Ola Winberg

Filosofie magister i historia och latin, filosofie doktor i historia och universitetslektor i utbildningshistoria

Akademisk koordinator för Enlight, se här och här

Medlem av SEC, Utbildnings- och kultursociologi samt av SHED, Uppsala Studies of History and Education

Kursledare för Utbildningens framväxt och villkor, ämneslärare och Sociala gruppers utbildningsstrategier

Filosofie magister i historia och latin 1998

Forskarstudier i historia 2002-2006

Sedan 2007 anställd vid Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier (EDU)

Studierektor vid EDU mellan 2013 och 2020 med ansvar för bland annat ämneslärarprogrammen och internationella kurser

Disputerad i historia 2018 på avhandlingen Den statskloka resan: adelns peregrinationer 1610-1680

Akademisk koordinator för Enlight vid Uppsala universitet sedan 2020

Min forskning har framförallt berört tidigmoderna förhållanden med tyngdpunkt lagd på svensk 1600-talshistoria.

För närvarande arbetar jag med att översätta, kommentera och ge ut en resejournal. Denna journal skrevs av den för eftervärlden föga kände Carl Lilliecrona (1620-74) då han reste i Frankrike, Italien och Schwiez åren 1642 till 1643. Journalen ger en detaljerad inblick peregrinerandet, det vill säga den typ av resande som framförallt unga adelsmän använde som ett sätt att slutföra sin utbildning. Journalen skrevs på latin och mitt arbete består av att översätta texten till engelska samt med hjälp av en kommentar och inledning placera den i en förklarande kontext. Bland annat handlar det om att klargöra hur Lilliecrona använde sig av den samtida guidelitteraturen, en genre som blev allt populärare på den tidigmoderna bokmarknaden i takt med att resandet expanderade. En populärvetenskaplig presentation av detta projekt finns i Forskning och Framsteg, nr. 3 2021.

Arbetet med Lilliecronas resejournal är en utveckling av mitt avhandlingsprojekt. I avhandlingen Den statskloka resan: adelns peregrinationer 1610-1680 har jag studerat adelns kontinentala resor, grand tours, från start till mål. Utgångspunkten är brev, journaler och räkenskaper som redogör för vad resernärerna gjorde, var de vistades och vad de betalade för sina resor. Avhandlingen visar bland annat att resmål som Paris och Rom blev allt viktigare en bit in på 1600-talet och att adelsynglingarna lade ned betydligt mer tid på övningar i dans, fäktning och ridning, så kallade exercitier, än vad som tidigare har varit känt. Det fanns en levande diskussion om resandets nytta, vilken var kopplad till frågor om utvecklingen av stat och samhälle. Denna diskussion relaterade till adelns användning av resorna som ett sätt att reproducera sin sociala ställning och förbereda sig för statstjänst samt till statsföreträdarnas planer för landets utveckling. För en sådan som rikskansler Axel Oxenstierna (1583-1654) skulle adelns resande bidra till statsbygget genom import av bruk och vanor som utvecklade Sverige ekonomiskt, kulturellt och socialt.

Förutom frågor om tidigmodern utbildning och statsbyggande är jag intresserad av kulturhistoria och socialhistoria. I artikeln Johan Leijoncronas porträtt och kulturens plats i den svenska statsbygget på 1600-talet har jag diskuterat huruvida ett porträtt som numera finns i Nationalmuseums samlingar är målat i Rom. I en kommande artikel, Hey, där dansar en kavaljer: adlig fostran som satir på 1600-talet, skriver jag om hur ett på kontinenten mycket känt drama, Acolastus, användes för att svenska sammanhang satiriskt belysa adelns resande.

Som studierektor vid EDU arbetade jag med pedagogisk utveckling, framför allt ifråga om distansstudier och internationalisering. I ett par konferensbidrag har jag undersökt och diskuterat förutsättningarna för och utfallet av internationaliserade undervisningsmoment.

En sammanfattning av min pågående forskning finns i Forskning och framsteg, nr 3 2021. Jag har också talat om den svenska 1600-talsadelns kontintentala bildningsresor, grand tours, i poddradio och på TV.