Leder kommunala visstidsanställningar till ökad sysselsättning eller tryggar de bara a-kassan?
Arbetsmarknadspolitiska program i form av offentliga tillfälliga anställningar får sällan goda resultat i utvärderingar; i bästa fall har de försumbara effekter på sysselsättningen, i värsta fall försvårar de deltagarnas möjlighet att få arbete. För grupper med svag anknytning till arbetsmarknaden kan dock fördelarna i form av utökade nätverk och arbetslivserfarenhet tänkas väga upp negativa inlåsningseffekter.
Denna typ av visstidsanställningar berättigar i många fall deltagarna till ersättningar från A-kassan. I situationer där kostnaden för arbetslösa med och utan A-kassa bärs av olika aktörer finns risk att programmen utnyttjas som ett sätt att flytta kostnader mellan olika budgetar. Det finns anekdotiska bevis för att en sådan kostnadsförskjutning äger rum, men de empiriska bevisen är få.
Vi studerar Stockholmsjobb, en kommunal visstidsanställning som är en av de aktivitetsåtgärder som erbjuds av Jobbtorgen i Stockholm. Programmet riktar sig till arbetslösa mottagare av ekonomiskt bistånd och andra individer som riskerar att bli långtidsarbetslösa. Vi undersöker i vilken utsträckning deltagande i programmet leder till framtida anställningar för deltagarna – eller om programmet endast är ett sätt att flytta kostnader från den kommunala budgeten.