jag man behöver bli väldigt mycket bättre på alldeles oavsett vad vi pratar om. Och ska man då titta på den musinstekniska utvecklingen, men framförallt då välfärdstekniken så har ju många kommuner nu showrooms lägenheter där man då bjuder in både den äldre eller patienten och. De anhöriga för att skanna av vilka olika hjälpmedel som finns, men också den välfärdstekniken som finns att erbjuda så man får prova. K bara för att man det är ju liksom hur mycket som helst som vill trycka ut i form av hjälpmedel också välfärdsteknik som inte sen används. Och det är klart att man måste göra det i en trygg miljö på vad påverksamheten att lära sig ställa frågorna, ha fantastiska pedagoger då som sitter där och kan lära ut vad det de olika delarna kan innebära. Och sen så kanske du bara tar nagier först och sen så kommer du tillbaka nästa gång och så kan man dra nytta av det istället. Det borde vi bli mycket, mycket, mycket bättre på att. Men det finns många kommuner som ligger i framkant. Talare 7 Så fort? Ja nej. Talare 6 Men jag kan väl säga att vi har ju tagit fram väldigt mycket öppen information kring anhörigperspektivet både på elva, 77 vad man har för rättigheter och stöd och möjligheter. Vi har också en tjänst som heter vårdhandboken som riktar sig till medarbetare i vård och omsorg. Men vi vet att väldigt många anhöriga använder den. Det handlar om till exempel skötsel av medicintekniska produkter och hygien och och. Bemötande och allt möjligt som som även anhöriga har nytta av. Men när det gäller just de här inloggade tjänsterna som krävs inloggning med bank i d så blir det liksom lite stort. Och just det här för då då riktar man sig till den enskilde och det kan jag väl säga att vi vi kan nog bli mycket bättre på att tänka in anhörig perspektivet i fortsättningen. Vi jobbar mycket med användartester, mycket med patientföreträdare, men inte anhörigföreträdare så att det det tror jag till mig efter idag. Talare 2 Jag tänker här också som forskningen. Kan ju också bli bättre på att sprida de nya resultat som ni kommer fram till det. Det är väl lite ibland en kulturarv att ja, men nu har man kommit på någonting genom upptäckt, någonting och så är liksom det nya spännande klart. Där har vi en jätteviktig roll att verkligen se till att de här resultaten kommer ut och kommer till nytta i samhället då inom vård eller perspektiv och använd perspektiv. Så vi diskuterar idag, men även andra discipliner. Och tänker också att vi vi är ett universitet är vana vid att just föra den här typen av diskussioner där man tycker olika. Det var kulturkrockar tror jag. Jag hörde tidigare eller kulturomställningar och liksom man har olika perspektiv och sådär och tids tidsperspektiv också för det vi pratar om idag. Det är ju saker som behövs nu. Talare 5 Tid. Talare 2 Och som har behövts länge och det är ju en del utav den forskning nu vi bedriver. Men vi tittar ju också mycket framåt. Vad kommer sen? Och vad? Vi beforska idag, så det är också någonting liksom. Den här mötena över gränser och över organisationer, att vi förstår våra olika perspektiv och dra nytta utav dem, för vi vill ju alla till samma mål. Vi vill att det ska bli bättre för oss alla i välfärdssystemet. Talare 1 Vi bränner med oss. Det är två minuter kvar utav det här panelsamtalet och jag tänkte att här har vi ju representanter från anhöriga, vårdgivare, leverantörer, akademi och politik. Om ni får micken. Har ni var att säga något? Det här är jätteviktigt för oss. Den bilden representerar när det gäller anhörig möjliggörande, anhörigperspektiv. Vi börjar. Men. Talare 7 Det handlar inte bara om digitalisering, utan jag tror att det handlar om att bjuda in de anhöriga i vården och se dem som faciliterare och. Ja men ett. Ja faciliterare för att få den bästa vården för våra patienter. Det är ju det vi vill. Talare 5 Kan jag ju skriva under på då? Men jag kan också slå ett slag. Forskning är en sak utbildning om forskningen någonting annat implementering av forskning. Vi har innan forsknings resultatet tar tio till 15 år innan de faktiskt är implementerad. Talare 1 Nu kommer vi tända? Talare 4 Vad ska man ha ett forskningsperspektiv så tror jag det är väldigt viktigt det här nu väldigt mycket inom mellansorg som gör mest verksam inom och då tror jag det är väldigt viktigt att vi har full forskning att vi tittar vad som funkar, vad som inte funkar bara för vi måste hjälpa kommuner och regionen i att hålla liksom att ha ett omvärldsperspektiv och liksom följa allting. Det går inte utan vi måste sprida goda exempel, för det är precis så som Maria säger, många utav de här lösningarna vi pratar om nu måste finnas. De skulle ju varit på plats för länge sedan. Så nu måste vi hjälpas åt plocka arm, sprida goda exempel, men framförallt också då ha folkforskning på det som vi gör nytt nu också. Och jag kan väl säga, jag tycker du, är du föredömer som säger hur du tar med dig? Så jag tänker att jag tar verkligen med mig ombudfunktionen härifrån och ska hålla ögonen öppna för den, för det var ju det jag skulle säga, det finns. Det finns ett färdigt lag, en lagtext så här alla remissinstanser står bakom ta och så klistrar jag in den bara i patientgatan så är vi ju check på den sen det är vad jag önskar. Talare 2 Ja, jag vill slå ett slag givetvis i forskningen och att det måste vara kunskapsbaserade beslut som vi fattar nu. Det måste ske mycket saker och de besluten måste vila på kunskaps dyra glädjande nya lagstiftningen så och de viktiga framstegen där. Talare 3 Toppen, och jag är ju inte bara forskare inom hälsoinformatik, utan jag forskar ju också om implementering och det känns ju som att det kommer vara allt mer viktigt nu för att det handlar väldigt mycket om att inte bara hur tar vi fram de nya bra lösningarna utan hur frågar de faktiskt i användning i vården så att det hoppas jag. Så att det kommer att finnas kanske både mer resurser för implementeringsforskning och. Bra samverkan därför att implementeringsforskning är så i väldigt hög grad beroende av att man har. Bra partnerskap med de som ju faktiskt måste göra implementeringen om det är Akademiska sjukhuset eller ute i kommunen eller hozinera, så det hänger på att vi jobbar tillsammans. Talare 1 Det avslutar detta samtal om anhöriga och den digitala vården. Stort tack till panelen. Stort tack till alla er som har varit här.