Pragmatism, pluralism och skäl för trosföreställningar

Tidsperiod:

1 januari 2019 – 31 december 2021

Projektledare:

Andrew Reisner

Finansiär:

Vetenskapsrådet

Bidragstyp:

Projektbidrag

Budget:

2 700 000 SEK

I vardagslivet är det oftast bäst att tro på det som är sant. De som tror på sanningen om stolarnas plats i köket kan sätta sig och äta utan att landa på golvet. En pilot som tror på sanningen om landningsbanans väglag kan landa planet tryggt. Och någon som tror på de sanna svaren på provfrågorna kan lyckas i skolan.Men sanningen är inte alltid bäst för oss. Om jag älskar att sjunga inför publik så förstörs det roliga om jag inser att min röst är hemsk. Om jag tror att välgörenhetsorganisationer är mer effektiva än de faktiskt är så skänker jag mer pengar, vilket i sin tur leder till att andra får det bättre. Om jag tror att jag med största sannolikhet kommer att överleva någon allvarlig sjukdom så kan detta förbättra mina chanser. Och om jag tror att min hund verkligen förstår mina problem så kommer det kännas bättre att prata med henne.Den ledande filosofiska uppfattningen under de senaste 25 åren har varit att endast överväganden som har att göra med sanningen hos ett påstående, såsom evidens, kan utgöra ett skäl att tro på det påståendet. (Bland filosofer kallas sådana överväganden för ”normativa skäl” för trosföreställningar.) Men under det senaste decenniet har det blivit mer och mer vanligt att hävda att en trosföreställnings personliga eller moraliska värde också kan utgöra normativa skäl att ha den. Den mest omdiskuterade versionen av denna idé kallas för ”pragmatism”. Enligt pragmatismen är värdet av att ha en trosföreställning det enda som kan ge oss skäl att ha den.  Det här projektet tar idén om pragmatiska skäl för trosföreställningar på allvar. Dess syfte är att undersöka möjligheten att det finns både pragmatiska och sannings- eller evidensbaserade skäl för trosföreställningar, vilket är en möjlighet som än så länge förbisetts i den filosofiska litteraturen. Den här uppfattningen kan kallas för ”pluralism” om skäl för trosföreställningar.En anledning till att pluralismen ofta har ignorerats kan vara att den tycks utesluta en enhetlig förklaring av vad som gör ett övervägande till ett normativt skäl. Om vissa skäl för trosföreställningar är baserade på sanningen medan andra skäl istället är baserade på värde så uppstår många svåra frågor. Man kan undra om dessa överväganden verkligen är skäl av samma sort. Och även om de är det, hur kan dessa skäl vägas mot varandra när de kommer i konflikt? Är evidensen för att min hund varken förstår eller bryr sig om min långa dag på jobbet verkligen jämförbar med lyckan jag känner av att tro att hon gör det?En viktig del av detta projekt är därför att föreslå och undersöka en ny hypotes. Hypotesen är att normativa skäl faktiskt bara har ett ursprung: välfärd. Välfärd dock i sin tur flera grundläggande komponenter. En komponent är att ha trosföreställningar som överensstämmer med ens evidens och andra överväganden som har med sanningen att göra. Kort sagt är idén att det är värdefullt för sin egen skull att förhålla sig till verkligheten, eller åtminstone till indikationerna på vad som är verkligt, på ett korrekt sätt. Förklaringen till mångfalden av normativa skäl är alltså inte att de har olika ursprung. Tvärtom finns det en enda grund för normativa skäl. Men som man skulle förvänta sig av den mänskliga välfärden så har den flera komponenter.Projektet jämför den här teorin, som kan kallas för ”välfärdspluralism”, med de pragmatiska teorier om skäl för trosföreställningar som är populära just nu. Arbetshypotesen är att välfärdspluralismen passar bättre med våra intuitioner om vilka slags normativa skäl det finns och samtidigt erbjuder en enhetlig förklaring till deras ursprung. Projektet överväger också konsekvenserna av att acceptera välfärdspluralismen, bland annat genom att undersöka dess betydelse för debatterna om rationalitet och normerna för trosföreställningar.