Collaborative neighborhood governance, ethnic associations and political integration

Tidsperiod:

1 januari 2019 – 31 december 2023

Projektledare:

Nils Hertting

Projektdeltagare:

Bo Bengtsson

Finansiär:

Formas

Bidragstyp:

Oklassificerat

Budget:

2 946 149 SEK

De senaste årens rekordstora mottagande av nyanlända har sammanfallit med en helt ny typ av social oro i redan marginaliserade och segregerade delar av svenska städer. Media har rapporterat om stenkastning, bilbränder, gängkriminalitet, skottlossning och mord. Nationella myndigheter har givits särskilda uppdrag att följa utvecklingen i de mest “utsatta” bostadsområdena och alldeles nyligen presenterade regeringen en ny delegation och nya pengar för satsningar på att motverka segregationen i dessa områden.Utveckling av utsatta bostadsområden är komplexa processer. Många faktorer och många aktörer har betydelse. En utgångspunkt för detta projekt är att en ojämn fördelning av invånarnas möjligheter att delta i och påverka utvecklingen av den lokala miljön inte bara är normativt problematiskt utan också bidrar till den sociala oro som vi idag närmast dagligen kan bevittna. Vi talar om denna förmåga att vara en del av den lokala politiken på samma villkor som andra medborgare som politisk integration. Invånare som inte upplever sig ha möjligheter att påverka gemensamma angelägenheter känner sig med rätta utanför. I sin tur riskerar detta politiska utanförskap att skapa misstro inte bara mot partier och politiker, utan också mot offentliga myndigheter och det politiska systemet som sådant.Under lång tid har stöd till etniska föreningar (invandrarföreningar) setts som en viktig mekanism för integration i svensk politik. I linje med det svenska ”folkrörelseidealet” låg det nära till hands att stötta organiseringen av ”invandrarföreningar” när Sverige under 1970-talet utvecklade en särskild integrationspolitik. I linje med ett ”multikulturellt” ideal antogs föreningarna kunna erbjuda nyanlända grupper möjlighet att bevara sin samhörighet och samtidigt företräda dem utåt gentemot ”majoritetssamhället”.Sedan 1970-talet har mycket hänt. En mängd statliga program har genomförts för att komma tillrätta med segregationen i våra ytterområden, ofta i projektform. Resultaten kan diskuteras och under senare år har den politiska tilltron till den multikulturella politiken försvagats. Allt oftare beskrivs etniska föreningar med misstänksamhet. Samtidigt betonas alltjämt vikten av lokalt deltagande och lokal samverkan när frågor om stabilitet och social hållbarhet i utsatta bostadsområden debatteras.Mot denna bakgrund syftar projektet till att undersöka hur förutsättningarna för politisk integration genom etnisk organisering utvecklats under de senaste 15 åren. Närmare bestämt handlar det om att studera etniska föreningars potential som integrerande mekanismer i en lokal kontext där institutionaliserade former för områdesbaserad dialog och samverkan mellan kommun och civilsamhälle funnits under en lång tid. I den internationella litteraturen pekas på ett mångtydigt och komplext samband: Å ena sidan tycks sådan dialogtät områdesutveckling vara gynnsam för föreningarnas utveckling och föreningsmedlemmarnas integration; å andra sidan tycks ett alltför inbjudande system minska incitamenten för att organisera sig och samtidigt bidra till en byråkratisering av föreningarna.I projektet vill vi studera denna relation genom att återvända till en lokalpolitisk kontext kännetecknad av en mycket hög andel invånare med utländsk bakgrund, ett rikt etniskt föreningsliv och en lång tradition av systematiskt arbete med olika former av områdesbaserad samverkan mellan kommun och civilt samhälle. En sådan ”återvändandets metodik” skulle möjliggöra att studiet av dagens situation kan kombineras med en longitudinell studie över närmare en 20-årsperiod och unika möjligheter att analysera dessa samband: I vilken mån betraktas etniska föreningar av lokala myndigheter fortfarande som resurser i det lokala utvecklingsarbetet? Hur ser föreningarna på sin roll och sina möjligheter i sådana processer? Hur påverkas den etniska föreningens förutsättningar för att integrera och ge inflytande åt sina medlemmar av den lokala samverkans- och dialogpolitiken?Vi menar att ökade kunskaper om dessa frågor är relevanta – på lång sikt för ett förebyggande arbete för att förbättra den sociala stabiliteten i utsatta bostadsområden och på kort sikt för den mer konkreta organiseringen av lokal samverkan i multietniska stadsdelar. I projektets avslutande fas planeras ”intressentworkshops” med lokala intressenter i syfte att utveckla principer för synen på etnisk organisering i arbetet med att utveckla utsatta bostadsområden med stor andel invånare med utländsk bakgrund.