Ansökan: En gränslös stat? Nationalstaten och de utflyttade befolkningarna i Mellanöstern.

Tidsperiod:

1 januari 2009 – 31 december 2011

Projektledare:

Åsa Lundgren

Projektdeltagare:

Inga Brandell, Emma Jörum

Finansiär:

Vetenskapsrådet

Bidragstyp:

Projektbidrag

Budget:

3 837 000 SEK

En gränslös stat? Nationen och de utflyttade befolkningarna i Mellanöstern.

Vilka förutsättningar har den territoriella nationalstaten att överleva i en tid av globalisering då människors rörelser över gränser sker i allt snabbare takt och då den moderna informationsteknologin inneburit att det politiska deltagande har blivit trans-nationellt, eller om man så vill, trans-territoriellt? Somliga har hävdat att den territoriella staten och nationen kommer att försvagas när befolkningar kan kommunicera och utbyta information över gränser, och relatera sina liv till flera olika stater. Många stater har idag betydande delar av sin befolkning utanför statens gränser. I vissa fall betyder det att dessa grupper har större möjligheter till politisk mobilisering och aktivitet än i landet de lämnat. Under senare år har noterats ett stigande intresse från avsändarstaterna för deras utvandrade befolkningar. Från att ha talat om "utvandrarna" har man övergått till att tala om den "del av nationen som befinner sig utomlands". Nya institutioner och nya initiativ har tagits för att inlemma de utvandrade medborgarna i en nationell gemenskap. Omfattningen av dessa statliga aktiviteter varierar starkt och är mer eller mindre framgångsrika. Ett lämpligt område att studera är Mellanöstern eftersom nationalstaten där är tämligen nyligen etablerad och därför att en emigration av varierande ursprung har skett från många av länderna. De tre länder som studeras, Turkiet, Syrien och Algeriet, har alla mellan 5 och 10 % av sin befolkning stadigvarande utomlands, varav stora delar i Europa. De har olika förutsättningar för att behålla relationerna med dessa, inte minst därför att dessa nationer och uppfattningen om vad det är att vara turk, syrier eller algerier inte grundas på samma typ av föreställningar. Inte minst varierar det hur betydelsefullt det egna territoriet framstår. Men de utvandrade grupperna varierar också i sin hållning gentemot ursprungsstaten, vissa är starkt oppositionella, andra mer neutrala, eller starkt nationalistiska. Studien av dessa tre fall, och jämförelsen mellan dem, belyser förutsättningarna för den territoriella nationalstaten att agera också som en transnationell politisk aktör och formerna för detta. Därmed kommer nationalstaternas omvandling, och integrationen mellan dessa, att beskrivas på ett globalt plan. De frågor som uppstår när i förlängningen den territoriellt suveräna värdstaten ska hysa inte bara migranter utan också statliga aktiviteter från avsändarstaterna berörs också i studien.