Vem ska hjälpa den spelberoende?
Spelberoende klassas sedan länge som det enda substansfria beroendet. Likväl är det alltjämt oklart vem som bär ansvaret för att ge behandling åt spelaren och dennes närstående.
Spel om pengar är en populär sysselsättning, i genomsnitt spelar varje vuxen svensk för närmare 2 250 kronor per år. För de flesta stannar det vid en stunds kittlande dröm om Vinsten. Problemen kommer när spelandet börjar uppta en mer omfattande del av tillvaron, och idag kategoriseras över 165 000 svenskar som just problemspelare. Av dessa bedöms cirka 23 500 personer vara i behov av behandling för sitt spelande, men vem bär egentligen ansvaret för att utföra denna behandling?
Folkhälsomyndigheten konstaterar att huvudmannaskapet är otydligt i fråga om vård och behandling av spelproblem, något som förklaras med att spelberoende varken behandlas i Hälso- och sjukvårdslagen eller Socialtjänstlagen. Tydligt är emellertid att kommunernas ansvarsområde enbart rör substansmissbruk, vilket gör att Landstinget, som enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska förebygga, utreda och behandla sjukdomar, kan anses vara närmast till hands.
I den femte och senaste upplagan av the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, DSM V, ingår diagnosen hasardspelsyndrom (som spelberoende heter i USA), som enda icke substansbetingade beroendesyndrom, vilket medför att det i första hand är landstingens psykiatriska vård som ska tillgodose vårdbehov kring patologiskt spelande. Verkligheten ser emellertid annorlunda ut.
– Endast 3 av 21 landsting erbjuder vård för personer med spelproblem. Jämförelsevis erbjuder ungefär 10 procent av kommunerna specialiserad vård för personer med spelproblem trots att det inte ingår i kommunens uppdrag. Konsekvensen av ett oklart huvudmannaskap för behandling av spelberoende innebär att det blir avhängigt var i landet individen bor om hen ska få vård eller inte. Det är en ohållbar situation som måste lösas, konstaterar Håkan Wall, projektledare vid Nationella stödlinjen för spelare och anhöriga.
Problemspelande uppfyller idag samtliga kriterier på ett folkhälsoproblem och ingår sedan 2003 i regeringens folkhälsomål. Utveckligen är dock alarmerande. Enbart under 2010 tillkom 100 000 nya problemspelare, av dessa var många återfall och nästan hälften kvinnor. Illavarslande är även den höga koncentrationen av unga i gruppen, i åldrarna 16-17 år beräknas andelen problemspelare uppgå till fyra procent, vilket delvis kan ha sin förklaring i den stora tillgången till spel via internet.
– Faktum är att spelberoende kan drabba vem som helst och precis som i andra missbruk så handlar det inte om bristande karaktärsdrag eller om intelligens. Dessutom drabbas även närstående, men tyvärr söker endast ett fåtal hjälp självmant och ofta slutar det med en krasch och allvarliga konsekvenser. Ju snabbare en person kommer i behandling desto bättre för alla. Vid Spelberoendecentrum Uppsala erbjuder vi behandling till den som söker hjälp och rådgivning och stöd för de närstående. Vi håller även kurser för dem som vill lära sig mer om spelberoende, säger Ewa-Karin Ottoson, KBT-terapeut vid Spelberoendecentrum.
- Vid U-FOLD Storseminarium 21 april 2015 föreläser Jessika Svensson, Folkhälsomyndigheten om Spelberoende: Omfattning, riskgrupper och skyddsfaktorer
- Vid U-FOLD Storseminarium 21 april 2015 kan du också träffa representanter för Spelberoendecentrum Uppsala
- Du som behöver hjälp för egen del eller för närstående kan kontakta Stödlinjen, Beroendeakuten eller din vårdcentral för att få råd och stöd