Ansökan: Berättelser om undergången. Det apokalyptiska motivets retorik och ideologi i litteratur och film, ca 1950-2010

Tidsperiod:

1 januari 2011 – 31 december 2013

Projektledare:

Jerry Määttä

Finansiär:

Vetenskapsrådet

Bidragstyp:

Projektbidrag

Budget:

1 500 000 SEK

Sedan andra världskriget har katastrofberättelsen varit en av vår tids mest seglivade och populära genrer inom både litteraturen och filmen. Med sitt stora genomslag har genren spelat en viktig roll i skapandet av allmänna föreställningar om vad katastrofer är och innebär, med en gemensam uppsättning berättelser och bilder som sammantaget formar inte bara lekmäns uppfattningar av katastrofer, utan också medierapporteringen samt, i förlängningen, politikers, forskares och andra beslutsfattares föreställningsvärldar.

Syftet med detta projekt är att genom ett antal strategiska nedslag granska, analysera och diskutera den moderna, anglosaxiska katastrofberättelsen inom litteratur och film sedan ca 1950. Förutom att skissera hur det apokalyptiska motivet gestaltats och utvecklats i en rad skönlitterära verk och filmer som haft ett stort genomslag, fokuserar studien särskilt genrens estetiska och stilistiska egenart, dess strukturer, retorik, lockelse och funktion samt några av dess underliggande ideologiska och politiska ställningstaganden. Med katastrofer avses här omvälvande och ofta oförutsedda händelser som drabbar ett stort antal människor och som vanligen medför kraftiga störningar i eller rentav ett sammanbrott för samhälleliga funktioner och sociala strukturer. De sträcker sig från naturkatastrofer av olika slag, överbefolkning, svält och epidemier till större haverier och katastrofer som har att göra med krig, terrorism och kärnvapen (även om berättelser om historiska konflikter, epidemier, m.m. sällan brukar räknas till genren). Särskilt fokus kommer dock i studien att ligga på så kallade postapokalyptiska berättelser, dvs. skildringar av de överlevande efter en omfattande katastrof, även om katastrofen i sig ofta också skildras inom ramen för samma berättelse.

Eftersom projektet utgår från grundantagandet att fiktioner i hög grad formar våra föreställningar, används för att bearbeta våra erfarenheter och fungerar som utlopp för våra rädslor och farhågor, kan dess grundläggande utgångspunkt sägas vara litteratursociologisk - en inriktning som sedan länge intresserat sig för samspelet mellan litteraturen och samhället, t.ex. för vilka bilder och berättelser som nått och påverkat en bredare publik. Analysredskapen i detta projekt hämtas dock också från science fiction-forskning, narratologi (ung. berättelseteori) samt i viss mån också från ekokritiken, en inriktning som sysslar med relationen mellan människan och hennes fysiska omvärld och hur detta formas genom bl.a. massmedier.

Projektet planeras bedrivas i drygt tre år och resultera i en engelsk monografi med särskilda kapitel om (1) det apokalyptiska motivets förändringar, (2) den apokalyptiska retoriken, (3) apokalypsen som ideologikritik, och (4) apokalypsens lockelse. Eftersom den moderna katastrofberättelsen utgörs av hundratals romaner och filmer kan studien endast göra ett antal välplanerade nedslag. Bland det tänkta materialet finns allt från några av genrens absoluta klassiker, av författare som John Wyndham, Nevil Shute och Walter M. Miller, Jr, till mer populärkulturella alster som filmerna Armageddon, 28 Days Later och inte minst The Day After Tomorrow. Till detta kommer också mer estetiskt experimentella verk av bl.a. J. G. Ballard, Brian Aldiss, Doris Lessing, Russell Hoban, Margaret Atwood och Cormac McCarthy. De litterära verken och filmerna kommer dock att behandlas med mycket varierande grad av utförlighet, med ingående närstudier av endast en handfull verk i bägge medier.

Trots dess stora publik och internationella genomslag är den moderna anglosaxiska katastrofberättelsen fortfarande en förvånansvärt underutforskad genre, särskilt när det gäller dess estetik och egenart. De få studier som finns tar oftast bara fasta på genrens teman och motiv, och det saknas ännu studier som jämför katastrofberättelsen i genrens två viktigaste medier (litteratur och film). I synnerhet inom ekokritiken har det länge funnits en ovilja att befatta sig med po