Molekylära mekanismer för sympatrisk artbildning i en socialt parasiterande myra

Tidsperiod:

1 juli 2023 – 31 december 2025

Projektledare:

Hanna Sigeman

Finansiär:

Vetenskapsrådet

Bidragstyp:

Bidrag för anställning eller stipendier

Budget:

3 000 000 SEK

Ett av de största kvarvarande mysterierna inom evolutionsbiologi är hur artbildning kan ske mellan populationer som lever på samma plats, så kallad ”sympatrisk artbildning”. Vanligtvis sker artbildning mellan populationer som lever geografiskt åtskilt, där skillnader i den lokala miljön kan göra att dessa populationer utvecklas till att se ut eller bete sig på olika sätt. Men under artbildning som sker sympatriskt, alltså på samma plats, finns ju inga sådana skillnader i den lokala miljön. Så vad är det då som gör att individer av samma art utvecklas åt olika håll? Få tydliga exempel på sympatrisk artbildning har hittills hittats i naturen vilket gör att vi inte förstår speciellt mycket om hur detta går till.I detta forskningsprojekt vill jag undersöka den sympatriska artbildning som pågår i trädgårdsrödmyran, en art där det finns två sorters drottningar. De ”vanliga” (stora) drottningarna lever som myrdrottningar oftast gör: de producerar arbetare som bygger upp och underhåller stacken, och nya drottningar och drönare som kan föra generna vidare till nästa generation. Men de små drottningarna, som utvecklats från de stora, har ett väldigt annorlunda beteende. Ett beteende som gör dem till naturens sämsta sambos. I stället för att producera egna arbetare så infiltrerar de små drottningarna redan uppbyggda myrstackar, och lurar arbetarna där att ge dem mat och ta hand om deras ägg.Myrdrottningarna parar sig helst med drönare som producerats av drottningar som ser ut som de själva, och därför håller dessa populationer på att sympatriskt bildas till olika arter – artbildning inom samma myrstack!I denna forskning vill jag hitta den genetiska orsaken till att drottningarna ser ut och beter sig olika, och vad det är i deras arvsmassa som bidrar till artbildningen. Jag misstänker att en så kallad ”supergen” som jag har hittat är inblandad i detta, och kommer att testa denna hypotes med hjälp av DNA-data från trädgårdsrödmyran och dess nära släkting skogsrödmyran.